Arbetslivsinsikter

[Dilandau]

”Hjälp mig att lära mig av era erfarenheter som yrkesarbetande (eller inte) människor”-tråden.

Vad har ni lärt er av att jobba? Vilka insikter har ni fått?

Här är tre saker jag insett genom åren:

Du kan inte räkna med att någon annan än du själv kommer att värna om din tid, energi och hälsa.

Det är nästan alltid viktigare att vara pålitlig än bra. Tex: Det är bättre att leverera något ok i tid än något jättebra för sent.

När problem uppstår på en arbetsplats eller i ett projekt så kan det ibland bero på strukturer, bristande information eller dåliga verktyg. Men väldigt ofta beror det på individuella personer. Och ibland är personen jag.

 

[Bifur]

Det är nästan alltid viktigare att vara pålitlig än bra. Tex: Det är bättre att leverera något ok i tid än något jättebra för sent.

Håller helt med om denna. I övrigt:

- Det är ofta viktig att vara flexibel. Inte på det där gigekonomiska viset som det ibland kan raljeras om, utan i meningen att kunna ta sig an nya uppdrag eller rycka in där det behövs, utan att bli ställd eller behöva väldigt tydliga riktlinjer. Att kunna använda sina befintliga kunskaper till att formulera en strategi för att lösa problemet. Det är visserligen delvis en erfarenhetsfråga men också inställning.

- Min erfarenheter kommer främst från statlig förvaltning så jag gör inte anspråk att tala för något annat. Men i alla fall, där är det viktigt att ha medarbetare som är intresserade av organisationens metodutveckling, det är nödvändigt för att anpassa den till uppdraget.

 

[Dilandau]

Det är ofta viktig att vara flexibel. Inte på det där gigekonomiska viset som det ibland kan raljeras om, utan i meningen att kunna ta sig an nya uppdrag eller rycka in där det behövs, utan att bli ställd eller behöva väldigt tydliga riktlinjer.

100% det här.

 

[Franz]

Skit inte där du äter. Involvera dig inte i "romantiska" relationer med kollegor (har aldrig gjort det personligen, men har hänt kollegor på tidigare arbetsplatser och sällan slutat bra).

Håll dig utanför drama och konflikter så mycket du kan. Det finns säkert någon du stör dig på, men det är ofta sundare att strunta i personen än att gå in i konflikt med denne (om det dock rör sig om rasistiska/sexistiska uttalanden, sexuella trakasserier etc. ska man dock självklart agera). Undvik skvaller om andra kollegor.

Jobb är jobb och fritid är fritid. Ta med dig så lite jobb som möjligt hem. Om du måste jobba hemifrån, ha ett arbetsrum eller arbetshörna så att hemmet inte "besudlas". Ha strikta arbetstider även hemma där du bara jobbar, så att till exempel fredagsmyset med familjen kan vara kopplat till något trevligt och ledigt.

Även om du hatar ditt jobb, missköt det inte och var trevlig. Sök istället nytt jobb och så kan du använda din gamla chef som referens, vilket ju inte skulle gå om du gjort dig omöjlig på din nuvarande arbetsplats.

Om du gör misstag på jobbet, äg dem och försök inte sopa dem under mattan. Chefer och kollegor föredrar någon som är bristfällig men ärlig framför någon som ljuger och sopar saker under mattan.

 

[Tant Ragnar]

Jag håller med om allt ovan, och vill lägga till vikten av ett brett kontaktnät.

Jag ser mig själv som introvert, och blir orimligt provocerad av den nyfrälsta äppelkäckheten som jag ofta möts av på exv linkedin.

Men, trots det är det till stor del människorna omkring dig som kommer att hjälpa eller stjälpa dig längs vägen.

Så, det är ofta väl värt att lära känna människorna omkring dig. Fika, spela brädspel, diskutera filosofi på luncherna, gå på AW, bjud hem kollegorna på lite grill, ta en kaffe, gå på en kul föreläsning eller vad som helst. Rätt ofta fiskar man fram något som gör det lite roligare att tillbringa en massa tid med dem på jobbet också (jag har skakat fram rollspel/brädspelsnördar och designers, filosofer, historiker, odlare, löpare, matnördar, långfärdsskridskoåkare och lite allt möjligt bland ingenjörerna runt mig).

Märk väl, jag föreslår inte att låta jobbet inkräkta på din fritid, utan snarare att låta din fritid läcka in lite på jobbet.

 

[Tant Ragnar]

Jobb är jobb och fritid är fritid. Ta med dig så lite jobb som möjligt hem. Om du måste jobba hemifrån, ha ett arbetsrum eller arbetshörna så att hemmet inte "besudlas". Ha strikta arbetstider även hemma där du bara jobbar, så att till exempel fredagsmyset med familjen kan vara kopplat till något trevligt och ledigt.

Den här till 100%. Jag har alltid haft dubbla telefoner - en privat och en för jobbet, och den sistnämnda stängs av och åker ned i en väska när arbetsdagen är slut.

Enda perioden jag gjort ett undantag från den regeln var mitt förra jobb, som jag tämligen omgående blev sjukskriven med utmattningssyndrom från.

 

[Vimes]

Mitt bästa tips på att fejka social kompetens: lär dig folks namn! Jag har skitsvårt att småprata med folk jag inte känner, men om jag hälsar på dem med deras namn verkar jag trevlig ändå!

 

[Vimes]

Om du vill något: leverera ett lösningsförslag. Chefer brukar vara mer villiga att köpa en förändring som redan är färdigtänkt snarare än ett löst önskemål.

 

[Tant Ragnar]

Om du vill något: leverera ett lösningsförslag. Chefer brukar vara mer villiga att köpa en förändring som redan är färdigtänkt snarare än ett löst önskemål.

det här, det här, 100% det här.

är det dessutom ett någorlunda genomförbart förslag (typ inte, "hela företaget borde lägga allt åt sidan för att börja jobba med mitt projekt, för det är viktigt för mig") så är du chefsmaterial.

 

[Skarpskytten]

Det är nästan alltid viktigare att vara pålitlig än bra. Tex: Det är bättre att leverera något ok i tid än något jättebra för sent.

Det här är min erfarenhet som frilansskribent också. Redaktören vill ha en okej text i tid, inte en lysande text två veckor för sent. Om texten som kom in i tid är lysande är det så klart bra, men det är inte krav. När man etablerar sig måste texterna vara bra, dock. När man väl är etablerad kan man komma in med mediokra texter utan att det skadar ens renommé.

---

Om du jobbar i statlig eller kommunal tjänst ser din chef på dig som en place-holder. Du ska inneha din befattning, eftersom befattningen ska vara tillsatt. Hur du gör ditt jobb eller ens varför är tämligen ointressant, så länge du inte aktivt missköter det.

I den akademiska världen arbetar du för dig själv. Du kan inte räkna med att få uppskattning eller uppmärksamhet för det du gör, och att förvänta sig det är en kungsväg till bitterhet och besvikelse.

Det bästa med att arbeta är arbetskamraterna. Det värsta med att arbeta är arbetskamraterna. Bägge dessa punkter är sanna även om du arbetar själv.

 

[Skarpskytten]

Om du vill något: leverera ett lösningsförslag. Chefer brukar vara mer villiga att köpa en förändring som redan är färdigtänkt snarare än ett löst önskemål.

En kollega till mig har sagt att den som kommer förberedd till ett möte vinner diskussionen. Detta gäller framförallt sådant som är större än cyckelställsfrågor.

 

[Dr_Dängrot]

Du är en utbytbar bricka på spelplanen och arbetsgivare ser dig bara som kronor och öre och när du inte kan prestera enligt önskemål så byts du ut mot en nyare och mer högpresterande modell .

Skit inte där du äter som @Franz nämnde , alltså involvera dig inte i djupare relationer varken kärlek eller vänskap med kollegor för det kan sluta riktigt illa .

Sup dig aldrig full med kollegor på dit jobb för det finns alltid nån goltupp som springer och skvallrar högre upp i ledningen vad du sagt eller gjort .

Håll din fritid och ditt jobb åtskilda ,återspeglar till skit inte där du äter och sup dig inte full med kollegor .

Prioritera din fritid framför ditt jobb , ingen kommer tacka dig för din lojalitet all övertid du jobbat när du går in i väggen , när du inte kan prestera byts du ut .

 

[chrull]

Det känns som att det här blir floskler och självklarheter, men jag kör väl ändå:

Ibland är allt man behöver göra för att sticka ut som kompetentare än sina kollegor bara att leverera det man tagit på sig/fått tilldelat sig i kombination med att visa intresse.

Visa intresse för din egna utveckling, det behöver inte betyda att du kan svara på frågan “vad gör du om fem år” med en exakt position och avdelning, utan snarare att du vet vad du i framtiden vill göra mer av, och vad du vill göra mindre av.

Visa intresse för branschen du jobbar i, även om du sitter långt bakom den faktiska verksamheten och typ sysslar med nät-infrastrukturen. Att ha koll på vad företaget faktiskt gör, faktiskt tjänar pengar på, och vart företaget är på väg är alltid en fördel.

Lär känna dina kollegor. Inte nödvändigtvis som i att du hänger med dem på fritiden, men lär dig vad de gillar att göra, vad de verkar vara bra på. Vad de inte gör eller är dåliga på.

Umgås INTE bara med kollegor på fritiden. Att jobba med sina nära vänner låter ibland som en fantastisk sak, och det kan det vara, men ofta blir det snart rätt jobbigt. Det skär sig privat och det drabbar jobbet, eller tvärt om. Du tappar kontakten med andra också, och antingen sitter ni på jobbet och snackar fritid eller så sitter ni på fritiden och snackar jobb. Gör man som jag gjorde och blandar en stor grupp kollegor med en liten grupp vänner så tröttnar snart dina vänner på dig och dina kollegor eftersom allt ni gör är att snacka om jobb eller andra personer på jobbet. Det var inte alls en bra sak för mitt sociala liv.

Väldigt väldigt väldigt få personer jobbar med sin passion från start. Passion för sitt arbete är något få känner öht, men det går att bygga upp. Var intresserad. Lär dig saker om branschen och organisationen som inte har med din nuvarande tjänst att göra. Läs nyheter på intranätet. Lär dig namnen på viktiga personer i företaget så du kan hänga med i kafferumssnacket när din chef och din chefs chef småpratar. Ställ frågor när du inte vet. Läs nyheter om konkurrenter. Kolla vad som händer internationellt.
Det här är inte för att du ska klättra på någon karriärsstege, utan det hjälper för att du faktiskt ska börja trivas på jobbet. Men det hjälper en eventuell karriär också.

 

[entomophobiac]

Vad har ni lärt er av att jobba? Vilka insikter har ni fått?

Det går inte att alltid vinna. Ibland är två människor helt enkelt inte kompatibla. Kanske måste en av dem sluta eller flyttas; och ingen mängd samtal hjälper. Ibland är en deadline helt enkelt för snäv, och vad du än lyckas leverera så kommer det inte räcka. Ibland är det du jobbar på helt enkelt inte bra, och det gäller att bita ihop och hoppas på framtiden.

Alla är inte bra på det de gör. Kontorspolitik, svågerpolitik, vana, etc.; det finns massor med saker bortom kompetens som gör att någon får en viss position. Tror just idén om att alla är bra på det de gör var den första illusion jag fick krossad av att jobba. Oavsett bransch.

Vem tjänar på det du gör? Jag har jobbat väldigt mycket gratis övertid genom åren, för "nu gäller det!" Men det har gett mig exakt ingenting i längden, utan snarare kostat att jag slutat träna, slutat umgås med en del gamla vänner, etc. En får aldrig glömma sitt egna välmående!

Umgås INTE bara med kollegor på fritiden.

+100 på denna. Särskilt om du flyttar till en ny ort för att jobba så kan det här leda till närmast sektliknande levnadsförhållanden. Har sett konsekvenserna av det för flera goda vänner.

 

[ceruleanfive]

Det här är ju mina personliga insikter och jag kan inte lova att de är allmängiltiga. De kommer från att ha arbetat med frilansformgivning och copywriting, på förlag, inom musikmanagement, i klädbutik, på restaurang, på lager och som verksamhetsutvecklare inom folkbildning.

• Om man ställer frågor när man inte vet eller inte förstår uppfattas man som smartare – inte som dummare.
• Om man tar på sig ansvar när saker går fel uppfattas man som pålitlig – inte som klantig.
• Om man bekräftar andras kompetens uppfattas man som mer kompetent själv också.

 

[Mogger]

Muntliga avtal är inte värda ett skit när det gäller. Skriftliga avtal innebär inte att du misstror motparten, utan att du respekterar och tror på ert gemensamma projekt (vad det nu är). Men våga ställ krav, utan att vara en rövhatt Skulle det vara svårt att sy ihop kontraktet utan att vara en rövhatt kanske projektet bör skrotas oavsett.

 

[Dr_Dängrot]

Kom på en till .

Håll dina åsikter för sig själv , det finns inget som skapar osämja så som att prata om religion , politik ,sexualitet , kön ,feminism , invandring . Oavsett vad du tycker håll det för dig själv . Dina kollegor behöver inte veta vad du tror eller inte tror på eller vilken valsedel du stoppar i valurnan när det är riksdagsval , eller vem du bjuder in i sängkammaren eller vart du står i hbtq+ frågor och invandringsfrågor .

 

[krank]

Typ allt jag har att säga har jag redan sagt i tråden, men here goes:

• Var öppen med när du inte kan, inte förstår, eller kör fast. Be om hjälp. De flesta människor är hjälpsamma och förstående. Här vet jag att det tyvärr finns chefer som bara bollar tillbaka och säger åt en att lösa problemet, men jag upplever inte att man förlorar speciellt mycket på att fråga. Får man ingen hjälp är man ju inte worse off än när man började, egentligen.
• Om du är konstig, var konstig. Det är inget fel med att vara konstig, och folk tycker generellt att det är OK att man är konstig om man också är hyfsat trevlig och hjälpsam. Om du är konstig så är du också antagligen ganska van vid att folk ser dig som konstig. Äg det, hitta ett sätt att vara ok med det. Folk som undviker dig på jobbet för att du är konstig kan du skippa om du inte absolut måste samarbeta med dem om något.
• Svälj förtreten och stoltheten. Stolthet är i många sammanhang det absolut sämsta och mest destruktiva man kan syssla med. Det är dessutom ren lyx. Och nu menar jag alltså framför allt i konflikter. Be the better man – be om ursäkt även när du inte tycker att du är den som gjort fel, till exempel. En ursäkt kostar egentligen ingenting. Jag har löst många potentiella konflikter genom att helt enkelt metaforiskt lägga mig på rygg och visa magen. Få aggro-triggade vuxna människor fortsätter eskalera när man gör det. Och när de lugnat ner sig kan man försöka hitta en vettig lösning istället.
• Att svälja förtreten handlar också om att äga sina misstag. Äg dem tidigt och tydligt. Hänger ihop med att våga be om hjälp. Äg hellre ett misstag för mycket än ett för lite.
• Den sak andra skrivit som jag håller med mest om är nog det här med att komma med genomförbara förslag. Jag brukar generellt sällan gå till min chef med ett problem om jag inte också har åtminstone ett par färdiga förslag. Det underlättar för henne – och jag får nästan alltid som jag vill. "Problemet är X, jag har gjort plan A och plan B och plan C, men alla tre kräver på något sätt din medverkan, så funkar någon av dem för dig?" Det brukar min chef ta upp som en av mina styrkor, att jag är "lösningsinriktad", på mina medarbetarsamtal, så jag antar att det är uppskattat.
• Saker som inte är nedskrivna finns inte. Har du en chef eller en kollega som helst tar allt över telefon i korridoren? Skicka mail där du sammanfattar det du tycker att ni kom fram till och be dem bekräfta att du fattat rätt. Ett paper trail är svårslaget.
• Jobba lagom och sätt gränser. Jobba inte helt gratis om du inte måste, och tänk på att välmåendet är viktigast. Orkar man inte jobba hela vägen till pension – om vi nu får gå i en sådan – så har man ändå förlorat. Känn efter, och säg ifrån när det blir för mycket.
• Prata med andra om arbetsförhållanden. Jämför löner. Det är tabu på vissa ställen, men de enda som tjänar på att arbetssäljare inte pratar om förhållanden eller jämför löner är arbetsköparen.
• Tänk inte "perfekt", tänk "good enough". Som andra sagt, hellre i tid och mediokert än briljant för sent.
• Identifiera dig för guds skull inte med ditt arbete. Låt det inte ta över din person, låt det inte bli ditt liv.
• Försök hitta ett jobb som är tillräckligt givande för att det inte ska kännas som att du slänger åtta timmar per dag ner i ett meningslöst svart hål, men känn inte att du måste jobba med det du älskar mest. I många fall förstörs glädjen i att göra det man älskar mest av att det börjar ställas krav och sättas deadlines, och någon annan bestämmer över en. Kanske är det bättre att ha kvar favoritaktiviteten som hobby istället.
• Man måste faktiskt inte hänga med på AW och personalfester om man inte vill. Visst finns det de som kommer att tycka att man är konstig för att man är introvert och inte vill hänga med sina kollegor på puben men… well, se punkten om att vara konstig.

 

[Mogger]

En grej till, men det gäller typ allt, alltid.

• Säg ifrån med en gång. Gå inte runt och lid i tysthet. Bästa som kan hända är att det blir bättre. Det värsta som kan hända är att det inte går att lösa men då vet du det från dag 1 och kan ta nästa steg med den vetskapen.

 

[RasmusL]

Mycket bra har sagts som haft lite positiv klang. Håller med om dem, är inte bara pessimist, men...

* 95 % av alla privata organisationer är riktigt taffligt skötta. Siffran för offentlig verksamhet är 100 %.
* 95 % av alla chefer når inte ens upp till lågt ställda krav vad gäller chefskap. Chefsrollen har blivit en statussymbol som upplevs finare än att vara specialist och chefsposterna fylls därför av specialister, även när de är människor som inte borde ha personalansvar. I offentlig verksamhet är detta särskilt tydligt, och skrämmande.

* Utifrån punkterna ovan: förvänta dig aldrig att något ska fungera på ett rimligt eller logiskt sätt om du inte designat processen själv.
* Det går att göra saker riktigt bra men bara om du har tur och har en chef från de 5 % som är "bra", dvs "inte suger".
* Arbetsplatsen är en scen, vi ägnar oss åt teater. Framstå som proffsig, hjälpsam, ärlig, etc på jobbet, var vem du vill hemma.