I grunden är det väldigt enkelt: Jag gillar långa titlar. Just längden i sig är en del av det som tilltalar mig. Det är inte så att jag väljer titeln utifrån vad som med minst antal bokstäver låter läsaren förstå vad som menas.För argumentationens skulle kan man ju vända på det och fråga varför man ens har en titel i så fall. Varför kan man inte bara presentera texten i sin helhet direkt? Är det inte bara onödigt med en ingress eller synopsis?
Jag menade inte att göra ohägn med min tidigare kommentar. I just det här fallet så är ju titeln " Alla kungens hästar, alla kungens män" en anspelning på ett barnkammarrim. Man förstår ju anspelning även med den kortare varianten "Alla kungens hästar", och båda varianterna kräver ju att man känner till rimmet för att se kopplingen.
Att läsa fem ord tar inte speciellt mycket längre tid att läsa än ett. Jag vet att vi just nu rör oss alltmer mot ett samhälle där alla texter ska vara korta, där så lite som 4-5 textstycken upplevs som en "roman". Jag vet att det är lite "old man yells at clouds" över det, men när jag döper saker så är det inte i första hand för att tillfredsställa en publik eller samtiden – jag döper saker så som jag vill ha dem döpta. Och jag gillar tjocka böcker, långa texter och långa titlar. Att titeln är lång gör något med läsningen, för mig – det gör att man stannar upp lite extra i den känsla titeln ger. Utan att det är speciellt mycket jobbigare (om man nu tycker att läsning är "jobbigt").