Vi spelar en EDD-kampanj för tillfället (dvs. c:a var tredje vecka sedan mars 2019, 41 speltillfällen) och även om vi kör med
klart modifierade regler (främst har alla färdighets- och besvärjelsekostnader halverats och en får 1 ERF+2 BERF för perfekt slag och 1 ERF + 1 BERF för särskilda slag) släpar vår animist efter betänkligt. Viktigt att inte glömma är att du får bara 1 ERF för det första lyckade slaget under dagen, oavsett om du är magiker eller krigare. Det betyder att i grunden gör det ingen skillnad att krigaren får göra 15 svärdshugg i en strid och magikern bara ett Hela, fortfarande bara 1 ERF vardera.
Jag har dock noterat en väldigt viktig sak i vår grupp: den som spelar en munk använder ofta sina färdigheter kreativt, t.ex. användes Ingenjörskonst (en egenpåhittad B-färdighet) för att avgöra var staven skulle sättas in och bändas för att riva ned ruinhuset över gruppen och framförallt över orcherna som anföll. Det gick ... bättre än det hade kunnat gå om han hade fumlat.
Det gör att vår munk har rätt höga FV eftersom varje slag innebär potentiellt mer ERF (och i vårt fall BERF), ju fler
olika färdigheter som används ju fler kan så småningom höjas.
En magiker som hela tiden väntar på det perfekta tillfället får vänta rätt länge. Jag upplever det som att många inte är särdeles kreativa med sina besvärjelser. Jag menar, hur många har använt STENVÄGG till att bli ett STENGOLV? Perfekt som bro även vid ett svårt vad under resan, måste inte vara i ondingens håla. (Eller fördämm bäcken med STENVÄGG, den kommer snart svämma över åt sidorna men det tar förhoppningsvis längre än den minut det tar att rida över den nu torrlagda flodfåran.)
Vissa besvärjelser tillåter mer kreativitet än andra, jag kan till exempel inte nu komma på så många fler alternativa användningar av HELA, men det kanske andra gör här? (Det skulle om inte annat hjälpa vår magiker...)