Nej, det tror jag inte. Det handlar väl mest om du tar med dig temat utifrån eller om det redan finns i settingen.Min fundering är: Är alla hermeneutiska världar väl utbroderade och alla tematiska världar löst definierade?
Hmmm... Så vilken är vilken menar du?Nej, det tror jag inte. Det handlar väl mest om du tar med dig temat utifrån eller om det redan finns i settingen.
Jag citerar TS iställetHmmm... Så vilken är vilken menar du?
I det hermeneutiska perspektivet på en spelvärld strävar man efter vad Hans-Georg Gadamer kallade en horisontsammansmältning. Vår tolkningshorisont av det som sker i spelvärlden ska närma sig tolkningshorisonten hos en person som befinner sig i spelvärlden. Här är det spelvärlden i sig, vare sig den är historisk eller fiktiv, som är det intressanta. Ett exempel på detta synsätt förekom i kommentarerna på Blood Feud, när diskussionen började röra sådant som huruvida hederskultur och blodshämnd ibland är rationella sätt att hantera avsaknaden av en stark stat.
Det tematiska perspektivet behandlar själva spelvärlden som avsevärt mindre helgad. Spelvärlden finns till för att illustrera en poäng, och är så att säga gjord för att ses utifrån. Till skillnad från det hermeneutiska perspektivet, där man oregelbundenheter och självmotsägelser i kulturen kan ses som intressanta att utforska, så ser det tematiska perspektivet till att undvika dessa, då de grumlar budskapet.
Känns som det borde nyanseras. Narnia, Conan och Sagan om Ringen skrevs inte i nutiden. Jules Vernes scifi är byggd på en förbisprungen tid när det gäller kunskap. Även relativt nya saker som Spelljammer, (AD&D-värld från sent 80-tal) grundade sig på gamla hederliga teorin om kristallsfärer.All fantasy och all sci-fi är baserad på nutida fenomen eller nutida förståelser av världen. Metaforer, och bra sci-fi, är bara uttryckligare med det.
Tror vi ska påminna oss igen att orsaken till tråden är en diskussion på FB där respektive "sida" inte riktigt förstod varandra. Det finns naturligtvis massor av common ground mellan dem, men jag tror att det finns en poäng med att visa att båda dessa perspektiven finns och är fullt rimliga.Jag köper nog fortfarande inte riktigt koncepten, eller dikotomin.
Så du säger att din tröskel för suspension of disbelief är osedvanligt hög? Är det generellt så eller är det bara i vissa situationer (settings)? Och är det detta som då kännetecknar vad vi, åtminstone i den här kontexten, kallar en hermeneutiker?...
Mjo, det kanske det gör. För mig Om jag ska placera mig i den här settingen så måste jag förstå den inifrån.
Är det osedvanligt, då? Många vanlisar, särskilt av en äldre generation, klarar inte av att konsumera nån form av estetik för att det blir "för overkligt"; rymdskepp och trollkarlar bryter deras suspension of disbelief. Som jag berättat om tidigare har jag träffat flera människor som inte kan uppskatta BoJack Horseman för de kan inte leva sig in när huvudpersonen är en häst.Så du säger att din tröskel för suspension of disbelief är osedvanligt hög?
Jag känner hur jag kokar av ilska bara av att läsa det här.Som jag berättat om tidigare har jag träffat flera människor som inte kan uppskatta BoJack Horseman för de kan inte leva sig in när huvudpersonen är en häst.
I korthet, jag ser ingen poäng med genvägar. Om jag vill ha företeelse X i min setting så är det inga problem alls. Såvida jag inte även för in något som omöjliggör det förra.Så du säger att din tröskel för suspension of disbelief är osedvanligt hög? Är det generellt så eller är det bara i vissa situationer (settings)? Och är det detta som då kännetecknar vad vi, åtminstone i den här kontexten, kallar en hermeneutiker?
Jag tror att man kan lösa det ändå, med lite skohorn och god vilja. Men man måste förskjuta maktpositionerna fram till kuppen -91 så att Sovjet inte är helt kört i botten och att USA inte är en ohotad supermakt.I min enfald hade jag trott att de skulle flyttat fram tidslinjen till 2030 eller nåt i T2000. En alternativ tidslinje känns för mig inte lika roligt.
Jag har redan gjort det, så jag behöver det inte.Jag tror att man kan lösa det ändå, med lite skohorn och god vilja. Men man måste förskjuta maktpositionerna fram till kuppen -91 så att Sovjet inte är helt kört i botten och att USA inte är en ohotad supermakt.
"Fantastik", menade jag.klarar inte av att konsumera nån form av estetik
Frågan är om det som beskrivs ovan är en genuin mekanism som hindrar "suspension of disbelief" för vissa grupper, eller om det beskriver en retorisk figur för att försöka förhöja/rationalisera sin personliga smak (inte uppskatta fantastik) till någon form av mer objektivt klingande argument (kliniskt oförmögen att uppskatta fantastik, typ)? På samma sätt, kan det var så att problemet att kommuncera grundar sig i att vissa spelare spelar med en hyfsat politisk-moralisk hållning där just utveckling av dessa områden är viktiga i bedömningen av ett spels kvaliteter, medans för andra grupper av spelare så är inte det så viktigt, utan andra element som t.ex. en kul story, testa nya system eller, som så många Eon-spelare, att få rulla tärningar? Det är ju knappast konstigt att det blir missförstånd om de olika sidorna har olika syften med att spela rollspel, om inte de olika spelpraktikerna tydliggörs (vilket är ganska orimligt att vänta sig initialt i en diskussion, ingen kan ju förutse om de blir relevanta, och sen är det kanske försent).Är det osedvanligt, då? Många vanlisar, särskilt av en äldre generation, klarar inte av att konsumera nån form av estetik för att det blir "för overkligt"; rymdskepp och trollkarlar bryter deras suspension of disbelief.