OK, så eftersom jag har rätt mycket att göra just nu så blev jag såklart anfallen av en idé. Och när jag får idéer så blir de nästan alltid rollspelsidéer, för det är så jag funkar och det är så jag enklast får utlopp för kreativitet. Den här gången ser det ut att bli en modul till mitt kommande Agency.
Agency är alltså ett spel där man spelar Arkiv X / BRPD / Delta Green / Monarch-agenter som undersöker någon form av Avvikelse. Avvikelsen är olika i varje spelvärld; Agency är alltså en "generisk" uppsättning verktyg för att spela en viss kategori av kampanjer. Det finns inte layoutat ännu, men alla kapitel (eller om det blir separata häften) finns här.
OK, så rollpersonerna börjar som utredare inom en helt vanlig byrå av något slag. Under en utredning stöter de på något mysko – en död kropp med minst sagt underlig anatomi. Grotesk, förvriden. Första gången det händer är det bara en konstig grej, men när det händer igen så kallas rollpersonerna in – för de har ju erfarenhet av den första grejen. Under kampanjens gång eskalerar det här; de stöter på levande människor som har den här groteska anatomin, och som dessutom verkar kapabla till väldigt märkliga saker. Kodnamnet som används för att beskriva de här delvis groteska människorna – för man tror att det är människor, och det verkar inte drabba djur eller så – är "tygers", efter Blakes klassiska dikt.
OK, jag orkar inte försöka skriva mer spoilerfritt, så det här är typ grejen:
Jag har länge varit fascinerad av idén om flera rumsliga dimensioner. Jag älskar till exempel idén med det kommande datorspelet miegakure, som jobbar med fyra dimensioner. Tanken är alltså att på samma sätt som en kvadrat kan ses som en kub projicerad på en tvådimensionell yta, så kan man tänka sig att det finns föremål som existerar i fyra eller fler dimensioner men som projicerad i det tredimensionella rummet. I miegakure kan man som gameplay-grej rotera vilka tre dimensioner som ska synas (typ).
Jag förklarar det dåligt. Kolla videorna på hemsidan.
Jag har gillat den här tanken, delvis för att den passar så bra med bortomvärldsliga varelser, lovecraftska fasor och så. Att det vi ser av dem bara är den tredimensionella projiceringen av en mångdimensionell varelse. Det kittlar skönt i min hjärna när jag tänker på det, och på hur det skulle kunna se ut när en sådan varelse vänder och vrider sig kring sig självt, och nya delar kommer in i vår verklighet.
Nå. Igår kväll fick jag reda på att William Blake i princip trodde att människokroppen bara är den del av själen som syns i vår värld.
Vad händer om jag kan lära mig vrida mig längs den fjärde dimensionen?
Det är grundpremissen, själva "hemligheten" i den tänkta kampanjen. Jag har inte spikat någon tidslinje i detalj, men jag tänker mig att det ganska länge kan få framstå som The Thing eller något liknande, typ standard body horror-invasionsgrejs. Men Tygrarna är bara människor – människor som lärt sig en fruktansvärd sanning som inte går att o-lära sig när man väl grokkat den. När man väl har börjat se andra delar av sin kropp kan man inte gå tillbaka till att inte veta att de finns där. Lovecraftsk existentiell body horror, helt enkelt. Det finns fördelar med att lära sig "vrida", man kan få allehanda distinkta fördelar av att inte vara begränsad till tre dimensioner.
Men vad händer i längden, med ett samhälle där allt fler inser det här? Börjar vrida?
I längden kanske en del råkar upptäcka att om de vrider sig precis rätt så… sitter de ihop med specifika andra människor. Det är en anomali till en början, men snart uppträder allt större grupper människor som… sitter ihop. Alltid suttit ihop. Sitter vi alla ihop? Är vi alla aspekter av en enda stor varelse? Kan vi bryta ner barriärerna mellan våra sinnen också?
Kan man stänga den här pandora-asken? Kan man hindra kunskapen från att sprida sig? Finns det en väg tillbaka för en civilisation som väl börjat vandra den här vägen? Kan man på något sätt förhindra att hela mänskligheten blir ett? En enda stor massa av groteskt kött, torn av ben och senor som svajar i vinden. Världsfred, och ingen svälter längre…
Så. Jag vet inte om jag faktiskt kommer att göra något av det här, eller om det bara är en typisk hjärnprutt av det slag som gärna dyker upp när jag absolut inte har tid att göra något vettigt av dem. Om nån annan skulle gilla idén och gör något av den innan jag hinner är det bara att köra på.
Agency är alltså ett spel där man spelar Arkiv X / BRPD / Delta Green / Monarch-agenter som undersöker någon form av Avvikelse. Avvikelsen är olika i varje spelvärld; Agency är alltså en "generisk" uppsättning verktyg för att spela en viss kategori av kampanjer. Det finns inte layoutat ännu, men alla kapitel (eller om det blir separata häften) finns här.
OK, så rollpersonerna börjar som utredare inom en helt vanlig byrå av något slag. Under en utredning stöter de på något mysko – en död kropp med minst sagt underlig anatomi. Grotesk, förvriden. Första gången det händer är det bara en konstig grej, men när det händer igen så kallas rollpersonerna in – för de har ju erfarenhet av den första grejen. Under kampanjens gång eskalerar det här; de stöter på levande människor som har den här groteska anatomin, och som dessutom verkar kapabla till väldigt märkliga saker. Kodnamnet som används för att beskriva de här delvis groteska människorna – för man tror att det är människor, och det verkar inte drabba djur eller så – är "tygers", efter Blakes klassiska dikt.
OK, jag orkar inte försöka skriva mer spoilerfritt, så det här är typ grejen:
Jag har länge varit fascinerad av idén om flera rumsliga dimensioner. Jag älskar till exempel idén med det kommande datorspelet miegakure, som jobbar med fyra dimensioner. Tanken är alltså att på samma sätt som en kvadrat kan ses som en kub projicerad på en tvådimensionell yta, så kan man tänka sig att det finns föremål som existerar i fyra eller fler dimensioner men som projicerad i det tredimensionella rummet. I miegakure kan man som gameplay-grej rotera vilka tre dimensioner som ska synas (typ).
Jag förklarar det dåligt. Kolla videorna på hemsidan.
Jag har gillat den här tanken, delvis för att den passar så bra med bortomvärldsliga varelser, lovecraftska fasor och så. Att det vi ser av dem bara är den tredimensionella projiceringen av en mångdimensionell varelse. Det kittlar skönt i min hjärna när jag tänker på det, och på hur det skulle kunna se ut när en sådan varelse vänder och vrider sig kring sig självt, och nya delar kommer in i vår verklighet.
Nå. Igår kväll fick jag reda på att William Blake i princip trodde att människokroppen bara är den del av själen som syns i vår värld.
Så: tänk om människor är sådana mångdimensionella lovecraftska monster? Tänk om det vi tänker på som "oss själva" och "det vi ser" bara är en begränsad bild av oss. Om det jag tänker på som "min kropp" bara är den del av mig som projiceras ner i de tre dimensionerna?“Man has no Body distinct from his soul; for that called Body is a portion of a Soul discerned by the five senses, the chief inlets of Soul in this age.”
Vad händer om jag kan lära mig vrida mig längs den fjärde dimensionen?
Det är grundpremissen, själva "hemligheten" i den tänkta kampanjen. Jag har inte spikat någon tidslinje i detalj, men jag tänker mig att det ganska länge kan få framstå som The Thing eller något liknande, typ standard body horror-invasionsgrejs. Men Tygrarna är bara människor – människor som lärt sig en fruktansvärd sanning som inte går att o-lära sig när man väl grokkat den. När man väl har börjat se andra delar av sin kropp kan man inte gå tillbaka till att inte veta att de finns där. Lovecraftsk existentiell body horror, helt enkelt. Det finns fördelar med att lära sig "vrida", man kan få allehanda distinkta fördelar av att inte vara begränsad till tre dimensioner.
Men vad händer i längden, med ett samhälle där allt fler inser det här? Börjar vrida?
I längden kanske en del råkar upptäcka att om de vrider sig precis rätt så… sitter de ihop med specifika andra människor. Det är en anomali till en början, men snart uppträder allt större grupper människor som… sitter ihop. Alltid suttit ihop. Sitter vi alla ihop? Är vi alla aspekter av en enda stor varelse? Kan vi bryta ner barriärerna mellan våra sinnen också?
Kan man stänga den här pandora-asken? Kan man hindra kunskapen från att sprida sig? Finns det en väg tillbaka för en civilisation som väl börjat vandra den här vägen? Kan man på något sätt förhindra att hela mänskligheten blir ett? En enda stor massa av groteskt kött, torn av ben och senor som svajar i vinden. Världsfred, och ingen svälter längre…
Så. Jag vet inte om jag faktiskt kommer att göra något av det här, eller om det bara är en typisk hjärnprutt av det slag som gärna dyker upp när jag absolut inte har tid att göra något vettigt av dem. Om nån annan skulle gilla idén och gör något av den innan jag hinner är det bara att köra på.