Jag är lite sen på båten, men har äntligen lyckats se
Dune. Har inte så mycket förkunskaper, vet att det är en bok (eller kanske flera böcker?) från början. Jodorowski skulle från början göra en filmatisering, vilket skildrades i en ganska underhållande dokumentär. Sen gjorde Lynch en film istället. Såg den för en herrans massa år sedan, men minns ingenting alls bortsett från att Sting var med och hade konstiga kalsonger, att maskarna var coola och att jag inte begrep ett pillekvitt av storyn. Jag gick alltså i i denna film utan särskilt många förkunskaper.
Jag gillade detta! Jag gillade det väldigt mycket! Det är nog den mest episka film jag någonsin sett och den mest opera-aktiga space opera jag sett! Hela filmens framtoning är bombastisk, humorlös, teatral, larger than life väldigt mycket utan substans. Men det är också meningen och det passar väldigt bra in. Storyn är lite svår att bedöma då det bara är första akten, men när filmen var klar ville både jag och frugan genast se mer och det betyget är ju gott!
Jag som inte vet så mycket om histirien sen innan funderade över två saker:
1. Paul får under filmens gång visioner om framtiden. Jag och min fru funderade på om alla visioner är om en och samma framtid, eller om det finns två alternativ, en där Paul blir ond och en där han blir god beroende på vilka beslut han fattar.
2. Jag fattade inte var grejen var med huset Atreides fascistestetik. På deras hemplanet var alla typ klädda som SS-soldater så jag var övertygad om att allt prat om att behandla invånarna på ökenplaneten väl bara var bullshit och att de skulle börja förtrycka dem lika mycket som Harkonnen. Men det kändes som att de hade goda intentioner. Undrar om detta är något som kommer förtydligas i senare filmer, att Pauls pappa inte var någon good guy alls?
Nu kanske dessa funderingar är jättesumma för folk som läst böckerna
Hursomhelst riktigt bra film, årets bioupplevelse!!!