Nu har jag läst Spire, ett rollspel om en gigantisk vertikal stad där man spelar förtryckta drower som vill hämnas på stadens härskande högalver. Jag har tidigare läst Heart, uppföljarspelet som handlar om dungeonkräl i grottorna under staden. De båda spelen har ungefär samma regelsystem, där man slår några få T10:or och utifrån värdet på den högsta lyckas eller misslyckas, med eller utan konsekvens. Lite Blades/Vindsjäl med färre och större tärningar, ungefär. Heart är snyggt och innovativt, men har ett väldigt narrativt upplägg för dungeonkrälandet som jag aldrig begrep mig på; jag skulle gärna testspela det, men det hör till de spel jag inte skulle kunna spelleda själv för att jag helt enkelt inte begriper dem. Det förvånar mig därför en hel del att alla motsvarande regler är helt frånvarande från Spire. Här är upplägget betydligt mer Vanligt Jävla Rollspel: man får ett avskalat regelsystem och sedan en oerhörd massa världsbeskrivning nästan utan regler.
Nå, världen är klart intressant, weird fantasy i China Miéville-stil, som om man tar D&D och ersätter trötta fantasytroper med saker som gör världen verkligt fantastisk igen: kannibalpräster med tama hyenor, de förfallna resterna av ett interdimensionellt tunnelbanesystem, bortomvärldsliga muterande insektsparasiter som sprids som en blodsjukdom, gnoller med demonologisk teknologi, mängder av brottsorganisationer, konspirationer, svekfulla alvhus och korrupta riddarordnar.
Men det är mycket som är mindre bra. Layouten är tråkig, bakgrunden är ett fult och obegripligt blått mönster, bilderna för få. Nästan inga kartor, de användbara tabellerna är få och ligger omotiverat i slutet. Reglerna för speciella element ligger långt innan de beskrivs i världsbeskrivningen. Texten är bra och välskriven, men som spel tycker jag inte det är något vidare. Kanske borde jag kolla upp några av de färdiga äventyr som kommit ut. Annars handlar det mer om att sno lite idéer till andra weird fantasy-grejer jag ägnar mig åt, som Terone eller UVG.