Jag förstår inte riktigt argumenten. Vad är det som gör att det fungerar bättre med brottsbekämpning i andra medier än rollspel?
Mordgåtor och brottsundersökningar i rollspel är skitroligt! Jag föredrar dem förvisso i en annan setting än "modern" (av samma anledning till att jag hellre skulle se en mutant-snut undersöka mord i ett postapokalytiskt bartertown än en vanlig snut i ystad; jag spelar rollspel för att komma bort från vår värld).
Problemet med dem i rollspel är att det kan vara svårt att göra dem bra, och gör man dem inte bra blir de lätt supertråkiga och/eller frusterande.
I filmer och böcker kan författaren "lätt" (det finns inget lätt med att skriva böcker heller =D ) reglera informationen till läsaren men ändå låta personerna i berättelsen dra de slutsatser de behöver dra för att komma vidare. Eller slänga in ett par sammanträffanden som för handlingen vidare i precis rätt riktning.
Även i datorspel kan du använda osynliga väggar och andra barriärer för att se till att spelaren stannar kvar och hittar de bevis som måste hittas, och går till de platser de måste gå till.
När det kommer till rollspel måste dina ledtrådar vara så pass bra att spelarna lyckas lösa mysteriet (Eller i alla fall får en bra upplevelse av att försöka lösa mysteriet) utan att det blir tråkig för dem för att allt är för uppenbart. Man måste förlita sig på att spelarna är lite smarta, sammtidigt som man måste kompensera för att de inte är det =D Och de kommer alltid vilja gå i fel riktning och fattar misstankar mot de allra oviktigaste SLP:erna. Det är som att valla katter.
Det går absolut att göra! Ett välskrivet, genomtänkt (och ordentligt speltestat) äventyr i grunden kan göra det här till en relativt lätt grej att få till bra (även om det så klart kanske kräver spelare som gillar problemlösande, och inte bara försöker slå ihjäl allting, så klart).
Och en riktigt skicklig SL kan säker göra det här "on the fly", genom att stoppa in eller plocka bort ledtrådar, och slänga in sånna där märkliga sammanträffanden som får spelarna på rätt spår. SL har så klart en nackdel gentemot författaren här i att SL inte kan lägga samma tid på att fundera igenom vad som behövs, utan ofta måste hitta på det på stående fot och köra med det.
Jag säger inte att det är lättare att skriva ett _bra_ äventyr som inte är en mordgåta. Men ett mer stridsorienterat scenario kan vara betydligt mer mediokert och fortfarande vara underhållande (Till en viss gräns). Fördelen med monster och sånt är att om äventyret kör fast, om det visar sig att folk inte har roligt, så kan man alltid låta några orcher anfalla för att liva upp.
Jag älskar mordgåtor och liknande saker (både som SL och spelare), men som SL är jag rätt svag så jag behöver monster och mystik och grejer som verktyg för att väga upp min bristande planeringsförmåga =D
(Plus att jag som sagt tycker "vanliga moderna världen" är ointressant för rollspel, men det är ju bara min personliga smak)