Man Mountainman
Storsvagåret
Jag försöker konstruera ett magisystem, och som en komponent tänkte jag ha ett litet satsningssystem där man kan öka chansen att lyckas men därmed också riskerar någon typ av backlash. Jag står och väger mellan två mekaniker, och jag tänkte höra om ni har några åsikter om dem.
Grunden är rätt enkel. Man preppar sina spells som i D&D-style Vancian magic, men man måste slå för besvärjelsen när man ska använda den. Lyckas man så aktiveras besvärjelsen, misslyckas man så aktiveras den inte, och dessutom "glömmer man bort" den, dvs. kan inte kasta den igen förrän en viss tidsperiod passerat. Slaget är T20+stat, mot svårighetsgrad baserad på hur mäktig besvärjelsen är.
Två varianter på satsningssystem:
1. Innan du slår slaget kan du välja en bonus som du får lägga till slaget. Bonusen kan vara hur stor som helst: enda kruxet är att ifall tärningens naturliga resultat (innan modifikationer) är lika med eller under bonusen så räknas ditt slag som misslyckat, och dessutom drabbas du av en backlash. Notera att detta innebär att det finns en de facto gräns för hur hög bonus du kan välja: om bonusen blir högre än halva diffen mellan ditt stat och svårighetsgraden så minskar din chans att lyckas.
2. Efter att du slagit slaget kan du välja att slå en extra, exploderande, T10 och lägga till resultatet till ditt slag (på denna T10 räknas 10:an som en nolla, så att man inte alltid får en automatisk +1-bonus på slaget). Om du misslyckas trots denna bonus så får du en backlash.
Argument för 1:
Jag inbillar mig att detta system kan tjäna bättre än alternativet till att uppmuntra spelare att satsa på mäktiga besvärjelser med hög svårighetsgrad. Eftersom man kan lägga till en godtyckligt hög bonus kan även normalt väldigt svåra besvärjelser hamna inom spelarens räckvidd, fast då förstås med motsvarande högre chans för backlash. Med 2 kommer spelaren ta risken endast när resultatet ligger rätt nära svårighetsgraden, och det systemet uppmuntrar alltså inte på samma sätt till vilda chansningar, vilket ju är roligare.
En annan fördel med 1:an är helt enkelt att satsningsmomentet är aktuellt vid varje slag istället för bara de som misslyckas.
Argument för 2:
En risk med 1 är möjligen att spelare kommer att utnyttja systemet rätt lite, eftersom man ofta är optimistisk innan slaget äger rum. Jag tänker att tvåan möjligen kan uppmuntra mer risktagande, i alla fall i situationer när slaget ligger väldigt nära svårighetsgraden. Då kommer frustrationen över misslyckandet, kombinerat med girighet och tidigare nämnda optimism, få spelaren att ta chansen.
Ett tredje alternativ är förstås att kombinera de två systemen, men det kanske blir för klyddigt? Jag har heller inte tänkt igenom ordentligt ifall interaktionen mellan de två systemen skulle leda till några oönskade bieffekter.
Så vilket alternativ tror ni skulle bli roligast i spel? Finns det något tredje alternativ som är överlägset dem bägge?
Grunden är rätt enkel. Man preppar sina spells som i D&D-style Vancian magic, men man måste slå för besvärjelsen när man ska använda den. Lyckas man så aktiveras besvärjelsen, misslyckas man så aktiveras den inte, och dessutom "glömmer man bort" den, dvs. kan inte kasta den igen förrän en viss tidsperiod passerat. Slaget är T20+stat, mot svårighetsgrad baserad på hur mäktig besvärjelsen är.
Två varianter på satsningssystem:
1. Innan du slår slaget kan du välja en bonus som du får lägga till slaget. Bonusen kan vara hur stor som helst: enda kruxet är att ifall tärningens naturliga resultat (innan modifikationer) är lika med eller under bonusen så räknas ditt slag som misslyckat, och dessutom drabbas du av en backlash. Notera att detta innebär att det finns en de facto gräns för hur hög bonus du kan välja: om bonusen blir högre än halva diffen mellan ditt stat och svårighetsgraden så minskar din chans att lyckas.
2. Efter att du slagit slaget kan du välja att slå en extra, exploderande, T10 och lägga till resultatet till ditt slag (på denna T10 räknas 10:an som en nolla, så att man inte alltid får en automatisk +1-bonus på slaget). Om du misslyckas trots denna bonus så får du en backlash.
Argument för 1:
Jag inbillar mig att detta system kan tjäna bättre än alternativet till att uppmuntra spelare att satsa på mäktiga besvärjelser med hög svårighetsgrad. Eftersom man kan lägga till en godtyckligt hög bonus kan även normalt väldigt svåra besvärjelser hamna inom spelarens räckvidd, fast då förstås med motsvarande högre chans för backlash. Med 2 kommer spelaren ta risken endast när resultatet ligger rätt nära svårighetsgraden, och det systemet uppmuntrar alltså inte på samma sätt till vilda chansningar, vilket ju är roligare.
En annan fördel med 1:an är helt enkelt att satsningsmomentet är aktuellt vid varje slag istället för bara de som misslyckas.
Argument för 2:
En risk med 1 är möjligen att spelare kommer att utnyttja systemet rätt lite, eftersom man ofta är optimistisk innan slaget äger rum. Jag tänker att tvåan möjligen kan uppmuntra mer risktagande, i alla fall i situationer när slaget ligger väldigt nära svårighetsgraden. Då kommer frustrationen över misslyckandet, kombinerat med girighet och tidigare nämnda optimism, få spelaren att ta chansen.
Ett tredje alternativ är förstås att kombinera de två systemen, men det kanske blir för klyddigt? Jag har heller inte tänkt igenom ordentligt ifall interaktionen mellan de två systemen skulle leda till några oönskade bieffekter.
Så vilket alternativ tror ni skulle bli roligast i spel? Finns det något tredje alternativ som är överlägset dem bägge?
