[5E] DMG Encounter Design

[entomophobiac]

Först lite bakgrund. Jag har mer och mer känt att D&D, och att spela en fet kampanj i det, är näranog allmänbildning. 5E är det största fenomenet hobbyn någonsin har sett, och har skapat en ny ung publik för vad jag föreställer mig är första gången på flera årtionden. Så det här är vad jag försöker göra nu: spelleda en fet kampanj i D&D! Istället för att ta med mig mina vanor och preferenser så har jag försökt närma mig det hela hyfsat RAW, som om jag själv var en hoppfull tonåring som precis upptäckt en ny hobby.

Det här har lett mig till en superkul upptäckt: encounter design!

Jag har valt att köra mer eller mindre som i Baldur's Gate och liknande spel. Gruppen får xp för vissa Milestones, och de får xp för att besegra encounters. Med "besegra" ingår att smyga sig förbi, förhandla, sätta på flykt (med failade Morale saves), etc. De måste inte mördardöda alla monster. Detta passar väldigt bra tematiskt med världen Ravnica, eftersom de flesta varelser—även monster—som rollpersonerna kan tänkas träffa är del av någon av de viktiga fraktionerna i staden. Så möjligheten att kunna lösa dålig stämning med Parley istället för svärdsklingor och spells är väldigt användbar.

I DMG:n ges följande tips:

Varje rollperson på lvl 1 är värd 25 xp i xp-budget. Multiplicera detta med antalet rollpersoner så får du din totala xp-budget för Easy: en encounter som är trivial för gruppen att klara. En Cultist är värd 25 xp. Multiplicera värdet i tre omgångar och du får svårighetsgraderna Medium, Hard, och Deadly. Alltså: 50, 75, 100 per rollperson på lvl 1. (Finns en summering av systemet här.) I min grupp, med 11 spelare, innebär det att en budget på 1 100 xp är det maximala gruppen kan tänkas klara av i ett enda encounter.

Utöver detta behöver du ha koll på saker som maximal skada ett monster kan göra, om det råkar ha immunities eller resistances som ställer till det, etc. Men i stora drag är den här budgeten en bra fingervisning för vad en grupp bör möta både för att få en lagom mängd xp och för att få en intressant utmaning. Resultatet av det här planerandet har gjort att jag skapat "set pieces" i specifika platser, och mycket lättare kunnat improvisera encounters utan att det blir för farligt eller för tråkigt för gruppen.

Överlag är faktiskt DMG:n, och 5E:s struktur som ett mer eller mindre helt modulärt spel, väldigt tilltalande. Särskilt efter att jag delegerade regelkunnandet till gruppen och själv mer agerar domare i tvistemål för att hålla tempot uppe.

Mitt förslag: lek med de här verktygen! De är mycket välkonstruerade, och känns som att de konkretiserar alla de där husmorstipsen vi gamla rävar sitter och ruvar på, utan några krav på förkunskaper, och utan att bli långrandiga eller komplicerade.

 

[Bolongo]

Enda abret är att alla som försökt (och det inkluderar undertecknad) är eniga om att encounter-byggande RAW är total weaksauce.

 

[entomophobiac]

Enda abret är att alla som försökt (och det inkluderar undertecknad) är eniga om att encounter-byggande RAW är total weaksauce.

Har för lite erfarenhet med det än för att lida av detta. Men jag gillar som sagt att det konkretiserar alltihop. Att göra undantag när en väl blivit varm i kläderna kommer inte vara något problem!

 

[entomophobiac]

Dock undrar jag om “weaksauce” måste vara ett problem? Känns som att 5E på många sätt handlar om att låta rollpersoner vara balltuffa.

 

[Sömniga Isaac]

Dock undrar jag om “weaksauce” måste vara ett problem? Känns som att 5E på många sätt handlar om att låta rollpersoner vara balltuffa.

Bra fråga, jag har mer och mer börjat funderat på om min upplevelse av DnD 5 formats av att jag spelat det med fel förväntningar och krav som systemet inte uppfyller. Märkte det när jag spelade med en ny grupp en omgång där jag satte helt andra förväntningar och då blev spelomgången bättre för jag upplevde att encountren blev bättre.

Annars, DMG 5E är helt OK, jag håller med om att den innehåller en del nyttiga tips och råd efter att jag läste den med ett mer öppet sinne, istället för med en förväntan och sökte svaren jag ville ha från boken. Däremot så är jag inte helt förtjust i strukturen i boken och upplever fortfarande att 5E är väldigt opedaogiskt i sitt upplägg. Jag känner mig mer vilsen än hemma när jag läser igenom 5E, vilket är ovanligt för mig efter jag läst en regelbok.

Med det sagt så är det intressant att se andras tolkning av boken och hur de har hittat vägar att använda systemet på ett sätt som de upplever fungerar bra för dem och deras grupp. Det är alltid givande att följa en sådan tråd för då finns det möjlighet att en själv kan omvärdera och kanske få nya insikter i hur det går att använda systemet på ett sätt som känns givande.

 

[entomophobiac]

Bra fråga, jag har mer och mer börjat funderat på om min upplevelse av DnD 5 formats av att jag spelat det med fel förväntningar och krav som systemet inte uppfyller.

Det här är en generell iakttagelse jag haft av rollspel överhuvudtaget. Kring 2016 återkom jag till hobbyn "full force" efter ett tioårigt uppehåll. Initialt kände jag att folk mest bara gnällde, så jag gnällde ikapp med dem. Men sen började jag aktivt försöka ifrågasätta preferenser istället. Och i slutänden har det hjälpt mig att vara lite mer positiv. Det finns ett oändligt antal sätt att använda varenda produkt, och inget sätt är fel om spelgruppen har roligt.

Jag tror många av oss som varit inblandade i hobbyn länge lätt hamnar i läget att vi sett saker förut, eller att vi ogillar/gillar saker för att vi lärt oss att vi känner så. Men genom att gräva de där skyttegravarna missar vi att hobbyutövande är det kanske mest subjektiva som finns—spel i synnerhet!—och att andra mycket väl kan ha roligt på sätt vi inte förstår.

 

[Sömniga Isaac]

Jag tror många av oss som varit inblandade i hobbyn länge lätt hamnar i läget att vi sett saker förut, eller att vi ogillar/gillar saker för att vi lärt oss att vi känner så. Men genom att gräva de där skyttegravarna missar vi att hobbyutövande är det kanske mest subjektiva som finns—spel i synnerhet!—och att andra mycket väl kan ha roligt på sätt vi inte förstår.

Det här blev så uppenbart för mig nu när jag har bytt grupp. I den grupp jag spelar i nu som består av mig som spelledare, min moster, en kompis mamma, och två killar i min egen ålder har jag fått upp ögonen för det som är roligt i rollspel igen. Utforskandet och ta del av varandras berättelser och lösningar av situationer. I den gruppen tvingades jag omvärdera och verkligen ransaka varför jag spelar rollspel och vad systemen egentligen erbjuder något som blev möjligt då jag kom ifrån normen om vad rollspel är som fanns i tidigare grupper

 

[Bolongo]

Dock undrar jag om “weaksauce” måste vara ett problem? Känns som att 5E på många sätt handlar om att låta rollpersoner vara balltuffa.

Jo, en vanlig tolkning är att dessa regler är avsedda för nya spelare, som antingen inte vet hur man bygger en stark karaktär eller helt enkelt inte är intresserade av att optimera stridstaktiker. Det kanske är schysst att inte överväldiga dem med strider som är svåra på riktigt.

Å andra sidan verkar en stor del av spelets community vara folk som uppfostrats av dataspelande att tokoptimera allting. (Å tredje sidan kanske det bara är den gruppen som märks mest online.)

Allt jag vet är att om man spelar med erfarna gamers, som minmaxar automatiskt, utan att egentligen reflektera över det, så är en "deadly" encounter ungefär lika dödligt som florpapper. När jag körde det spelet var jag tvungen att höfta efter eget omdöme.

 

[entomophobiac]

Jo, en vanlig tolkning är att dessa regler är avsedda för nya spelare, som antingen inte vet hur man bygger en stark karaktär eller helt enkelt inte är intresserade av att optimera stridstaktiker. Det kanske är schysst att inte överväldiga dem med strider som är svåra på riktigt.

Framförallt kanske inte målet måste vara att det finns en risk att dö, utan att alla skall få skina lite lagom mycket? Med tanke på hur snälla Death Saves är så känns det helt klart som att "enkelheten" är del av intentionen.

 

[anth]

Största problemet är att systemet i DMG är fullständigt obalanserat.

Det som ska vara lätt vid level 1 är ofta dödligt.
Det som ska vara dödligt vid level 5 är ofta buslätt.

Mitt tips:
Börja med ett lätt encounter (enligt DMG) och se vad rollpersonerna klarar av.
Gör sedan gradvis svårare encounters tills du får en känsla för vad rollpersonerna klarar av (olika spelare/rollpersoner klarar av olika mycket beroende på hur taktiska spelarna är, hur optade rollpersonerna är och hur synkade och samarbetsvilliga spelarna är med varandra).
Tänk även på att rollpersonernas förmågor ökar snabbare än vad DMG ger sken av (d.v.s. encounter blir lättare och lättare ju högre level rollpersonerna blir).

WotC vill så gärna att encounterbyggande ska vara en vetenskap som kan läras ut i en textbok, men det är fel.
Encounterbyggande är en konstform som bara kan läras genom faktiskt spel: learning by doing.

Det är inte fel att börja använda DMGs encounterregler, men om man tror att DMG ger alla svar och att man alltid kan använda DMG kommer man att bli djupt besviken.

 

[Bolongo]

Framförallt kanske inte målet måste vara att det finns en risk att dö, utan att alla skall få skina lite lagom mycket? Med tanke på hur snälla Death Saves är så känns det helt klart som att "enkelheten" är del av intentionen.

Det är förstås möjligt, även om jag tror att också de mest casual gamers med tiden kommer att tröttna på att ha oövervinneligt plot armor.

Men min kritik mot DMG är i så fall att inte detta görs tydligt. Allting i deras presentation av reglerna ger uttryck för att "vi har räknat på det, och den här matematiken är allmängiltig oavsett spelstil."

 

[entomophobiac]

Men min kritik mot DMG är i så fall att inte detta görs tydligt. Allting i deras presentation av reglerna ger uttryck för att "vi har räknat på det, och den här matematiken är allmängiltig oavsett spelstil."

Det håller jag inte alls med om, faktiskt.

Särskilt inte som det beskrivs som lite loosey goosey, tips, och varianter. Mycket mer "du kan göra såhär om du vill" än något allmängiltigt. Jag känner snarare att det är en rätt tydlig verktygslåda, inte en instruktionsmanual för hur du använder hammare.

 

[entomophobiac]

WotC vill så gärna att encounterbyggande ska vara en vetenskap som kan läras ut i en textbok, men det är fel.

Var kommer den här synen ifrån? Inget i boken gör gällande att det är så alls.

 

[anth]

Var kommer den här synen ifrån? Inget i boken gör gällande att det är så alls.

Det är den allänna synen om man läser på engelska forum.
Många spelare (främst amerikaner) är vana vid att absolut ALLT ska finnas med i regelböckerna sedan tidigare versioner av DnD.
DnD5 är inte lika tydlig som tidigare versioner vilket gör att många äldre erfarna spelare får panik när de inte hittar regler som fanns i tidigare versioner.
Om du redan nu insett att DMGs Encounter building endast är starthjälp och riktlinjer för encounterbyggande har du redan tagit ett steg i rätt riktning.

 

[entomophobiac]

Om du redan nu insett att DMGs Encounter building endast är starthjälp och riktlinjer för encounterbyggande har du redan tagit ett steg i rätt riktning.

För mig är det så allt är skrivet. "Take it or leave it". Känns som jag kommer undvika amerikanska forum.

 

[Zire]

Särskilt efter att jag delegerade regelkunnandet till gruppen och själv mer agerar domare i tvistemål för att hålla tempot uppe.

En sak som jag tyckte var lite besvärligare när jag spelledde DnD5E var att plugga fiendens egenskaper och fundera lite i förväg på hur en grupp med flera olika fiendetyper använder dem tillsammans. Det kan göra en väldigt stor skillnad i svårighetsgrad.

De direkta reglerna är egentligen inte så komplicerade, framförallt om man börjar med att ta bort allt som är optional (vi gjorde precis tvärtom första gången och det var superdumt), men det blir komplicerat när det är en massa spells och konstiga sidoeffekter och affinities som man ska hålla på med.

Jag kan tänka mig att man skulle kunna ha "stödspelledare" vars enda uppgift är att hantera fienden i strid, som har pluggat in de fienden som är aktuella för kvällen. Kan striden tänkas vara på deras hemmaplan så skulle vederbörande kunna se kartan i förväg eller kanske till och med konstruera den.

 

[entomophobiac]

men det blir komplicerat när det är en massa spells och konstiga sidoeffekter och affinities som man ska hålla på med.

Vi spelar via Roll20, med tillgång till kompendier och alla de features som underlättar regelkoll. Jag anar dock att exakt detta kommer riskera bli min största huvudvärk i framtiden.

 

[Bolongo]

En sak som jag tyckte var lite besvärligare när jag spelledde DnD5E var att plugga fiendens egenskaper och fundera lite i förväg på hur en grupp med flera olika fiendetyper använder dem tillsammans. Det kan göra en väldigt stor skillnad i svårighetsgrad.

De direkta reglerna är egentligen inte så komplicerade, framförallt om man börjar med att ta bort allt som är optional (vi gjorde precis tvärtom första gången och det var superdumt), men det blir komplicerat när det är en massa spells och konstiga sidoeffekter och affinities som man ska hålla på med.

Japp. Det är betydligt bättre än i 3e eller PF, men ett nedköp jämfört med 4e eftersom de återinförde "monster använder samma spells som PCs".

 

[entomophobiac]

Japp. Det är betydligt bättre än i 3e eller PF, men ett nedköp jämfört med 4e eftersom de återinförde "monster använder samma spells som PCs".

Håller med om att 4E gjorde det mycket cleanare. Men jag gillar samtidigt hur konsekvent 5E är jämfört med tidigare versioner, och att använda samma spells mellan monster och karaktärsklasser hjälper det att vara så konsekvent. Lite meckigt i praktiken, men ett rimligt offer på konsekvensaltaret.