Till Eon, men kan lätt adapteras till andra settingar:
Grand brabançon
Dessa gigantiska hundar sägs härstamma från en ras av löjliga knähundar som togs till Consaber från Stora arkipelagen för många sekler sedan. I Arkipelagen användes de för att jaga råttor i de stall för gigantiska ridfåglar man där håller sig med, men i Consaber gavs de en diet på köttrester och arraksbollar, och på ett par generationer exploderade de i storlek. Kanske var det något med klimatet?
Grand brabançon är trubbnosiga hundar med platta ansikten, underbett, tomt stirrande ögon och små, slokande öron. Pälsen i ansiktet är särskilt ymnig, och tycks nästan bilda mustascher. Deras storlek till trots är de illa lämpade som vakthundar, då de är extremt sällskapliga och har ett ganska ynkligt skall. Faktum är att de har få vettiga egenskaper överhuvudtaget - jaga råttor duger de inte till längre. Men deras utseende är säreget, liksom deras storlek, och de är väldigt dyra i drift, och det har gjort dem populära bland rika borgare och överambitiösa lågadliga ämbetsmän, som tänker att det ger dem anseende att skylta med en så oduglig och exklusiv hund.
Antimaterie-apso
Även känd som Gyrang Kyi, "Tomhetens hund", avlades ursprungligen fram av chargulernas drottningar, och blev även en populär sällskapshund bland damerna i det fornstora österlandet, innan de slukades av månljusets skuggor. Antimaterie-apson tros härstamma från chargulernas urhem i månriket Charzaule, men även ha blod från väsen av stjärnstort, tung eter och anti-geotropi som fötts fram ur primalsfären Irerlakas gölar av utomjordisk färg.
Som brukshund betraktat är antimaterie-apson inte vidare eftertraktad, då den saknar alla för ändamålet lämpliga egenskaper. Den är också mycket olämplig för barn, som lätt kan försvinna inuti den. Frågan är om den är lämplig för någon alls. Den förekommer dock som sällskapsdjur för magiker som är för upptagna för att ha riktiga djur, men ändå vill samla skrytpoäng - för dels är den antisocial på ett olycksbådande vis, och dels mycket svår att få tag i, med mindre än att man anordnar en expedition till Khosalas hemsökta ruiner. Avling med antimateri-apsor är dömt att misslyckas, för de kan inte föröka sig på normalt sett, ej heller har de en normal, det vill säga begränsad, livscykel. Placerar man dem i en Damokleneskammare, bortom tid och rum, tycks de dock spontant, efter en obestämd men mycket lång tidsrymd, generera en kopia av sig själva.
En antimaterie-apso ser ut som en vagt knähundsformad massa av silkeslen, slokande päls i en egendomlig grå ton, så glåmig att hela världen runtomkring dem tycks blek och tom - men sann skönhet tycks lysa desto klarare. I månsken glänser pälsen i obeskrivliga utomjordiska nyanser. Antimaterie-apsor ger ifrån sig gläfsande och klagande läten, men inget ansikte går att skönja. Mat, föremål, smådjur, och ibland abstrakta koncept försvinner helt sonika in under pälsen, och ses aldrig mer igen. Om man vill bli av med något är det därför en bra idé att ge det till antimaterie-apson. Det verkar inte finnas något den inte kan förtära - den kan till och med äta ens dåliga idéer, om man har några. En antimaterie-apso är inte särskilt lojal eller lekfull; mestadels tycks den trycka i mörka hörn, eller lufsa håglöst från skugga till skugga.