Modern designfilosofi
Det här fick mig att fundera lite: Ett Elric-rollspel utfört med modern designfilosofi kunde bli hur bra som helst! För vad är egentligen "modern designfilosofi", i rollspel - tycker du? Och vad är i så fall omodern designfilosofi?
www.rollspel.nu
I tråden ovan dök termen ”rollpersonsinlevelse” upp, och det är ju ett koncept som ofta diskuterats här på forumet på ett eller annat sätt (fast ofta under namnet ”immersion”). För mig som aldrig upplevt detta låter det som något magiskt. Att man på något sätt glömmer bort att man sitter och pratar med varandra och liksom tror att man är sin rollperson, eller något sådant. Detta är något som ofta dyker upp i diskussioner och jag får känslan av att alla utom jag fattar precis vad som avses, men för mig är det rena rappakaljan. Det är precis som tråden om hur folk ser bilder i huvudet medan de spelar. Jag har ingen aning om vad ni snackar om. Inlevelse har jag såklart upplevt, att man glömmer bort tiden, är helt fokuserad på spelet och fullständigt engagerad i vad som händer i fiktionen. Men det här med inlevelse i rollpersonen verkar vara något annat, för jag har aldrig upplevt att inlevelsen i spelet är på något sätt kopplat till huruvida jag har en rollperson eller inte.
I den här tråden är jag inte ett dugg intresserad av att diskutera mekaniker som främjar kontra motverkar det här fenomenet. Istället vill jag diskutera fenomenet i sig.
- Är det någon annan än jag som aldrig har upplevt detta?
- Om du upplevt det, kan du förklara hur det känns? Vad som händer? Är det en stark upplevelse eller något subtilt? Eller är det samma sak som inlevelse i spelet generellt?
- Är alla som upplevt det av åsikten att det är en eftersträvansvärd sak? Eller finns det folk som upplevt detta men som inte bryr sig nämnvärt om det inträffar eller inte? Eller till och med aktivt ogillar det?