Men i så fall fattar jag inte varför du tycker att en disclaimer sabbar grejen?
Och jag fattar inte varför oväntad utveckling någonsin skulle vara något dåligt, eller hur det skulle komma sig att folk har så starka ingångsvärden inför ett scenario de aldrig kommit i kontakt med tidigare att minsta undantag gör att de tuggar fradga.
Det handlar inte om att det är SL:s godtycke som avgör.
Det handlar inte om att påstå att nu jeflar vankas det Agatha Christie och sen
haha, suckers.
Det handlar inte om att bjuda folk på tacos men sen servera sushi.
Ni sätter er runt ett bord. Ni får ett antal foldrar med försvunna kvinnor. Ni får tre misstänkta. Ni får begränsad tid på er att lägga fram bevis som pekar på någon/några av de misstänkta.
Resten är er upplevelse runt spelbordet. I slutet av den kommer de som spelat ha fått smaka på en tolkning av att göra polisarbete. Inget mer, inget mindre. Sen skiljs ni åt. Ingen--vare sig spelledare eller spelare--har mer eller mindre koll än någon annan. Det bästa som kan komma ur det, ur mitt perspektiv, är att ni funderar efteråt på hur svårt det var. Hur jobbigt det var. Om ni verkligen är säkra på er sak. Om "rätt låt vann" eller inte.
Antydan här blir istället att när slutet kommer, och ni inte fick veta vem som gjorde det,
då var allt meningslöst och scenariot var skit. Och jag verkligen fattar inte den inställningen, överhuvudtaget.