Varför ingen nyversion av Khelataar?

[Svarte Faraonen]

OT Men jag tror att jag sett en restaurang i Köpenhamn som heter likadant som ett Khelataar-äventyr, Kooh-I-Noor? Det är mitt bestående intryck, att namnen och omslagen var fula.

Koh-i-Noor är framför allt en berömd jättestor diamant som brittiska kungahuset sin vana trogen snott åt sig från Indien.

 

[afUttermark]

Vi spelade konfluxensviten med ett hoplock av Khelataarregler. Min dåvarande sl gillade reglerna skarpt.

 

[zo0ok]

Vi spelade MYCKET Western, olika version (speciellt Lancelots första). Det fungerade bra, trots bokföringen.
Khelataar, inte så bra. Tror kanske närstridsintensiva spel har lite andra krav/behov för att fungera bra. Även Neotech fungerade ju fint som ett (mest aståndsstrids)-system.

Om jag idag skulle överväga en remake på Khelataar, så vet jag inte riktigt vad jag skulle vilja ha som inte finns i ... Trudvang eller Svärdets Sång.

 

[Nässe]

Var inte Khelataars främsta USP, "inte DoD, inte Areb Altor, och med tuttar". När det kom 1989 fanns det så vitt jag vet bara ett annat fantaysrollspel på svenska?

I Rubicon #3 skriver Lancelot Games själva så här om sitt nysläppta spel i ingressen:


USPen är alltså, ur hästens mun:

1. lite mer människobaserat än de flesta övriga fantasyrollspel på marknaden
2. tonvikten skulle vara lagd på själva rollspelande
3. tonvikten [på] en lite annorlunda miljö
4. Världen skulle vara vara ordentligt genomarbetad och så komplett som möjlig
5. den teknologiska nivån skulle ligga närmare sen folkvandringstid än medeltid

Direkt efter ingressen står det att K "är ett land där det lämnas många tillfällen för spelarna att ha andra mål än att enbart bli så mäktiga krigare som möjligt och vinna enorma rikedomar". Sedan kommer två meningar om konflikter i världen, dels blodshämnd, dels ett spirande nationsbygge. Vidare skriver man att realism var ett viktigt mål, kombinerat med spelbarhet.

Detta följs av ett resonemang om att K är ett fjärde generations rollspel, vilket är spel byggda kring en värld och som "är mer inriktat på rollspelande än tärningsslagande och regelvridande". RQ, SW och KAP är andra spel i samma generation får vi veta. Detta följs av ett långt resonmang om här ska man minsann rollspela, dvs karaktärsgestalta, med udd mot "att sitta och slå tärningar och bara reagera när det är strid inom räckhåll". Detta rundas av med lite mer om världen ("klansamhälle") och magisystemet ("inbjuder till sant rollspelande").

Så. Detta är konstruktörernas försök att sälja in sitt spel. Diskutera i smågrupper ;-).

Jag tycker hela texten andas "vuxnare och seriösare än DoD och DnD".

Dålig koll på reglerna i K, men är de samma som i Wastelands var det ju knappast på en nivå så det tog någon tid från rollspelandet (men jag tycker ju rollspelande i allra högsta grad är sådant som rör interaktionen med systemet lika mycket som att snacka IC eller beskriva vilka balla läderbyxor min karaktär har). Wastelands körde vi massor, helt och hållet som en enda stor öppen värld med intriger och helt spelardrivet. Kan lätt se att en värld som ialf den K målar upp, med klaner, intriger, med nationsbygge in the works, osv, är en perfekt grogrund för sådant. Det var en av anledningarna att jag för massa år sen var rätt sugen på att köra igång något med Burning Wheel i samma värld, och nu när det släppts regler för krigföring och faktioner skulle det klicka än mer faktiskt, men ides aldrig bry mig längre än att skumma lite i världsboken. Jag har noll problem med detaljerade regelsystem, ge mig 500 sidor regler och jag njuter av varje sida. Men ge mig 500 sidor setting och jag vill slita ögonen ur mig innan jag ens kommit genom första femtio sidorna.....

Men överlag, vi skulle behöva ett nytt Khelataar, i meningen någon slags nystart för spel som är mer än tre stats och gör vad du vill.... fram för lite mer tunga system som tar tid att lära sig och tid att bemästra.

Burning Khelataar!!! Ja, det kör vi!!!!

 

[Christoffer]

Burning Khelataar!!! Ja, det kör vi!!!!

Skulle lätt spela det!

 

[Franz]

Om jag idag skulle överväga en remake på Khelataar, så vet jag inte riktigt vad jag skulle vilja ha som inte finns i ... Trudvang eller Svärdets Sång.

Nu var det minst tio år sedan jag spelade Trudvang, men är det verkligen ett spel som fokuserar på grisodling och konflikter mellan ätter och klaner? Jag minns det som ett ganska klassiskt fantasyspel med en yta av fornnordisk flärd?

 

[Christoffer]

Jag menar att tunga system som tar lite tid att bemästra knappast verkar döda.

Det är ju mer ett rop efter mer system som får ta plats både vid spelbordet men också i konversationen tex här, även om eon och western finns tar de ju som inte så stort utrymme för på forumet. Det är vanligare att någon tycker två sidor regler är perfekt än att två hundra är lite litet. Osv.

 

[Dilandau]

spelet kunde inte säljas i leksaksbutiker då det var en bok och inte en box etc.

Det var en box och sålde i leksaksaffärer.

 

[JohanL]

spelet kunde inte säljas i leksaksbutiker då det var en bok och inte en box etc.

Vad har du för utgåva? Min är boxad!

 

[Franz]

@Dilandau @JohanL Ah my bad. Minns att Äventyrsspel skrev i Sinkadus att de inte kommer ge ut rollspel i bokform då "grabbarna i Sundsvall" gjorde detta och det ledde till att spelen inte fick säljas i leksaksaffärer. Men de kanske syftade på Wastelands.

 

[Skarpskytten]

Någon talade om en död hemsida med material. Den har räddats av Waybackmachine: här!

 

[Bifur]

Vi spelade MYCKET Western, olika version (speciellt Lancelots första). Det fungerade bra, trots bokföringen.

Min erfarenhet efter att ha kört en lätt reviderad version i en kampanj för några år sedan är att enda anledningen att spelet flöt på något så när när vi var 14 var att vi friskt rundade elker missförstod många regler. Alltså grunden är stabil oxh ganska enkel, om än långsam - men när man väl lägger på alla lager av snabbhetstabeller, förflyttning per rad, blödning, modifierad GS, förändrade DVn m.m. då saktar tempot ner till nästan noll och efter en timme är det inte längre någon som har koll på vad som riktigt händer.

 

[Theo]

Det kanske stämmer, men jag har fått känslan av att andra rollspel som kanske inte var storsäljare ändå rebootats med framgång. Jag tror inte att Chock var ett av de mest säljande spelen som Äventyrsspel släppte direkt, men det spelet har ju fått en nyutgåva som tycks ha blivit en succé.

Jag vet inte och killgissar friskt nu men det känns ändå som chock var större . Dom flesta jag känner var ändå varse chock/chill och har ändå spelat chock i ungdomen medans väldigt få av dom har spelat khelataar eller i vissa fall ens vet om khelataars existens.

Vad jag förstått har väl det nya Chock inte mer än namnet gemensamt med den bearbetning av Chill som Äventyrsspel gav ut på 80-talet? Att man ändå valt samma namn måste ju rimligtvis vara just för att det har name recognition och låter en surfa på nostalgi.


Khelataar spelade jag aldrig då det begav sig, men det är ju lätt att hålla med om att det fanns en underlig diskrepans mellan omslagsbildernas sword & sandal-estetik och grisodlarkulturspelet som det tydligen egentligen skulle handla om. (I och för sig inte unikt eller något som nödvändigtvis skulle behöva ligga en i fatet - jag tycker fortfarande Games Workshops licensutgåvor av RuneQuest från 80-talet är grymt snygga och där är det visuella stuket sword & sorcery för hela slanten. Iofs fanns det lite bättre stöd för detta i själva spelet beroende på hur man fokuserade det.)

Spontant tänker jag annars att en uppjazzad version av Khelataar borde kunna funka som setting för Järn? (Låt vara att det är svårt att föreställa sig två fantasyspel med mer olika visuell profil... )

 

[Dilandau]

@Dilandau @JohanL Ah my bad. Minns att Äventyrsspel skrev i Sinkadus att de inte kommer ge ut rollspel i bokform då "grabbarna i Sundsvall" gjorde detta och det ledde till att spelen inte fick säljas i leksaksaffärer. Men de kanske syftade på Wastelands.

Minns det också. Men jag tror bara Wastelands var en bok? Och jag kommer tydligt ihåg att den såldes på min lokala leksaksaffär.

Alltså, Äspels fantastromaner såldes på min leksaksaffär. Och på mitt Ica.

 

[Franz]

Minns det också. Men jag tror bara Wastelands var en bok? Och jag kommer tydligt ihåg att den såldes på min lokala leksaksaffär.

Alltså, Äspels fantastromaner såldes på min leksaksaffär. Och på mitt Ica.

Det handlar säkert om att Äventyrsspel inte var så jättenyanserade i sin kritik mot Lancelot Games.

 

[Franz]

Vill även minnas att någon som jobbade på Lancelot Games tidigare berättat här på forumet att Äventyrsspel som såvitt jag förstår det ägde Tradition vägrade sälja Lancelot Games alster där och sa till andra spelbutiken att om de säljer Lancelot Games grejer där så kommer inte Äventyrsspels alster att säljas där. Menar med detta inte att hata på Äventyrsspel men tycker det är rätt tydligt att det inte i första hand, eller i alla fall endast, brist på kvalitet i produkterna som gjorde att det gick dåligt för Lancelot Games.

Har jag fel i påståendet ovan får ni gärna rätta mig

 

[Gurgeh]

I den lokala leksaksaffären fanns det både spel från Äventyrsspel och Lancelot, även Wastelands. Det är allt jag vet om det.

 

[Franz]

I den lokala leksaksaffären fanns det både spel från Äventyrsspel och Lancelot, även Wastelands. Det är allt jag vet om det.

Om det var ett svar på mitt inlägg så var det rena spelbutiken jag avsåg, inte leksaksaffärer. Jag kan såklart minnas fel, men jag tror jag läst något om det här på forumet tidigare. Åke Rosenius skrev i alla fall i ett gammalt inlägg:

"Tradition vägrade i alla fall ta in produkter från AB Jan Edman som tidigare hade distribuerat Äventyrsspels grejer (så enligt Target var konflikten inte med Lancelot utan med AB Jan Edman).

Så pass konfliktig att Target mot slutet vägrade handla av dem även när de erbjöds halva grossistpriset och 90 (!) dagars betalningstid...
Fast det sa de aldrig högt. Märkligt nog köpte de in grejor från ABJE i början (när känslorna alltså borde ha svallat som hetast mellan dem) och slutade efter nåt år (när ABJE hade börjat distra ett annat företags spel).
En rätt klassisk incident; 1989 köpte Trad in en total summa av fem (5) ex av Western -- 1990 ville de inte ha några, med motiveringen att spelet sålde för dåligt; de hade bara sålt fem ex av det förra året...

Konspiratorikerna hävdade dock att det var ett sätt att undvika konkurrens mot Äventyrsspels produktlinje.

Targets policy gentemot Lancelot var att officiellt inte veta om att de fanns. Lancelots namn omnämndes för första gången i Sinkadus en månad efter att firman hade kånkat.

(Utrikiska spel som CoC och Twilight började fö omnämnas i den '89... ungefär när de egna Ä-spelens popularitet gick ner, och koncernen sålunda blev mer beroende av Trads försäljning av utländska spel.)

Lancelot gick i alla fall i graven, och många skyllde på Fredrik/Target.

Iaf indirekt; det var allmänt ansett att om man ville nå ut till landets rollspelare var man först tvungen att brejka i Stockholm - alla trender i hobbyn spreds därifrån. Och det här var innan Spel&Sånts dagar, så ville man nå rollspelare i Stockholm fanns det en outlet att nå dem genom... Tradition.

--
Åke"

Som sagt, menar inte att skjuta ner på Äventyrsspel, vill bara påvisa att jag inte tror att Khelataar inte blev en succé för att det var ett dåligt spel.

 

[Big Marco]

Nä det signalerade ju Vuxet!

Ni får inte glömma bort tidsandan. Luis Royos omslag gjorde många saker "rätt".

- Det lockade övretonårskillar genom att vara mer erotiskt än något annat omslag för en svensk rollspelsprodukt (jag skulle inte bli förvånad om spelet sålde säkert 50% fler ex bara pga omslaget.
- Omslagen var (utöver de erotiska inslagen) tekniskt snygga och välgjorda.
- Musiktidningen OKEJ hade börjat visa topless-brudar som Samantha Fox och Sabrina, till samma målgrupp. K gav ytterligare ursäkter till att ha erotiskta motiv hemma, med ursäkten att det var ett rollspel, och inte en porrblaska.
- Erotik/porr var inte speciellt lättillgängligt för denna hormonstinna målgrupp. En tid före Internet.
- Vi är i det tidiga skedet av 90-talet, eran med tidsskrifter som Slitz och Café, där "glamourmodeller" blev det nya heta.
- Det blev sällan rabalder över nakenhet i allmänhet.

Ett genidrag från ett marknadsföringsperspektiv. Nog för att det diskuteras på ett forum nu, över 30 år (!) senare.

Koppling till spelet? Begränsad. Men det spelade ingen roll.

 

[Bifur]

vill bara påvisa att jag inte tror att Khelataar inte blev en succé för att det var ett dåligt spel.

Nja, det verkar absolut finnas sådana aspekter men de räcker inte som förklaring för mig. Snarare framstår det av inläggen här som tydligt att bristen på framgång beror på 3 samverkande faktorer:

1. Spelat var för komplext för målgruppen. Det går visserligen att jämföra med andra likartade spel som slog, men det bekräftar bara att gränsen är subjektiv. Bara för att en spelare gillar RM betyder inte det att den personen tycker Khelataar är ok (bara ett exempel så klart). Förväntningarna styr. Allt talar för att komplexiteten var för hög för dem som köpte det.
2. Spelets äventyr var inte tillräckligt bra för att dra in spelarna (speciellt inte med tanke på p. 1). Kanske var de för vaga, kanske krävde de mer egen input än vad köparna tyckte var kul.
3. Settingens tema verkar krocka med vad som är i fokus i det i övrigt publicerade materialet. Här är jag visserligen ute på tunn is men det är mitt intryck av diskussionen. Det måste kanske inte vara ett problem men då måste nivå på p. 2 vara högre än den verkar vara.

Men som sagt, för min del får någon gärna ge sig på en nyutgåva, jag skulle vara försiktig positiv även om det inte säger mycket.