Bästa rollspelsutgåvorna
- Thread starter Max Raven
- Start date
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
DoD?
Dimfrost
Special Circumstances
Nej, den bästa versionen av alla spel är den andra. Då har man hunnit fixa fel och barnsjukdomar men ännu inte tappat gnistan. Jag tycker mig se att något liknande gäller för musikgrupper också: andra skivan är ofta bäst.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
2:a utgåvan har oftast mer finnes, men 1:a utgåvan har oftast mer hjärta. En del spel behöver hjärta mer än finess, andra tvärt om.
Med att den utgåva som skiljer sig mest är den näst bästa är absolut en rimlig take (om man räknar bort vad alla legacy-fans tycker så klart). Det sagt är ju bäst inte nödvändigtvis det samma som "populärast" =D
Men så finns det så klart alltid undantag.
Med att den utgåva som skiljer sig mest är den näst bästa är absolut en rimlig take (om man räknar bort vad alla legacy-fans tycker så klart). Det sagt är ju bäst inte nödvändigtvis det samma som "populärast" =D
Men så finns det så klart alltid undantag.
Drakar och Demoner motbevisar väl detta? Första version var verkligen inte bra, näst intill ospelbar. Vilken som skiljer sig mest kan en nog ha olika åsikter om, men Chronopia, Trudvang eller Retro borde det väl vara, och ingen av dem är bättre än versionen från -85, eller bättre än Expert.
Ulfgeir
Swashbuckler
Så för Shadowrun skulle det vara 1e och 5e. 5e är ju en version som man inte vill peta på med en 10' pole...
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,590
Jag läste nyligen RQ1, och dels är skillnaderna större än man kunde tro, och dels är den grymt charmig. Man kan se hur det hade kunnat gå åt ett totalt annat håll än det gjorde. En RuneQuestig OSG som utgår från RQ1 skulle kunna bli hur cool som helst.
Joooo =)
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Låter rätt, tycker jag =)
Stämma
WC-zonmö i behov av IQ-hjälp
Jag höll på att beställa RQ1 under en rea, men fick kalla fötter när jag såg fraktkostnaderna från USA. Kan du utveckla detta?
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,590
RQ1 är enklare och känns mer improv - kultmagin är väldigt mycket lösare definierad, och bara en sådan sak som att de tre kulterna som ingår är Orlanth, Kyger Litor (förstås!
) och Black Fang, som om de på något vis vore jämbördiga! Och även om det är samma sak som i RQ2, är det en intressant tanke att det är en prestation att alls få gå med i en kult!En sak jag helt hade missat innan jag läste den var att RQ1 startar strax efter The Dragonrise, det vill säga dit vi till slut har kommit tillbaka 40 år senare. Men här är Hjältekrigen totalt vidöppna och vad som helst kan hända, snarare än den snävt definierade officiella framtid som vi nått med åren. Och det finns något djupt charmigt (om än kanske mindre genuint intressant än vad det blev) kring fokuset på Äventyrare. Fokuset på Gillen, nästan helt förlorat idag, är tungt och för de flesta rollpersoner är de viktigare än kulter.
Det är så mycket Do It Yourself, och jag gillar nästan RQ1 mer än 2, i alla fall så här från en framtid där RQ3 och RQG är bättre och mer polerade spel än RQ2. Sedan är det kanske svårt att säga att det är värt samlarpris och frakt - det är mer av en kuriositet.
Och en sista sak som aldrig skulle hända idag: vad heter Rida-färdigheten? Gissar du ”Ride” eller ”Riding” har du fel. Den heter ”How to Ride”.
Det här är verkligen spelet som uppfinner färdigheter på viset vi känner dem idag.Tja, jag håller ju med JohanL om vilka skillnaderna är, men jag håller inte med om att de är särskilt stora.
Det finns inga egentliga skillnader i mekanismer, utom detaljer i magin (ex. runmagin är som sagt mindre utvecklad, shamaner har ingen fetch ännu).
Layouten är mer primitiv. Jag ser personligen ingen charm i det.
Historiken går 12 år längre fram i tiden, det är sant. Men det finns inga årtal, så det vet man inte så exakt, och det saknas information om en del saker som finns på tidslinjen i RQ2. I vilket fall är historiken i RQ1 saxad direkt från White Bear & Red Moon, så även vi som fick vår start med RQ2 visste ju om allt det där. Den "snävt definierade officiella framtid som vi nått med åren" är av mycket senare datum - det är först 1992 med King of Sartar som vi får substantiell ny information.
Gillena är fortfarande centrala för all träning i RQ2, jag ser ingen större skillnad där.
Färdigheternas namn har i vissa fall ändrats, ja, men det ser jag som oväsentligt.
Skillnaden med störst påverkan på vad man gör i spel tror jag är att kulter i RQ1 inte har regler för medlemmar under rune level. Inga lagstadgade förmåner eller skyldigheter för att vara initiate alltså. Det har potential att minska mängden "culture gaming". Men det är ändå så att även för en "power gamer" är den enda vägen framåt att försöka bli lord eller priest eller shaman.
Vill du köpa en produkt som ger en nostalgisk återblick, men samtidigt är maximalt spelbar, så är det RuneQuest Classic du skall satsa på. Det är alltså RQ2 med errata införd och några ytterligare artiklar och essäer tillagda. Vill du förstå hur man i praktiken spelade RQ på 80-talet bör du även skaffa Cults of Prax.
Det finns inga egentliga skillnader i mekanismer, utom detaljer i magin (ex. runmagin är som sagt mindre utvecklad, shamaner har ingen fetch ännu).
Layouten är mer primitiv. Jag ser personligen ingen charm i det.
Historiken går 12 år längre fram i tiden, det är sant. Men det finns inga årtal, så det vet man inte så exakt, och det saknas information om en del saker som finns på tidslinjen i RQ2. I vilket fall är historiken i RQ1 saxad direkt från White Bear & Red Moon, så även vi som fick vår start med RQ2 visste ju om allt det där. Den "snävt definierade officiella framtid som vi nått med åren" är av mycket senare datum - det är först 1992 med King of Sartar som vi får substantiell ny information.
Gillena är fortfarande centrala för all träning i RQ2, jag ser ingen större skillnad där.
Färdigheternas namn har i vissa fall ändrats, ja, men det ser jag som oväsentligt.
Skillnaden med störst påverkan på vad man gör i spel tror jag är att kulter i RQ1 inte har regler för medlemmar under rune level. Inga lagstadgade förmåner eller skyldigheter för att vara initiate alltså. Det har potential att minska mängden "culture gaming". Men det är ändå så att även för en "power gamer" är den enda vägen framåt att försöka bli lord eller priest eller shaman.
Vill du köpa en produkt som ger en nostalgisk återblick, men samtidigt är maximalt spelbar, så är det RuneQuest Classic du skall satsa på. Det är alltså RQ2 med errata införd och några ytterligare artiklar och essäer tillagda. Vill du förstå hur man i praktiken spelade RQ på 80-talet bör du även skaffa Cults of Prax.
Last edited:
Mogger
Hipsteranka
Så WFRP 3 är bäst trots allt!
Verkligen! Första Mutant är ju superbra.
Mogger
Hipsteranka
Men vi kan nog enas om att både MUA och M:Å0 är objektivt bättre än Chronicles. T.o.m M2 slår MC med hästlängder (även om systemet är tungt och knackigt så finns det så galet många ikoniska företeelser i den upplagen!).
Vad är det då som är dåligt med MC? Första regelboken är ju inte så tokig, även om det är ett tydligt brist på fokus. Men sedan kommer codex creep och 40k-plagiaten blir fler och tydligare. MC hade potential, och hade spelet fokuserat på Luna City Noir så hade det kunnat bli något.
Dimfrost
Special Circumstances
Långtifrån objektivt sant. M2 är krångligt, spretigt och halvfult, MC är relativt tight och väldigt tätt på stämning och bitvis knockande bra illustrationer. Jag vill inte bara ha Luna City Noir, jag vill också ha Into the Citadel (Into the Jungle-hack som är Blood Berets + Kampen om Citadellet, först djungelröj och sen in i citadellet, med en massa Apocalypse Now-potential).