Vet inte riktigt vad det här konventet ska kallas. I alla fall, jag, @Vicotnik, @Lukas, @DeBracy, @Hellzon och Kim bildade några år sedan en grupp som har lite egna konvent tillsammans, eftersom vi ofta arrangerar grejor i Indierummet och inte får en chans att spela tillsammans på konvent. När GothCon blev digitalt kände vi lite "Äh, då spelar vi med varandra istället" och bestämde oss för att köra ett eget "OGothCon", som vi brukar kalla dessa konvent. Lite sent kom vi på att vi kan bjuda in annat folk också, när vi tröttnat på varandra lite, efter fredagen. Så resultatet blev att vi lirade med varandra på fredagen, och sedan blev det en del lir med blandade grupper på lördag och söndag, på HemCon-servern. Så: Konventsrapport!
På fredagen blev det två spel. Kim var tyvärr inte riktigt i läge att lira med oss, så det blev jag, @Vicotnik, @Lukas, @DeBracy och @Hellzon. Första spelpasset: Plommonkrönikan! Detta är en kampanj jag skrivit på länge och långsamt. Nu var det äntligen dags för del fyra, som kom ganska snabbt efter del tre, som vi spelade för bara ett halvår sedan. Kampanjen kretsar kring södra Kinas moderna historia, och del fyra utspelade sig under andra Guangzhou-upproret, som det kallas numera. Eftersom vi bara var fem så kunde jag vara med och spela, och det blev riktigt lyckat! Jag hade lagt upp det lite annorlunda jämfört med de tidigare scenariona. I dessa återhämtas de resurser man använder för konflikter genom speciella drama-triggar för att pusha rollpersonerna mot bra drama. I detta scenario ville jag ha mindre konflikter mellan rollpersonerna och mer fokus på att upptäcka vilka rollpersonerna är, och sedan låta den historiska kontexten stå för konflikten. Så här fick man resurser när man svarade på frågor om sin rollperson. Det fungerade riktigt bra, och berättelsen vi fick till var väldigt fin och sorgsen. Jag är väldigt nöjd med den, och eftersom detta var sista scenariot i Qing-delen av kampanjen funderar jag på att försöka renskriva alltihopa och släppa det, och sedan börja jobba med del två (krigsherre-eran till kulturrevolutionen). Detta eftersom det tar sådan tid för mig att skriva och provspela dessa att det kommer att ta många år innan jag är framme vid Hongkong 2020, som är slutmålet (det var Hongkong 2014 som var slutmålet när jag började skriva, men …).
Spel nummer två var speltest av den franska versionen av Svart av kval som jag håller på att skriva tillsammans med Simon Li. Den tävlar med den svenska om att vara pretto, och har ett namn hämtat från en Baudelaire-dikt: Toi qui, comme un coup de couteau, dans mon cœur plaintif es entrée. Ungefär "Du som, likt ett knivhugg, trängde in i mitt värkande hjärta". Det har en del förändringar jämfört med den svenska versionen. Den franska versionen har jobbats med (väldigt långsamt) sedan OctoGônes 2019, men har lidit av att jag trodde att den inte funkade att köra online och därmed inte har kunnat speltesta under coronatider. Men jag hade fel. Åh, så fel. Det funkade helt sjukt bra och jag är supernöjd med resultatet. Den franska versionen är mindre generisk än den svenska. Mer katolsk. Mer synd och lidande. Mer Baudelaire, mer Anne Rice. Och mer personlig. I Du som likt ett knivhugg kämpar inte vampyren mot sin inre best, hon frestas av Djävulen som viskar i hennes öra.
Jag önskar att jag hade sparat Miro-brädena från dessa omgångar, men det gjorde jag tyvärr inte. @Hellzon, som brukar fota det han spelar, kanske tog skärmdumpar?
Sedan lördag. Det dök upp lite annat löst folk. Vi diskuterade vad som skulle spelas, kom fram till att vi var såpass många att vi fick dela upp oss i två grupper, och det folk var sugna på var Gastkammaren och Dream Apart. Så det blev två olika grupper … som båda spelade Gastkammaren. Vi slumpade grupperna, men tyvärr blev resultatet att vi som redan spenderat hela fredagen med att spela med varandra, alltså jag, Vico och Lukas, nu fick lira en omgång Gastkammaren tillsammans på tre. Spelet är skrivet för fyra eller fler, men jag tycker att det funkar skitbra även på tre. Med folk som Vico och Lukas i gruppen blev det såklart en toppenomgång. Vi spelade diamantsmugglare på väg över Atlanten. I en väldigt o-Gastkammarensk scen ade vi en shootout med raketgäver på motorbåtar. Framförallt var dramat riktigt tungt och jag blev tårögd och det stockade sig i halsen på riktigt i slutet. Sjukt fin omgång.
På lördagkvällen var det dock till slut dags för Dream Apart, med mig, @Zelgarian, @Hellzon och @Lukas. Det här var den minst lyckade omgången på konventet. Den var inte dålig, det är nästan garanterat att få till bra spel med sådana spelare, men berättelsen blev lite spretig och ojämn. Det kändes som att vi hade behövt lira två sessioner till för att göra det rättvisa. Men vi hade ändå några fina scener. Jag spelade en gotisk tonåring i trotsåldern, fast på 1800-talet i en judisk familj i Ukraina, plus att jag verkligen kunde tala med demoner, då.
Och så idag söndag. Här blev det ett speltest av mitt bidrag i pulputmaningen, Hur man skriver en G E Trent-roman. Jag är väldigt nöjd med hur det här spelet föll ut. Jag kan behöva slipa lite på detaljerna, men spelstilen och strukturen fungerade skitbra, och det var väldigt kul att bygga boken. Pluppekonomin kändes ungefär lagom utmanande: Vi behövde hela tiden se till att jobba in våra gimmickar, svara på frågor och mjölka pulpens tre teman för att hålla kvar läsarens uppmärksamhet, men det var inte så att det blev för svårt, och med tanke på att vi alla är ganska erfarna samberättare var det aldrig riktigt en risk att vi skulle få slut på sidor. Här är faksimilen som vi satte ihop under spel och sedan såklart skickade till förlaget. Vi hade kul med göteborgshumorn på framsidan, men den faktiska ståryn var inte alls flamsig och överdriven. Den kändes faktisk som en äventyrsroman från mitten av 1900-talet. Det var naket, det var våld, det var terror och färgstarka personligheter, men det var aldrig parodiskt, och berättelsen var verkligen spännande. Jag tror att om vi hade bott på 30-talet, spelat detta spel en gång i månaden, sedan renskrivit inspelningen och publicerat den, så hade vi kunnat sälja en hel del böcker.
Under spel höll vi reda på sidbudgeten på ett annat sätt, men nu i efterhand satte jag ihop innehållsförteckningen baserat på hur vi spenderat sidor. Jag noterar att det blir lite väl jämna nummer för att det ska kännas naturligt, i och med att ett nytt kapitel kostar tio sidor plus fem per huvudperson som är med. Antingen får jag se till att ändra dessa siffror (typ 9+5 eller så), eller så får jag lägga med ett slumpelement. Det sistnämnda tror jag skulle skapa lite mer spänning i spelet, även om det skulle bryta mot författarmetaforen litegrann.
På fredagen blev det två spel. Kim var tyvärr inte riktigt i läge att lira med oss, så det blev jag, @Vicotnik, @Lukas, @DeBracy och @Hellzon. Första spelpasset: Plommonkrönikan! Detta är en kampanj jag skrivit på länge och långsamt. Nu var det äntligen dags för del fyra, som kom ganska snabbt efter del tre, som vi spelade för bara ett halvår sedan. Kampanjen kretsar kring södra Kinas moderna historia, och del fyra utspelade sig under andra Guangzhou-upproret, som det kallas numera. Eftersom vi bara var fem så kunde jag vara med och spela, och det blev riktigt lyckat! Jag hade lagt upp det lite annorlunda jämfört med de tidigare scenariona. I dessa återhämtas de resurser man använder för konflikter genom speciella drama-triggar för att pusha rollpersonerna mot bra drama. I detta scenario ville jag ha mindre konflikter mellan rollpersonerna och mer fokus på att upptäcka vilka rollpersonerna är, och sedan låta den historiska kontexten stå för konflikten. Så här fick man resurser när man svarade på frågor om sin rollperson. Det fungerade riktigt bra, och berättelsen vi fick till var väldigt fin och sorgsen. Jag är väldigt nöjd med den, och eftersom detta var sista scenariot i Qing-delen av kampanjen funderar jag på att försöka renskriva alltihopa och släppa det, och sedan börja jobba med del två (krigsherre-eran till kulturrevolutionen). Detta eftersom det tar sådan tid för mig att skriva och provspela dessa att det kommer att ta många år innan jag är framme vid Hongkong 2020, som är slutmålet (det var Hongkong 2014 som var slutmålet när jag började skriva, men …).
Spel nummer två var speltest av den franska versionen av Svart av kval som jag håller på att skriva tillsammans med Simon Li. Den tävlar med den svenska om att vara pretto, och har ett namn hämtat från en Baudelaire-dikt: Toi qui, comme un coup de couteau, dans mon cœur plaintif es entrée. Ungefär "Du som, likt ett knivhugg, trängde in i mitt värkande hjärta". Det har en del förändringar jämfört med den svenska versionen. Den franska versionen har jobbats med (väldigt långsamt) sedan OctoGônes 2019, men har lidit av att jag trodde att den inte funkade att köra online och därmed inte har kunnat speltesta under coronatider. Men jag hade fel. Åh, så fel. Det funkade helt sjukt bra och jag är supernöjd med resultatet. Den franska versionen är mindre generisk än den svenska. Mer katolsk. Mer synd och lidande. Mer Baudelaire, mer Anne Rice. Och mer personlig. I Du som likt ett knivhugg kämpar inte vampyren mot sin inre best, hon frestas av Djävulen som viskar i hennes öra.
Jag önskar att jag hade sparat Miro-brädena från dessa omgångar, men det gjorde jag tyvärr inte. @Hellzon, som brukar fota det han spelar, kanske tog skärmdumpar?
Sedan lördag. Det dök upp lite annat löst folk. Vi diskuterade vad som skulle spelas, kom fram till att vi var såpass många att vi fick dela upp oss i två grupper, och det folk var sugna på var Gastkammaren och Dream Apart. Så det blev två olika grupper … som båda spelade Gastkammaren. Vi slumpade grupperna, men tyvärr blev resultatet att vi som redan spenderat hela fredagen med att spela med varandra, alltså jag, Vico och Lukas, nu fick lira en omgång Gastkammaren tillsammans på tre. Spelet är skrivet för fyra eller fler, men jag tycker att det funkar skitbra även på tre. Med folk som Vico och Lukas i gruppen blev det såklart en toppenomgång. Vi spelade diamantsmugglare på väg över Atlanten. I en väldigt o-Gastkammarensk scen ade vi en shootout med raketgäver på motorbåtar. Framförallt var dramat riktigt tungt och jag blev tårögd och det stockade sig i halsen på riktigt i slutet. Sjukt fin omgång.
På lördagkvällen var det dock till slut dags för Dream Apart, med mig, @Zelgarian, @Hellzon och @Lukas. Det här var den minst lyckade omgången på konventet. Den var inte dålig, det är nästan garanterat att få till bra spel med sådana spelare, men berättelsen blev lite spretig och ojämn. Det kändes som att vi hade behövt lira två sessioner till för att göra det rättvisa. Men vi hade ändå några fina scener. Jag spelade en gotisk tonåring i trotsåldern, fast på 1800-talet i en judisk familj i Ukraina, plus att jag verkligen kunde tala med demoner, då.
Och så idag söndag. Här blev det ett speltest av mitt bidrag i pulputmaningen, Hur man skriver en G E Trent-roman. Jag är väldigt nöjd med hur det här spelet föll ut. Jag kan behöva slipa lite på detaljerna, men spelstilen och strukturen fungerade skitbra, och det var väldigt kul att bygga boken. Pluppekonomin kändes ungefär lagom utmanande: Vi behövde hela tiden se till att jobba in våra gimmickar, svara på frågor och mjölka pulpens tre teman för att hålla kvar läsarens uppmärksamhet, men det var inte så att det blev för svårt, och med tanke på att vi alla är ganska erfarna samberättare var det aldrig riktigt en risk att vi skulle få slut på sidor. Här är faksimilen som vi satte ihop under spel och sedan såklart skickade till förlaget. Vi hade kul med göteborgshumorn på framsidan, men den faktiska ståryn var inte alls flamsig och överdriven. Den kändes faktisk som en äventyrsroman från mitten av 1900-talet. Det var naket, det var våld, det var terror och färgstarka personligheter, men det var aldrig parodiskt, och berättelsen var verkligen spännande. Jag tror att om vi hade bott på 30-talet, spelat detta spel en gång i månaden, sedan renskrivit inspelningen och publicerat den, så hade vi kunnat sälja en hel del böcker.
Under spel höll vi reda på sidbudgeten på ett annat sätt, men nu i efterhand satte jag ihop innehållsförteckningen baserat på hur vi spenderat sidor. Jag noterar att det blir lite väl jämna nummer för att det ska kännas naturligt, i och med att ett nytt kapitel kostar tio sidor plus fem per huvudperson som är med. Antingen får jag se till att ändra dessa siffror (typ 9+5 eller så), eller så får jag lägga med ett slumpelement. Det sistnämnda tror jag skulle skapa lite mer spänning i spelet, även om det skulle bryta mot författarmetaforen litegrann.
