Björn den gode
Swashbuckler
De många rälsningstrådarna fick mig att vilja skriva ner hur jag för några år sedan till slut lyckades spelleda den och blev ganska nöjd med resultatet.
Den här tråden kommer nog innehålla en hel del spoilers för den som är känslig för sådant, men jag försöker lägga det på en nivå där jag själv inte skulle tycka jag var spoilad om jag ville spela den, och vore bra om alla kunde låta bli att prata om den "stora" spoilern.
Först lite bakgrund, Giovanni Saga är en klassisk stor kampanj till Vampire the Masquerade. Den börjar med The Last Supper som utspelar sig 1444, och går via Blood & Fire och The Sun has Set, fram till Nuova Malattia som utspelar sig under 1900-talet. Den är också känd/ökänd för att vara extremt rälsad där rollpersonerna bara är bikaraktärer som tas igenom en resa över en massa häftiga händelser i metaplotten för Vampire och blir åskådare till häftiga spelledarpersoner som gör häftiga saker.
Jag hade försökt spelleda den här kampanjen två gånger redan, första gången dog det redan efter första kvällen, andra höll vi på länge men rann ut i sanden någon stans i början av sista boken, den här gången var jag fast besluten av att spela klart. Gruppen som ville spela det här var min vanliga spelgrupp med bland annat Genesis och i övrigt mest bestående av pbta-frälsta spelare med drag åt indieflum.
Mina ledord för att göra det här så bra som möjligt var:
För att åstadkomma transparensen så var min pitch redan från början något sånt här:
Ni kommer inte spela huvudpersonerna, det kommer hända mycket häftiga saker och den övergripande plotten kommer ni inte att kunna påverka, för kampanjen bygger hela tiden vidare på att vissa saker måste ha hänt. Att rollerna inte är huvudpersoner ger dock en stor frihet i att ni inte behöver känna att ni måste följa äventyret, det finns en massa mäktiga in-game vampyrer som kommer tvinga fram rälsen oavsett, känner ni för att bara försöka fly från allt och inte följa den mystiska mannen i kåpan i hörnet så är det helt ok, ni kommer inte lyckas fly förstås men det kommer säga oss något om rollen. Det ni kan påverka är hur saker utspelar sig inte att dom gör det, era roller men också många slps kan dö i processen, och rollernas personliga utveckling när de drabbas av eller är med och skapar allt detta hemska kommer att vara i fokus.
Jag förberedde mig också mer än jag brukade och hade anteckningar inför varje kväll både i stolpform och kryptiska diagram.
Resultatet blev, helt ok, det var inte den bästa kampanjen vi spelat och kanske inte ens topp-fem men jag var väldigt nöjd med att äntligen ha fått spelleda klart kampanjen och jag hade skoj under hela tiden. Även spelarna uppskattade den till stora delar, sen var vi alla överens om att den sista boken tyvärr också är den absolut sämsta, inte ens som avslutning på en kampanj är den speciellt bra eftersom den kräver att spelarna spelar helt nya roller och kampanjen byter också skepnad från en i det närmaste mytologisk skildring av stora historiska skeenden till en gangsterkampanj i Chicago, och den gör det inte särskilt bra.
Skulle jag göra om det skulle jag nog dels jobba lite hårdare på regelsystemet, vi flöt ofta ut i något slags friformande med väldigt lite regelstöd, och sen så hade jag strukit hela fjärde boken eller kanske använt scener därifrån som mystiska flash-forwards och sticka in dom mellan de andra kapitlen. Nu när jag skrev det här så blev jag faktiskt rätt sugen på att spelleda det igen, men vi får se, det finns nog kanske ändå mycket annat som ligger före på listan.
Svarar gärna på frågor både om kampanjen och hur vi spellade för i slutändan så kan jag nog ändå rekommendera att ge den här kampanjen ett försök om inte annat för att det är en så himla häftig stämning och den gör allt det som vampire är bra på, och har väl också lite genom sin status om inte annat är något som är kul att kunna säga att man har spelat
Slutligen ett exempel på hur rälsat det är så finns instruktioner för vad man ska göra om någon roll försöker fly i första delen "If any of the characters try to escape from the inn or spy on Giovanni's manse, Lothar will hunt them down and knock them out. He will have them bound and brought to the manse , where they will not recover consciousness until dinnertime the next night". (Det här var en annan anledning till att byta ut regelsystemet, för med såna här instruktioner så blir det verkligen supertråkigt att använda vampire-regler till en jakt och strid när kampanjen kräver att rollerna kommer att misslyckas med att fly.)
Den här tråden kommer nog innehålla en hel del spoilers för den som är känslig för sådant, men jag försöker lägga det på en nivå där jag själv inte skulle tycka jag var spoilad om jag ville spela den, och vore bra om alla kunde låta bli att prata om den "stora" spoilern.
Det finns vad jag vet ingen sån, men att säga att något inte har en spoiler är ju också en slags spoiler så hoppas att alla blir nöjda så här, dom som inte vill bli vilseledda har ju antagligen redan läst den här spoilertexten.
Först lite bakgrund, Giovanni Saga är en klassisk stor kampanj till Vampire the Masquerade. Den börjar med The Last Supper som utspelar sig 1444, och går via Blood & Fire och The Sun has Set, fram till Nuova Malattia som utspelar sig under 1900-talet. Den är också känd/ökänd för att vara extremt rälsad där rollpersonerna bara är bikaraktärer som tas igenom en resa över en massa häftiga händelser i metaplotten för Vampire och blir åskådare till häftiga spelledarpersoner som gör häftiga saker.
Jag hade försökt spelleda den här kampanjen två gånger redan, första gången dog det redan efter första kvällen, andra höll vi på länge men rann ut i sanden någon stans i början av sista boken, den här gången var jag fast besluten av att spela klart. Gruppen som ville spela det här var min vanliga spelgrupp med bland annat Genesis och i övrigt mest bestående av pbta-frälsta spelare med drag åt indieflum.
Mina ledord för att göra det här så bra som möjligt var:
- Tempo - vi skulle spela klart hela kampanjen på absolut högst 10 spelmöten
- Transparens - inte låtsas som att det inte fanns en räls
För att åstadkomma transparensen så var min pitch redan från början något sånt här:
Ni kommer inte spela huvudpersonerna, det kommer hända mycket häftiga saker och den övergripande plotten kommer ni inte att kunna påverka, för kampanjen bygger hela tiden vidare på att vissa saker måste ha hänt. Att rollerna inte är huvudpersoner ger dock en stor frihet i att ni inte behöver känna att ni måste följa äventyret, det finns en massa mäktiga in-game vampyrer som kommer tvinga fram rälsen oavsett, känner ni för att bara försöka fly från allt och inte följa den mystiska mannen i kåpan i hörnet så är det helt ok, ni kommer inte lyckas fly förstås men det kommer säga oss något om rollen. Det ni kan påverka är hur saker utspelar sig inte att dom gör det, era roller men också många slps kan dö i processen, och rollernas personliga utveckling när de drabbas av eller är med och skapar allt detta hemska kommer att vara i fokus.
Jag förberedde mig också mer än jag brukade och hade anteckningar inför varje kväll både i stolpform och kryptiska diagram.
Resultatet blev, helt ok, det var inte den bästa kampanjen vi spelat och kanske inte ens topp-fem men jag var väldigt nöjd med att äntligen ha fått spelleda klart kampanjen och jag hade skoj under hela tiden. Även spelarna uppskattade den till stora delar, sen var vi alla överens om att den sista boken tyvärr också är den absolut sämsta, inte ens som avslutning på en kampanj är den speciellt bra eftersom den kräver att spelarna spelar helt nya roller och kampanjen byter också skepnad från en i det närmaste mytologisk skildring av stora historiska skeenden till en gangsterkampanj i Chicago, och den gör det inte särskilt bra.
Skulle jag göra om det skulle jag nog dels jobba lite hårdare på regelsystemet, vi flöt ofta ut i något slags friformande med väldigt lite regelstöd, och sen så hade jag strukit hela fjärde boken eller kanske använt scener därifrån som mystiska flash-forwards och sticka in dom mellan de andra kapitlen. Nu när jag skrev det här så blev jag faktiskt rätt sugen på att spelleda det igen, men vi får se, det finns nog kanske ändå mycket annat som ligger före på listan.
Svarar gärna på frågor både om kampanjen och hur vi spellade för i slutändan så kan jag nog ändå rekommendera att ge den här kampanjen ett försök om inte annat för att det är en så himla häftig stämning och den gör allt det som vampire är bra på, och har väl också lite genom sin status om inte annat är något som är kul att kunna säga att man har spelat
Slutligen ett exempel på hur rälsat det är så finns instruktioner för vad man ska göra om någon roll försöker fly i första delen "If any of the characters try to escape from the inn or spy on Giovanni's manse, Lothar will hunt them down and knock them out. He will have them bound and brought to the manse , where they will not recover consciousness until dinnertime the next night". (Det här var en annan anledning till att byta ut regelsystemet, för med såna här instruktioner så blir det verkligen supertråkigt att använda vampire-regler till en jakt och strid när kampanjen kräver att rollerna kommer att misslyckas med att fly.)