Det verkar som att jag behöver förtydliga mig. Jag påstår alltså att rollspel är en töntstämplad företeelse. Delvis kan jag förstå varför. Ofta handlar spelen om att med muskelstyrka döda en fiende. Alltså fiktion om klassiska machokillar och deras hjältedåd. Spelen ser inte alltid ut så, men ofta. Kontrasten mot dem som spelar är slående. Många rollspelare - och här tar jag mig friheten att generalisera en smula - ser inte ut som Conan barbaren. De är mer lika ankorna, som är allt annat än macho. Därför tror jag att ankorna roar folk här inne särskilt mycket. Det blir en sorts kollektiv självironi. Ju mer ankor, desto roligare. Det står dig fritt att tycka något annat. Kvack!