entomophobiac
Low Prep High Play
Just nu spelleder jag en D&D-kampanj, som går in på sin 18:e session nästa speltillfälle. Skälet är egentligen mest att jag tycker om att experimentera, och aldrig vare sig spelat eller spellett en lång D&D-kampanj. Känns lite som allmänbildning. Särskilt i en tid då D&D verkar vara mycket större än det någonsin varit tidigare.
Förra speltillfället så skulle gruppen undersöka en lägenhet, och misslyckades med näranog varenda slag de hade för sig. Detta medförde ju att undersökningen blev vare sig något under eller någon riktig sökning, utan snarare kaos följt av fällor. Vi skrattade, hade lite roligt åt att gruppen trampade vatten, sedan skingrades vi för kvällen och gick vidare med våra ungefär lika dråpliga vardagsliv.
Dagen efter får jag ett telefonsamtal från en av spelarna. Hen är superirriterad, och eftersom hen själv också är spelledare emellanåt blir jag lite skolad i hur spelledande går till. Grovt parafraserat från en hel konversation så lät det ungefär såhär: "Viktiga ledtrådar måste gruppen alltid få. Det är inte kul att misslyckas".
Samtidigt var en annan spelare närmast lyrisk efter spelkvällen och tyckte det var kul att det var deras egna agerande (samt givetvis tärningsrullandet) som avgjorde vad som hände, och inte något förutbestämt.
En spelare blir i det närmaste sur. En annan spelare tycker det är klockrent och ser fram emot nästa speltillfälle. Det här tyckte jag var grymt intressant!
Har ni några exempel på liknande 50/50-situationer? Situationer där en händelse kunnat skapa både ris och ros från spelgruppen.
Förra speltillfället så skulle gruppen undersöka en lägenhet, och misslyckades med näranog varenda slag de hade för sig. Detta medförde ju att undersökningen blev vare sig något under eller någon riktig sökning, utan snarare kaos följt av fällor. Vi skrattade, hade lite roligt åt att gruppen trampade vatten, sedan skingrades vi för kvällen och gick vidare med våra ungefär lika dråpliga vardagsliv.
Dagen efter får jag ett telefonsamtal från en av spelarna. Hen är superirriterad, och eftersom hen själv också är spelledare emellanåt blir jag lite skolad i hur spelledande går till. Grovt parafraserat från en hel konversation så lät det ungefär såhär: "Viktiga ledtrådar måste gruppen alltid få. Det är inte kul att misslyckas".
Samtidigt var en annan spelare närmast lyrisk efter spelkvällen och tyckte det var kul att det var deras egna agerande (samt givetvis tärningsrullandet) som avgjorde vad som hände, och inte något förutbestämt.
En spelare blir i det närmaste sur. En annan spelare tycker det är klockrent och ser fram emot nästa speltillfälle. Det här tyckte jag var grymt intressant!
Har ni några exempel på liknande 50/50-situationer? Situationer där en händelse kunnat skapa både ris och ros från spelgruppen.