Kognitiv beteendeterapi - rollspelsversionen

[Christoffer]

Lite lek. Lite seriöst. Skriv ett rollspelsnyck/fobi/rädsla/besatthet/vadsom ni har, någon annan kommer med svaret på vad du ska spela och varför det är svaret för att du skall komma vidare och sluta vältra dig i och identifiera dig med denna tidigare nyck/fobi/rädsla/besatthet/vadsom...

Typ: Jag är livrädd för att spela utan omfattande förberedelser
Terapi: Spelled Trollbabe fem sessioner. Det spelet tvingar dig att släppa taget och förbereda precis det spelet säger och inget mer. Det sker dessutom på tidspress eftersom du inte vet var spelet kommer utspela sig utan måste skapa dina förberedelser första tio minuterna efter du slagit dig ner.

 

[Christoffer]

Jag hyser ett stort hat gentemot att både spelleda och spela saker med en färdig riktning och slut, hyser denna djupa skepsis mot alla kampanjer och äventyr för inget jag läst, förutom gamla dungar ibland med ärligt talat är en hel del av den mest lite rörig räls mot en bossfight ändå, speciellt sådant som uttalat säger sig vara öppet och sandboxigt är alltid gör var du vill när det inte är viktigt, eller än värre gör dessa saker i vilken ordning du vill men sist kommer ändå alltid... osv. Så kära wrnu: visa mig ett bra öppet äventyr eller kampanj? Och nej marsklandet och svavelvinter är inte rätt svar det har jag redan självmedicinerat mig med och det blev bara värre.

(Jag anser för övrigt detta hat är ett friskhetstecken så krävs något jävulskt bra/starkt här för att övertyga mig om något annat)

 

[entomophobiac]

Jag har otroligt svårt för rollspelsfantasy. Korvtårtor av mytologi och överdos av balltufft. Från DoD till D&D och vidare. Vilket spel gör detta utan att jag måste klättra ned från mina höga hästar?

 

[entomophobiac]

Så kära wrnu: visa mig ett bra öppet äventyr eller kampanj?

Jag gillar faktiskt Better Than Any Man, till LotFP. Lagom öppet, lagom vrickat. Kan kanske vara något?

Finns pay what you want här.

 

[JohanL]

Jag har otroligt svårt för rollspelsfantasy. Korvtårtor av mytologi och överdos av balltufft. Från DoD till D&D och vidare. Vilket spel gör detta utan att jag måste klättra ned från mina höga hästar?

Beror på vad du menar med "rollspelsfantasy" - är det bara fantasy i rollspel, eller är det den där specifika sortens fantasy som vi brukar se i rollspelstraditionen tillbaka till D&D, som DoD, Warhammer, World of Warcraft, Dragon Age, och så vidare?

Det förra är enkelt att föreslå annat kring (The Dying Earth RPG, Changeling: the Lost, eller många, många andra möjligheter).

Det senare är mycket svårare, och det måste nog vara ett spel som dekonstruerar genren: Om Perdido Street Station: the RPG funnes skulle det vara perfekt, men som det är är det kanske Earthdawn som kommer närmast?

 

[entomophobiac]

Om Perdido Street Station: the RPG funnes skulle det vara perfekt, men som det är är det kanske Earthdawn som kommer närmast?

Mitt problem är helt klart med det senare! Rollspelsfantasy som ren genre. Och just Earthdawn har jag länge varit nyfiken på, men aldrig faktiskt spanat in. Bra förslag!

 

[Christoffer]

Jag har otroligt svårt för rollspelsfantasy. Korvtårtor av mytologi och överdos av balltufft. Från DoD till D&D och vidare. Vilket spel gör detta utan att jag måste klättra ned från mina höga hästar?

Jag tror du missuppfattar meningen med terapin här. Du ska klättra ner, se dig om, ta ditt bastardsvärd och dräpa hästen, göra den till proviant och öppna ditt hjärta för saker och bege dig ut i världen. Inte krampaktigt sitta kvar där i sadeln.

Mitt svar tror jag är Legendary lives. Men inte hunnit så långt i det än så återkommer....

 

[entomophobiac]

Jag tror du missuppfattar meningen med terapin här. Du ska klättra ner, se dig om, ta ditt bastardsvärd och dräpa hästen, göra den till proviant och öppna ditt hjärta för saker och bege dig ut i världen. Inte krampaktigt sitta kvar där i sadeln.

Så ... vilket spel?

 

[Dimfrost]

Jag hyser ett stort hat gentemot att både spelleda och spela saker med en färdig riktning och slut, hyser denna djupa skepsis mot alla kampanjer och äventyr för inget jag läst, förutom gamla dungar ibland med ärligt talat är en hel del av den mest lite rörig räls mot en bossfight ändå, speciellt sådant som uttalat säger sig vara öppet och sandboxigt är alltid gör var du vill när det inte är viktigt, eller än värre gör dessa saker i vilken ordning du vill men sist kommer ändå alltid... osv. Så kära wrnu: visa mig ett bra öppet äventyr eller kampanj? Och nej marsklandet och svavelvinter är inte rätt svar det har jag redan självmedicinerat mig med och det blev bara värre.

Jag förstår faktiskt inte. Saknas det ett "inte" någonstans? Har du problem med riktning, eller inte riktning?

 

[Mogger]

Så ... vilket spel?

Kopparhavets hjältar

 

[JohanL]

Jag tror du missuppfattar meningen med terapin här. Du ska klättra ner, se dig om, ta ditt bastardsvärd och dräpa hästen, göra den till proviant och öppna ditt hjärta för saker och bege dig ut i världen. Inte krampaktigt sitta kvar där i sadeln.

Fast ett sätt göra KBTn på är ju att börja med något som inte är så läskigt. Först kanske Earthdawn eller Swords of the Serpentine. Sedan när man fixar det, Warhammer. Ereb Altor under Expert. Och så vidare tills man spelar Return to the Temple of Elemental Evil under D&D 3.5 med alla supplement och helt RAW.

Sedan är fobin botad.

 

[Christoffer]

Jag förstår faktiskt inte. Saknas det ett "inte" någonstans? Har du problem med riktning, eller inte riktning?

Hmm. Nej det saknas inget inte tror jag. Däremot saknas det lite kommatecken kanske och sådant som folk får ha överseende med när småbarnsföräldrar skriver på sin telefon samtidigt som de blir anfallna av sina ungar. Min irritation är alltså alla kampanjer och äventyr, varför finns det inget som är komplett öppet och saknar slut? Menar, jag älskar The Lost City, men även den har ju en dold bossfight där mitt i allt som är bra. Ge mig ett äventyr eller kampanj som inte är någons roman.

 

[Bolongo]

Så kära wrnu: visa mig ett bra öppet äventyr eller kampanj?

Griffin Mountain.

 

[Dimfrost]

Hmm. Nej det saknas inget inte tror jag. Däremot saknas det lite kommatecken kanske och sådant som folk får ha överseende med när småbarnsföräldrar skriver på sin telefon samtidigt som de blir anfallna av sina ungar. Min irritation är alltså alla kampanjer och äventyr, varför finns det inget som är komplett öppet och saknar slut? Menar, jag älskar The Lost City, men även den här ju en dold bossfight där mitt i allt som är bra. Ge mig ett äventyr eller kampanj som inte är någons roman.

Ah, jag läste nog bara fel helt enkelt! Handlar det inte om att du ska spelleda miljöer i stället för äventyr, då? Eller, du är ute efter miljöer som ändå smyger in den där strukturen? I så fall ska du spela en full kampanj Ultraviolet Grasslands. Resa runt på måfå hela vägen från Violet City till Black City, och så inser du till slut att vägen var berättelsen hela tiden, att det fanns en början och att allt nu nått sin ände.

 

[JohanL]

Griffin Mountain.

Eller för den delen Snake Pipe Hollow som var renodlad blorb årtionden innan uttrycket uppfanns. Blir det en story? Finns det ett slut (annat än det sannolika slutet att alla dör)? Vem vet!

 

[Christoffer]

@JohanL @Bolongo

Misstänkte att Griffin Mountain var svaret, får styra upp den helt enkelt! Saknar också Snakepipe Hollow även om jag läst den som PDF men var ett tag sen nu.

 

[Bolongo]

@JohanL @Bolongo

Misstänkte att Griffin Mountain var svaret, får styra upp den helt enkelt! Saknar också Snakepipe Hollow även om jag läst den som PDF men var ett tag sen nu.

För den delen finns det rätt många nyare sandlåde-kampanjer att välja på.

Av någon anledning är många av dem öar, såsom:
Griffin Island (Griffin Mountain ompaketerat för RQ3)
Monster Island (liknande koncept men rejält omstuvat för Mythras)
The Dark of Hot Springs Island (systemneutralt)

 

[JohanL]

Av någon anledning är många av dem öar, såsom:
Griffin Island (Griffin Mountain ompaketerat för RQ3)
Monster Island (liknande koncept men rejält omstuvat för Mythras)
The Dark of Hot Springs Island (systemneutralt)

Gamla Isle of Dread till D&D är knappast bra, men är en av urtyperna också.

 

[Bolongo]

Gamla Isle of Dread till D&D är knappast bra, men är en av urtyperna också.

Jag gillar Isle of Dread, men den har ett tydligt klimax i form av en avslutande dungeon, och trådstartaren ville ju inte ha något sådant.

 

[Christoffer]

Så ... vilket spel?