Ape of Wrath
DOWN WE GO
Ja!Då tror jag att vi är överens. Rollfigurerna är huvudpersonerna i det som händer vid spelbordet, men i spelvärlden är de varken hjältar eller särskilt betydelsefulla på något annat sätt.
Ja!Då tror jag att vi är överens. Rollfigurerna är huvudpersonerna i det som händer vid spelbordet, men i spelvärlden är de varken hjältar eller särskilt betydelsefulla på något annat sätt.
Vad kallas det när man börjar som Herta, 67, i Järfälla som försöker få deg att jäsa, och på resans gång upptäcker sina magiska krafter, blir vän med två barn på gården samt chaffisen från DHL, och ger sig ut för att rädda Vintergatan eftersom det verkar som om onda aliens har tagit över?Jag är oändligt mer intresserad av Herta, 67, i Järfälla och vad hennes eventuella husmorsknep är för att få degen att jäsa properly.
Doctor Who, tror jag det kallas.Vad kallas det när man börjar som Herta, 67, i Järfälla som försöker få deg att jäsa, och på resans gång upptäcker sina magiska krafter, blir vän med två barn på gården samt chaffisen från DHL, och ger sig ut för att rädda Vintergatan eftersom det verkar som om onda aliens har tagit över?
Den här bedriver jag ett personligt korståg mot.Det är spelledarens ansvar att spelarna har roligt
Spelarna är där för att bli roade. Spelledaren är den som ska ordna det roliga. Det är inte rimligt att begära att spelarna ska göra något mer än att åka med och rulla tärningar emellanåt.
Det här är fan så jävla svårt att jag nästan vill köra igång en tråd om hur fan man får till en bra balans. Antingen sitter man med spelare som tycker att det är för mkt strid/prat/gåtor, eller med spelare som bara "ööh hmm va ska vi göra nu.." och vill ha ett Äventyr för de har tröttnat på att fundera ut planer. Det rullade på som satan i MYZ och har sett även 5e-grottkräl rusa fram så det känns som det finns format som funkar. (Samberättande är inte min grej har jag märkt)Det är spelledarens ansvar att spelarna har roligt
Spelarna är där för att bli roade. Spelledaren är den som ska ordna det roliga. Det är inte rimligt att begära att spelarna ska göra något mer än att åka med och rulla tärningar emellanåt.
Pedanteri incoming: Spelaren slår, men bästa vän eller rival berättar vad som händer. Vem det blir beror på om det var lyckat (bästa vän) eller misslyckat (rival), och om psykiska krafter användes (då är det alltid rivalen, för psykiska krafter för aldrig med sig bara goda saker).Jag gillar också tanken i Tokyo Head Pop, där ens bästa vän eller ens värsta fiende slår tärningen.
Ja, den här har jag nog stött på, tror jag. Inte explicit, men det är svårt att pitcha något om man inte har en titel och en spelmekanik.Man ska ha ett rollspel att spela. Folk ska komma överens om vilket rollspel man ska spela och någon ska ha rollspelet.