Vad är grejen med Shadowrun? Jag har aldrig ens bläddrar i det och min instinkt säger mig att det är skräp, en meningslös crossover mellan genrer som står bra på egna ben. Men så är jag ju en konservativ typ som inte vill utmanas av jobbiga nymodigheter
. Men jag gillade ju tex Oktoberlandet trots det. Varför har jag fel om Shadowrun?
Du har fel för att du tänker på det som en crossover. I själva verket är detta ett cyberpunkspel som använder andra genreelement för att förstärka sina viktigaste punkter. Fantasyarterna förstärker klassperspektivet, vilket ju är helt avgörande för att något ska kunna vara cyberpunk. Magin och shamanismen fungerar som en kontrast för att framhäva teknologin och cyberverkligheten, vilket ju också är supercentralt inom cyberpunk. Deckar- och noirinslagen framhäver cyberpunkens urbana och vertikala arkitektur där det lägsta gatuplanet (eller kloakerna) hela tiden står i spänningsförhållande till de högsta tornen där de superrika lever.
Det är tyvärr jättevanligt att cyberpunk förvandlas till en transhuman onanisession där man vältrar sig i weirdtech. Not so Shadowrun. Det är en av världens absolut bästa settings med enormt mycket lore. Jag är dålig på senare Shadowrun, men när spelet kom var det jämförelsevis *väldigt* socialt medvetet när det gäller klass- och rasfrågor. Tyvärr var det också tidstypiskt sexistiskt på en del ställen, men jag gissar att det berodde på att man helt enkelt var blind för det, snarare än att man struntade i det.
Reglerna till de första fyra upplagorna är bra satt i sina respektive historiska kontexter. Man måste komma ihåg att Shadowrun aldrig strävat efter att vara som andra spel. Det är liksom ett mindset där man syr spelfiktionen väldigt noga, och den mekaniska trovärdigheten är viktigare än flyt och snabbhet i spelandet. Därför är det helt som det ska att en del färdighetsslag kan dra in fyra olika färdighetsvärden, eller att det tar fem minuter att walk the fire. Det finns en del quirks i 1--3, det är sant, men de är mer av den sort som ger ett spel lite identitet än något som inte fungerar. Fjärde upplagan (jag har bara 4A) vann lite priser och är en bra bok, men jag tycker dels att spelsystemet blev lite tråkigare, dels att flytten från wired till wireless cyberpunk är ett generellt nerköp rent speltekniskt. Jag har inte läst 5:an och bara kollat in nybörjarboxen till 6:an. Det som brukar hända med Catalysts produkter är att de får sjukt mycket skit i början. Sen gör tyskarna en reviderad och jättebra översättning, och så ger Catalyst ut en revidering på engelska som tas emot bättre. Shadowrun-communityt är jättestort och generellt väldigt spelmekaniskt kunnigt och intresserat. De brukar följa sitt spel in i den nya upplagan tämligen mangrant till sist. Emellertid är communityt så pass stort att det också finns subcommunitys för de olika upplagorna. Där är 3:an den som har det största communityt.
Sammanfattningsvis bland rollspelsvärldens stora varumärken efter dnd, och helt klart ett av de allra mest intressanta. Det finns enormt mycket material både i form av regler, setting, äventyr, romaner, figurer, appar etc. etc. etc. Min favorit är första upplagan. Shadowrun är också det spel jag totalt sett har flest böcker till i min hylla!
Bästa,
C
