Jag tänkte mer på situationer i stil med den med hobbitarna och nazgûlen. Om vi tänker oss den som ett rollspelsscenario, vad har vi på förhand etablerat? Vi vet att hobbitarna i en öppen konfrontation med nazgûlen inte har en chans, att nazgûlen styrs av en överlägsen vilja som eftersträvar att kontrollera ringen, att den inte går att förhandla med eller skrämma, att den har en häst medan hobbitarna är till fots. Om man då misslyckas snarare än lyckas med att gömma sig för den, vart tar det spelet? Jo, i en riktning där man antagligen är avhängig ett gäng andra tärningsslag som man har ännu sämre chans att lyckas med (slåss, fly, etc). Och i slutändan, om inte spelet är rälsat, antagligen till en punkt där det är möjligt att helt enkelt misslyckas totalt. Hobbitarna dör, nazgûlen tar ringen till Sauron, kampanjen avslutas och en ny tar vid tusen år senare, när de kvarvarande spillrorna av de fria folken får någon chans att bryta det mörkrets välde som råder. Jag ser inte det som ett problem, jag ser det som en nödvändighet för att inskärpa spelvärldens obönhörlighet.