Lischar!
Jag älskar idén med magiker som av fruktan för döden använt mörk magi för att göra sig själva till vandöda, odödliga, monster. Dödsfruktan är en naturlig drivkraft för människor, som nästan alla kan relatera till, och därför ett extremt potent tema.
Jag kom först i kontakt med lischar, även om de där aldrig kallades så, i den svenska Conan-tidningen. Figurer som Thugra Khotan och Thulsa Doom var där skräckinjagande, odöda magiker som fullständigt lyste av list och illvilja och awesome, och gjorde enormt intryck på en ung Ymir:
Och min egen hyllning till detta klassiska monster ser ni i senaste numret av Fenix, i artikeln "Lischar - De hädangångnas herrar", som jag är väldigt stolt över. Det var så kul att äntligen, efter 25 år av lisch-fascination, få lägga mitt eget bidrag till genren.