Har du spelat Khelataar?

[Dilandau]

I efterdyningarna till den här tråden undrar jag hur många här som nån gång faktiskt spelat Khelataar. Och vad era minnen av det är.

Jag köpte spelet när det släpptes och spelledde det en hel del under en period. Jag minns inte om den perioden varade en vecka eller ett halvår dock.

Vi ignorerade 90% av reglerna.

Mina minnen av äventyren är få. Alla ville spela sånna där Boldager-krigare. Jag tror att fokus låg på att klättra i klanens hierarki medelst mord.

 

[Henke]

Inte spelat och aldrig läst Men givetvis sett reklam för en gång i tiden. Anledningen var troligtvis att det släpptes under en period när fantasy Var synonymt med Drakar och Demoner (och BRP) för mig och jag såg inget behov av att ändra på det just då.

 

[Dr_Dängrot]

Aldrig spelat men läst eller ja skummat igenom det hos en kompis för ett antal år sedan . Såg dock spelet som ung på leksaksaffärens hylla men uppenbart var det inte i ögonfallande nog för att jag skulle bli intresserad av att köpa och spela det.

 

[Bifur]

Aldrig. (Men läst en gång.)

 

[RasmusL]

Lajvat men inte bordsrollspelat.

 

[Mogger]

Jag tror att jag har spelat det. Vi pratade mycket om det, jag har gjort gubbar, men det lyckades aldrig slå sig in i spelgruppen. Det var en som kämpade lite halvt och jag tror det resulterade i spel.

Däremot använde vi reglerna i vårt egna DoD husbygge. I ärlighetens namn vet jag inte hit väl det funkade. Det jag ffa minns är vi till slut blev för bra. Var nått med handlingspoäng...

 

[Dilandau]

Lajvat men inte bordsrollspelat.

Berätta mer!

 

[Skarpskytten]

Jag tror att jag har spelat det. Jag ägde det i alla fall, och har en minnesbild av en strid och att jag filade på en kampanj. Men det kan inte ha blivit många möten. Och när jag funderar på varför vi inte spelade det mer så var det inte på grund av systemet utan världen - att det var svårt att fatta vad man skulle göra i spelet. Och att den var rätt ohäftig?

 

[Nässe]

Jag spelade en magiker som var helt felbygd och inte klarade av att kasta en enda besvärjelse. Minns inte mycket mer av våra faktiska spelomgångar.

 

[Genesis]

Jag kände igen namnet, men visste inte vad det handlade om förrän i onsdags.

 

[Dr_Dängrot]

Jag kände igen namnet, men visste inte vad det handlade om förrän i onsdags.

Ungefär samma här , min genomskumning av böckerna gav mig ingen riktigt uppfattning om vad det handlade om . Har alltid trott att det var nån dålig dussin sword&sorcery barbarer i pälskalsong/bikini Conan rippoff och det är utifrån en uppfattning jag bildade endast på grund av vissa av omslagen .

 

[luddwig]

Min bror hade Khelataar. Jag läste det och vi gjorde rollpersoner. Tror inte vi kom längre än så. Mitt minne är att vi gillade spelvärlden men inte klarade av reglerna. Detta inträffade efter att vi tappat intresset för DoD och börjat spela DnD.

 

[Mogger]

Och att [världen] var rätt ohäftig?

Exakt detta. Fanns liksom inget för en 13-åring att hänga upp sina fantasier på.

 

[Paal]

Min bror hade Khelataar. Jag läste det och vi gjorde rollpersoner. Tror inte vi kom längre än så.

Samma här. Brorsan hade det, men det blev aldrig mer än att skapa rollpersoner. Jag tror varken reglerna, äventyren eller världen grep tag i oss.

 

[Lemur]

Jag hade lådan hemma som 12-13 åring (har kvar den faktiskt). Tror att jag köpte den på loppis. Fattade ingenting av regler etc men var väldigt fascinerad av bilderna (jag var alltså 12).

 

[revault]

Jag har spelat det ett fåtal gånger. Men det var så länge sedan att jag inte minns någonting av själva spelandet. Minns att det var roligt att göra rollpersoner men att reglerna inte föll oss i smaken och (som många andra skriver) att spelvärlden kändes tunn och tråkig. Efter att man hämnats på grann-klanen för att de stulit en gris så fanns det inte så mycket mer att göra. Utan high-fantasy elementen var det svårt för oss (då 13-15 år) att komma på roliga äventyrsidéer.

 

[Leon]

Jag ägde och läste spelet, och, tror jag, Encyclopaedia Digonis. Jag tror jag spelade det en gång, och det slutade bokstavligen i tårar när en av medspelarna ville slakta min rollpersons favoritgriskulting. Tror jag var 11.

 

[Svarte Faraonen]

Lite grann på högstadiet. Det som gjorde att det inte blev mer var nog att spelledaren inte var så bra på det, dock.

 

[soda]

Jag hade Khelataar (gav bort eller sålde det tyvärr.*). Vi försökte oss väl på att spela det någon gång, men förstod inte riktigt (alls) vissa delar av reglerna (strid, har jag för mig). Vi förstod inte riktigt vad man skulle göra heller, så att säga.

* Fair enough dock, jag fick det själv av någon som inte heller fattade grejen.

 

[Skarpskytten]

Exakt detta. Fanns liksom inget för en 13-åring att hänga upp sina fantasier på.

Vi var 17-18, och det gick inte bättre för oss. Stormbringer däremot …