Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
XP för guld är som bekant en erfarenhetsmekanik som har gått från att vara utskälld och till synes kastad på rollspelandet sophög till att åter tas upp och hyllas. Anledningarna är framför allt följande:
- Den är lättadministrerad. Spelarna har ändå intresse av att hålla koll på hur mycket guld de samlar på sig, så man slår två flugor i en smäll när man håller koll på båda.
- Den befrämjar listigt spelande. Målet är inte att slåss mot farliga monster, utan att ta deras skatter, helst utan att hamna i konflikt med dem.
- Den är målagnostisk (med ett stort caveat, som jag tar upp nedan). Man behöver inte följa någon särskild plan i äventyret, ingen spelledare eller äventyrsmakare har på förhand bestämt att vissa handlingar är plotmässigt viktiga och ska belönas, utan om man hittar på något helt annat och fortfarande plockar guld så belönas man.
- Den kräver ett minimum av subjektiva bedömningar. Guldpengarna är ett enkelt, beräkningsbart sätt att ge erfarenhetspoäng som inte bygger på sådant som att avgöra om någon "bidrog med en listig plan", "fick andra att ha roligt" och liknande checklistor som finns i andra system.
- Den uppmanar inte till tärningsslag eller regelanvändning. Även om jag gillar konceptet "rollpersonerna blir bättre på sådant de ägnar sig åt" så tycker jag egentligen inte om när erfarenhetssystem pushar spelarna att slå tärningar så mycket som möjligt. Jag gillar ju när folk hittar listiga lösningar där de helt undviker att slå tärningar, så att belöna tärningsrullande blir då kontraproduktivt.