För många år sedan genomförde jag med en relativt liten grupp en lektionsserie kring Shakespeare, som tog avstamp i att vi spelade en aningen hackad variant av @wilpers The Daughters of Verona, som går ut på att improvisera ihop en komedi i Bardens anda. Jag skrev om genomförandet och mina reflektioner kring det utförligt här: länk. I korthet var det ett ganska givande projekt, som bidrog till att göra dramaturgi och teater lättfattlig och relevant för mina elever och jag såg det som ett lyckat moment. Det skiljer sig ju ganska mycket från vanligt bordsrollspel, inte minst genom den mycket tydliga kopplingen till stoffet.
Att spela rollspel, lajv, teater, etc. kan absolut ha sin plats i ämnesundervisningen i andra ämnen, men då bör man tänka på det didaktiska syftet. wilper har återigen berättat om hans tysklärarinna som skapade små scener med tillhörande roller, som eleverna skulle agera ut och därigenom ge dem ett alibi för att prata tyska. När jag arbetade på högstadiet hade jag ett gäng elever som jag brukade låta få spela mitt Once upon a time på elevens val, förutsatt de gjorde det på engelska.
Visst lär man sig en himla massa saker av att spela rollspel (det kan vi nog alla intyga), men detsamma gäller alla aktiviteter som ungdomar engagerar sig i. Att just bordsrollspel av klassiskt snitt skulle vara en aktivitet som är värd att lägga lektionstid på för dess egen skull ser jag ingen poäng i, men som flera ovan har påpekat finns det absolut en styrka om det finns ett didaktiskt syfte som man uppnår genom det.
Att spela rollspel, lajv, teater, etc. kan absolut ha sin plats i ämnesundervisningen i andra ämnen, men då bör man tänka på det didaktiska syftet. wilper har återigen berättat om hans tysklärarinna som skapade små scener med tillhörande roller, som eleverna skulle agera ut och därigenom ge dem ett alibi för att prata tyska. När jag arbetade på högstadiet hade jag ett gäng elever som jag brukade låta få spela mitt Once upon a time på elevens val, förutsatt de gjorde det på engelska.
Visst lär man sig en himla massa saker av att spela rollspel (det kan vi nog alla intyga), men detsamma gäller alla aktiviteter som ungdomar engagerar sig i. Att just bordsrollspel av klassiskt snitt skulle vara en aktivitet som är värd att lägga lektionstid på för dess egen skull ser jag ingen poäng i, men som flera ovan har påpekat finns det absolut en styrka om det finns ett didaktiskt syfte som man uppnår genom det.
