Mogger
Hipsteranka
En av de saker som fascinerar mig mest med rollspel är den story som uppstår när slump, vår förmåga att hitta samband (påhittade eller ej), andras nedtecknade fantasier och den dynamiska kedjan av händelser som RP sätter igång så fort de får chansen. Detta ger aviga, märkliga berättelser som har en helt annan dramaturgi än alla andra berättelser som skapas. Och som någonsin har skapats i mänsklighetens historia.
Jag tycker det är så sjukt fascinerande. Och det finns naturligtvis fler delar som påverkar. Men att vi har ett regelverk, ett mänskligt interface, tolkningar och improvisation innebär att det är svårt att, räls eller inte, förutse vart storyn tar vägen.
Det är detta jag vill upptäcka när jag spelar. Jag tycks bara kunna få den upplevelsen i hyfsat traddiga spel. Plockar man bort någon av ingredienserna ovan så får någon sida slagvikt och det är inte längre öppet vart allt tar vägen på samma sätt.
Obs, detta gäller enbart när jag är SL. Som spelare behöver jag inte veta vad som sker under huven. Så länge jag inte märker att jag aktivt påverkas är det lugnt.
Tankar kring detta?
Jag tycker det är så sjukt fascinerande. Och det finns naturligtvis fler delar som påverkar. Men att vi har ett regelverk, ett mänskligt interface, tolkningar och improvisation innebär att det är svårt att, räls eller inte, förutse vart storyn tar vägen.
Det är detta jag vill upptäcka när jag spelar. Jag tycks bara kunna få den upplevelsen i hyfsat traddiga spel. Plockar man bort någon av ingredienserna ovan så får någon sida slagvikt och det är inte längre öppet vart allt tar vägen på samma sätt.
Obs, detta gäller enbart när jag är SL. Som spelare behöver jag inte veta vad som sker under huven. Så länge jag inte märker att jag aktivt påverkas är det lugnt.
Tankar kring detta?