Varför skulle improvisation inte innebära prep?
För att jag är lat! Det är typ hela anledningen. Risken att göra
fel skapar större olust för mig än risken att saker blir konstiga, knasiga, etc. Men det kommer nog också från att one-shots och kortare saker är vad jag föredrar. Det spelar inte så stor roll om en one-shot blir lite halvdan, för nästa gång spelar vi en ny. Alla filmer är inte 10/10 heller.
Det här är en relevant distinktion - vad är det för prepp man inte gör? Det är rätt olika saker att inte planera story och händelser, att inte skissa på SLP:er, att inte läsa på sina gamla anteckningar, och att inte läsa på världsbeskrivningen som finns.
Om jag spelar den sorts scenarier som jag tycker är allra roligast (one-shots), så preppar jag helst bara rollpersonerna och en premiss. Rollpersonerna kan gruppen göra själva, om de vill. Men i höstas (framförallt) så var det något gruppen bad om att jag skulle fixa. Delvis för att optimera den begränsade speltiden.
Exempel på det finns här, även om det där ju är den renskrivna formen och därför har mycket mer brödtext än mina anteckningar. Det var grymt kul att spelleda de där, för jag hade max en vecka på mig mellan speltillfällen och då finns inte så mycket utrymme att göra research eller mecka med prepp. Första idén är ofta den som får flyga. Sånt som reglerna till
Carrion for the Carrion Crows fick skrivas om mellan sessioner, för att de visade sig mindre dugliga.
Men liksom, det jag gillar med improvisation är att jag kan testa något och se om det flyger. Ta med mig läxorna vidare. Vi har skoj längs vägen.