Va?! Jag minns hur jag planerade att smälta ner all mithril i väggarna i den där labyrinten på Kristallön. Ingen belöning?! pfffff!* Ingen belöning! (tack för det!)
Va?! Jag minns hur jag planerade att smälta ner all mithril i väggarna i den där labyrinten på Kristallön. Ingen belöning?! pfffff!* Ingen belöning! (tack för det!)
Jag gillade slutgrottan! Minns att den hade rätt många kluriga problem som krävde tankearbete istället för strid och att många hinder som rollpersonerna ställdes inför var rätt originella. Däremot kanske den inte var så passande för ett äventyr som utspelar sig i ett träsk (fast nu när jag säger det blir jag lite nervös att @Mekanurg ska rätta mig och visa en dokumentär om träsk-dungeons )
Äventyret är ju noga med att beskriva att detta inte går! (det var givetvis vår första tanke också)Va?! Jag minns hur jag planerade att smälta ner all mithril i väggarna i den där labyrinten på Kristallön. Ingen belöning?! pfffff!
Jag har tydligen knappt några minnen av Handelsfursten eller Tempelherren, för jag upplevde dem inte som uppenbart dåliga. Demonprinsen däremot bedömde jag som snudd på ospelbart efter att ha läst igenom det.Jo alltså, en av mina bästa rollspelsupplevelser var ju med Handelsförsten, men till och med författaren själv har ju ångrat detta verk så jag känner att det är ett äventyr som är lite svårt att försvara
Som någon som spelade Handelsfursten för några veckor sedan kan jag intyga att det är... ja, det bästa ordet är nog på sätt och vis "ospelbart" då man som spelare inte direkt får spela öhtJag har tydligen knappt några minnen av Handelsfursten eller Tempelherren, för jag upplevde dem inte som uppenbart dåliga. .
Ja till saken hör att jag aldrig läst Härskarserien, bara spelat. Så det faktum att jag inte alls upplevde det som rälsat utan tvärtom väldigt fritt är kanske mer tack vare vår duktiga spelledare än äventyret i sig.Härskarserien måste väl ha varit menad som en motsvarighet till Giants/Underdark-äventyren för AD&D? Bakom varje besegrad motståndare döljer sig en ännu större fiende, och till slut leder äventyret bortom de dödligas värld till ett möte med demoniska makter.
Idén är i grund och botten bra, men det behövs mer rörelsefrihet för spelarna.
Det är ju helt klart det äventyret som jag varit mest sugen på att spela - insektsdemoner och torn av järn! Men det kanske säger något att det aldrig kommit till skott.Ja till saken hör att jag aldrig läst Härskarserien, bara spelat. Så det faktum att jag inte alls upplevde det som rälsat utan tvärtom väldigt fritt är kanske mer tack vare vår duktiga spelledare än äventyret i sig.
Till saken hör också att inte ens den duktiga spelledaren kunde få äventyr nr. 3 att bli mer än okej.
Ja, just tredje äventyret är en så ball idé! Synd att resultatet inte riktigt blev vad man kunde hoppas.Det är ju helt klart det äventyret som jag varit mest sugen på att spela - insektsdemoner och torn av järn! Men det kanske säger något att det aldrig kommit till skott.
Jo, och under spelmötet berättade jag om världens sämsta rollspelsäventyr, Practice Effect. Vilket får Handelsfursten att framstå som ett under av öppen-värld, spelardriven agens och reaktiv fisktank. Jag hittade PE. Här finns det. Practice EffectSom någon som spelade Handelsfursten för några veckor sedan kan jag intyga att det är... ja, det bästa ordet är nog på sätt och vis "ospelbart" då man som spelare inte direkt får spela öht
Fram till den här tråden har min dyslexi lurat mig att tro att äventyret hette "Masklandet"Marsklandet.
En sak som kanske mest var tydlig för spelledaren var det som i min spelgrupp benämndes som Bodil-Rödtopp-Syndromet, om SLP med lite för bra värden på grundegenskaper och färdigheter. Namnet kom från en SLP i Torsheim, som hade anmärkningsvärt höga värden.I princip alla äventyr behöver fräschas upp, det är alltid någon skumt med dem (och någon måste kolla skalor på saker haha).
Gäller framförallt magiker, som i ÄS äventyr frapperande ofta är långt mäktigare än någon RP någonsin kommer att bli.En sak som kanske mest var tydlig för spelledaren var det som i min spelgrupp benämndes som Bodil-Rödtopp-Syndromet, om SLP med lite för bra värden på grundegenskaper och färdigheter. Namnet kom från en SLP i Torsheim, som hade anmärkningsvärt höga värden.
Bodil Rödtopp var inte magiker men hade färdigheten kunskap om magi FV 10. För en nyskapad ung rollperson hade bara den färdigheten kostat 62% av alla tillgängliga bakgrundspoäng. Jag kan inte minnas att någon använt färdigheten någonsin.Gäler framförallt magiker, som i ÄS äventyr frapperande ofta är långt mäktigare än någon RP någonsin kommer att bli.
Det beror främst på att magisystemet är helt trasigt, så att SLP-magiker måste vara omöjliga för att kunna något att tala om.Gäller framförallt magiker, som i ÄS äventyr frapperande ofta är långt mäktigare än någon RP någonsin kommer att bli.
Japp. En magiker skapad med samma förutsättningar som en rollperson skulle inte överleva en vanlig brevväxling ens.Det beror främst på att magisystemet är helt trasigt, så att SLP-magiker måste vara omöjliga för att kunna något att tala om.
Jodå! Ge magikern en ringbrynja och ett slagsvärd med 75 % så blir hen en match för rollpersonerna!Japp. En magiker skapad med samma förutsättningar som en rollperson skulle inte överleva en vanlig brevväxling ens.
//EvilSpook
Struntprat. Maxa ELD, köp helrustning i brons och lura ett gäng suckers (aka Krigare) att gå först, så är saken biff.Japp. En magiker skapad med samma förutsättningar som en rollperson skulle inte överleva en vanlig brevväxling ens.
//EvilSpook