Speltimmen v17–18 2021

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har spelat 67 minuter av Ace Combat 7: Skies Unknown.

Pew pew! Det här är ett arkadigt flygplansskjuta-spel där man gör uppdrag och får poäng som man kan spendera på nya flygplan och ny utrustning. Kontrollerna är ganska enkla, även om jag är dålig på spelet.

Storyn… finns. Hittills har den inte varit speciellt intressant. Spelet utspelar sig tekniskt sett på jorden, fast med lite ny ball tech (en rymdhiss t.ex) och med helt andra kontinenter och länder. Det är ganska svårt att komma ihåg alla länders namn, men det gör inget för storyn är som sagt inte så intressant.

Det finns en separat story som berättas i sido-cutscenes som är lite intressant, om en tjej som brukade hjälpa sin farsa och hans veteranpolare att restaurera ett flygplan och så. Jag antar att den plotten knyts ihop med huvudplotten senare? Jag förstår inte riktigt varför personen man spelar som inte är personen som får en sympatisk och lite intressant backstory. Personen man spelar som har inte ens ett namn eller, vad jag kan se, ett ansikte. Än mindre en backstory. Åtminstone ännu.

Jaja, det här är ett kompetent och fint spel. Om jag nån gång känner för att spela den här sortens spel så ligger det här spelet högt på listan.

BETYG: 90-

 

[Henke]

Jag klickade hem point-n-click spelet "Football game" från itch.co idag (gick loss på 12 SEK)
Spelet har retro-fulsnygg pixelgrafik och ett väldigt enkelt interface där man vänster alt. högerklickar för att titta på något alt. göra något med prylen.

Den här typen av spel är för mig mer eller mindre enbart intressant för sin berättelse. I det här fallet handlar det om Tommy som är en idrottskille i highschool och som skall träffa sin flickvän Suzy på kvällens match. Berättelsen går ut på att man ska lösa olika hinder för att ta sig till matchen, men under berättelsens gång så förstår man mer och mer att något inte står rätt till.

Det här var ett kort och ganska enkelt spel (blev tvungen att fuska med lösning vid ett tillfälle). Berättandet korsas med snabba flashbacksekvenser och bygger upp mot ett slut med ett visst tolkningsutrymme.

Jag gillade det här, men någon siffra för betyg sätter jag inte

 

[Henke]

Spelade också igenom "How we know we´re alive" från svenska spelutvecklaren Motvind.
Spelet handlar om Sara som återvänder till den religiösa småstaden Härunga då hennes barndomsvän där Maria nyligen dött i en olycka. Sara möter olika personer i staden och börjar rota i omständigheterna kring olyckan, vilket slutar på ett ganska oväntat (men samtidigt platt) sätt.

Spelet är ännu ett fulsnyggt och pixligt Peka-klicka-spel med ett enkelt interface. Handlingen är svårt rälsad vilket är lite tråkigt, samtidigt som omgivningarna som skogen och de regniga gatorna levererar rätt känsla av utsatthet och mörker.

Det här spelet var helt ok.

 

[Max Raven]

Jag har spelat Anna's Quest - ett point and click adventure-spel.


Det är ganska bra, vissa pussel var lite knepiga... Jag spelade igenom det men varken humorn, världen eller karaktärerna klickade för mig. Lite för mycket tyska folksagor och förutsägbar handling. Men gillar man point and click är spelbiten bra.

 

[Henke]

Jag har spelat Anna's Quest - ett point and click adventure-spel.


Det är ganska bra, vissa pussel var lite knepiga... Jag spelade igenom det men varken humorn, världen eller karaktärerna klickade för mig. Lite för mycket tyska folksagor och förutsägbar handling. Men gillar man point and click är spelbiten bra.

Har också spelat igenom det. Tycker det var rätt bra.

 

[krank]

Så jag hade tänkt spela lite spel idag, i och med att jag missade förra veckan och är ledig och så.

Tyvärr glömde jag min vanliga dator på jobbet, och den bästa icke-serverdator jag har är en Thinkpad x200 från 2008. Det är… inte optimalt för att spela något av de spel jag hade tänkt spela. Den har 4 gb ram och en VGA-utgång liksom.

Så vad gör man? Well, jag har visserligen spelat Beneath a Steel Sky jättemånga timmar i mitt liv, men tydligen inte på Steam, så nu har jag fått upp min speltid till 71 minuter.

BASS är ett klassiskt peka-klickaspel. Det är oerhört snyggt – en kombination av bakgrunder och karaktärsdesigner av Dave Gibson (som ritade Watchmen) och riktigt, riktigt välgjorda pixelart-karaktärer som går runt och har snygga, mestadels väldigt mjuka animationer. Man behöver inte så många animationsrutor för att få det att se mjukt ut när man kör i upplösningen 320x240… Hur som helst är det här ljuvligt, verkligen. Spelet har dessutom voice acting till alla karaktärer – vilket funkar bra, även om det är ganska hilarious att typ alla karaktärer i samma stad har helt olika dialekter. Mestadels brittiska dialekter av olika slag, men det finns också vakter som pratar något slags kraftigt överdriven New York-dialekt… (?)

Tekniskt är det också rätt ballt. En kul grej är att det har åtminstone illusionen av en persistant world – karaktärer kan i vissa fall gå runt mellan skärmar och göra saker där, återkomma etc. Spelet har en bra mix här – det är tillräckligt mycket sånt för att världen ska kännas lite levande, men inte så mycket att man måste jaga SLP:er eller så.

Hur som helst, det här är ett väldigt brittiskt scifispel – mycket skön straight-faced absurd humor och väldigt tydlig samhällskritik. det märks att det här och Judge Dredd har samma kulturella ursprung, liksom. Man spelar Foster, en snubbe vars föräldrar kraschade i vildmarken utanför Union City när han var barn, varpå han togs om hand av snälla stamfolk därute. Nu plötsligt kommer säkerhetsstyrkor från staden och kidnappar honom och mördar stammen. Men något är skumt – helikoptern som transporterar honom kraschar, synbarligen utan riktig anledning.

Det här är ett väldigt bra spel, även om jag inte riktigt kan komma ifrån den nostalgi jag känner inför det. Jag har ingen aning om hur spelet skulle upplevas av nån som inte Vuxit upp med det. Det här är liksom i samma kategori som Indiana Jones and the Fate of Atlantis.

Det har såklart sina sidor. Till exempel den väldigt klassiska grejen när man fastnar och inte kommer vidare och får sitta där och testa att använda varje grej i sitt inventory på varje grej som finns i något av rummen…

BETYG: 95. Jag kan bara inte tänka mig att ge det lägre.

 

[Franz]

Så vad gör man? Well, jag har visserligen spelat Beneath a Steel Sky jättemånga timmar i mitt liv, men tydligen inte på Steam, så nu har jag fått upp min speltid till 71 minuter.

Åh, Beneath a Steel sky är typ så mycket nostalgi det kan bli för mig! Ett fantastiskt spel (som jag minns det i alla fall) och spelet som tillsammans med spelet Flashback, filmen Akira och romanen A clockwork orange gav tonåriga Franz ett intresse för framtidsdystopier