WRNU:s filmklubb 2022 v2

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v2 2022 – #470 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag har en plan: det är nytt år, och det betyder att det finns en ny lista med filmer som utspelar sig det här nya året. Den lär växa under året, men just nu är jag framför allt intresserad av filmer som utspelar sig 2022 men släppts innan. Till att börja med tänker jag försöka se:

• The Dark Side of the Moon (1990)
• Time Runner (1993)
• Soylent Green (1973)

Sen får vi se. Det mesta verkar ju rätt dassigt. Escape from Absalom har jag vaga minnen av att ha hört talas om… Och kanske är det här året då jag "äntligen" kollar in The Purge och Bill & Ted?

 

[Beastslayer]

Jag har sett The Kill Team (Netflix)
Krigsfilm i Afganistan som tar en lite annorlunda vinkling.
Alexander Skarsgård gör en bra roll här och jag tyckte om filmen.
Inget särskilt egentligen, men jag har en svaghet för krigsfilmer.

3/5

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett westernkomedin El Diablo med Anthony Edwards och Louis gosset jr i huvudrollerna.

En försynt skollärare som älskar dime Novells om revolvermannen Kid Durango måste en dag spänna på sig sporrarna och revolvern när en av hans elever kidnappas av den mexikanske banditen el dialblos gäng.

Han ger sig ut på jakt efter kid Durango som han tror kan hjälpa honom att besegra el Diablo och på vägen stöter han på Thomas van leek en färgad revolverman som påstår sig känna kid Durango.

Betyg 3/5 underhållande kombination av spaghetti western och komedi

 

[Mundo]

Jag såg Eternals, en del av MCU.

Det var... en film. Mycket annorlunda sådan för att vara en del av Marvel-grejerna. Det fanns en del kul idéer, och skådespelet från Madden är tidvid väldigt bra faktiskt. Men på det stora hela misslyckas filmen att vara tillräckligt intressant. Jag ångrar inte att jag såg filmen, men den är alldeles för lång och har en alltför stor cast av karaktärer, vilket gör att många av huvudkaraktärerna (hela 10 "huvudkaraktärer"!) som också i somliga fall har sina egna sideplot-karaktärer.

Den här filmen hade nog gjort sig bättre som en 6-10 avsnitt lång serie på Disney+, alternativ hade man klippt bort/slagit ihop lite karaktärer. Det var också lite tamt och energilöst då och då. Det märks extra mycket när de besöker en filmproduktion i Bollywood och allting verkar så väldigt 'nedmesat' jämfört med hur crazy och energiskt det ska vara i Bollywood.

Kolla klippet här nedan och jämfört med scenen de har i Eternals liksom.

På plus-sidan: (Minimala spoilers)

Spoiler

+ Väldigt kul med en gay relation bland Marvels superhjältar, och inte hos en sidkaraktär som man kan bara kan editera bort för att Kina vill det.
+ Extra plus för att han inte är en gay stereotyp (skrikig, flamboyant, utséendefixerad, jättekåt, etc). Han är bara en schysst, cool pappa som råkar vara gay.
+ Kul att Indien får lite representation i MCU.
+ Väldigt annorlunda story för att vara MCU, även om presentationen av sagda story inte är den bästa.
+ Kingo.

I övrigt förklaras det mesta för mycket eller alldeles för lite, dialogen är lite väl mycket exposition (och därför aningen krystad) och den är två och en halv timme lång.

På den Krankiska skalan hamnar den på typ 2.5 av 5. Jag säger inte att du ska undvika den här filmen, men jag tycker inte du ska betala för att få se den heller. Det bör noteras att jag gick in i filmen med rätt så låga förhoppningar, så om någon är hypad för den här filmen kommer de nog bli mer besvikna än vad jag blev.

 

[Xyas]

The tomorrow war. Cool premiss som tyvärr slarvas bort nästan helt. Schyssta actionscener men herrejävlar vad korkade huvudpersonerna är (eller manusförfattarna blir det ju eftersom jag tror inte det är tänkt att de ska vara korkade). Utbrast spontant ”Men ni har ju skjutvapen också!” vid ett tillfälle i filmen i ren frustration

Helt ok att se om inget bättre bjuds på, men kunde gärna varit lite kortare, smartare och inte så fullproppad med machoattityd.

 

[Rymdhamster]

Sidney Poitier har checkat ut, så jag såg på In the heat of the night (1967)

Vit, rik man blir mördar i en sydstatssmåstad. På tågstationen hittar polisen en svart man som väntar på ett tåg.

Först och främst; den är riktigt bra. För det andra; den är riktigt bra. Och mycket mer mångbottnad än vad jag uppfattade när jag var ung. Dels är det den uppenbara konflikten mellan vit och svart. Men också mellan storstad och småstad. Mellan rik ("rik") och fattig. Mellan lag och laglöshet. Och de som är på olika sidor i en del av konflikterna är på samma sida i andra konflikter. Och olika konflikter är olika viktiga för olika karaktärer. Och vad jag tycker är mest intressant är att även om en del av de här är väldigt tydliga, så är mycket av det här något som inte sägs rakt ut, utan man får fundera själv över folks motivation.

Här ett klipp från början av filmen. Den innehåller en spoiler, men det är som sagt bra själva början, så det gör egentligen inte så mycket om ni ser den här är när ni ser filmen.

Och en tanke angående den spoilern:

Spoiler

Jag så just den här filmen för att någon visade det här klippet och påpekade något jag inte hade tänkt på själv:

Det är uppenbart att sheriffen först och främst är intresserad av att _lösa_ saker. Han analyserar luftkonditioneringen rätt ingående för att se om den funkar eller inte. Han ber Tibbs om hjälp även fast det varit enklare att bli av med honom. Och han är så pass angelägen om att få den hjälpen att han inte försöker få Tibbs att stanna "för att hans kapten sa åt honom att göra det", utan genom att erkänna att Tibbs antagligen är bättre på det här än honom. Genom att öppet erkänna Tibbs status som polis.

Ur modern kontext hade jag bara uppfattat det som "vi är båda poliser, så det är din skyldighet att hjälpa mig", men för en vit sydstatarsnut att ge det erkännandet till en svart storstadspolis? Och inte _efter_ att sheriffen insett att han har vatten över huvudet, utan redan innan han åkt och tittat på kroppen, eftersom någon sagt till honom att Tibbs är en fenomenal mordutredare.

Det var när det påpekades som jag insåg att det kanske var dags att se om den här filmen.

Betyg: 4/5

 

[Rickard]

Här ett klipp från början av filmen. Den innehåller en spoiler, men det är som sagt bra själva början, så det gör egentligen inte så mycket om ni ser den här är när ni ser filmen.

Bra klipp. Kommer å tänka på Sergio Leone och hur han filmar långdragna men intensiva klipp. Kan sakna det i dagens filmer; Denis Villeneuve har den talangen. Portier brukar vara på tok för intensiv i sitt skådespelande för mig (200% energi) men det funkade i den här scenen.

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett Eternals på Disney+

Jag gillade verkligen INTE den här filmen.
Jag skall inte gå in på detaljer om varför för då kommer det bli en wall of text där jag raljerar om varenda detalj jag störde mig på.

Betyg 1/5 detta var inte min kopp te

 

[krank]

Nu har jag sett The Dark Side of the Moon. Den utspelar sig 2022.

Ett rymdskepp är ute för att reparera en satellit som har atomvapen ombord. Plötsligt börjar skeppets system funka dåligt, precis när man är på ett ställe i radioskugga och inte kan hör av sig till Houston. Sen dyker något mysko upp – rymdskytteln Discovery, som inte flugit på årtionden. Man dockar med den för att kunna använda dess luft (för ens egna luftsystem är pajja, åtminstone en stund, för det nämns inte efter att de dockat). Sedan börjar det hända konstiga saker.

Den här filmen är riktigt, riktigt dålig. Och dum. Och jag är den förste att säga att dumhet inte i sig sänker en film, uta att det i vissa fall rentav kan höja den – men här är typ allt dåligt. Skådespeleriet är kasst, regin är kass, klippningen saknar tempo, musiken är enformig, effekterna daterade… VIssa scener har snygga miniatyrer och det är väl det snällaste jag kan säga.

En del av idéerna från filmen skulle gå att rädda till en bättre film, eller åtminstone ett hyfsat dugligt rymdskräck-konventsäventyr. Grejen med en gammal rymdfärja som dyker upp ute i rymden, fylld med saltvatten, efter att ha nödlandat i Bermudatriangeln, det är alltså ingen miljondollars-idé men det är en konceptuell grej som hade kunnat funka i ett annat sammanhang. Andra idéer är helt enkelt dumma. Varför är till exempel skeppsdatorn en blond kvinna med urringade latexkläder som sitter ner i en stol hela filmen? Vilket syfte fyllde hon?

Sedan blir filmen dummare allt eftersom. Först är det alltså så att området rymdfärjan Discovery var ute och undersökte innan den krashlandade var ett område på månens baksida – the dark side of the moon – och det är också på den sidan månen protagonisternas skepp nu är, därav radioskugga. MEN: Det är också så att det här området på "the dark side of the moon"… ligger precis mitt emot bermudatriangeln på jorden. …äh, va? Det mejkade någorlunda sense fram till den där sista grejen. Men nu visar det sig alltså att allt det här händer för att protagonisternas skepp hamnade just i rymden mellan bermudatriangeln och det här triangelområdet på månen. Någon har alltså ingen koll på hur jorden och månen funkar. Eller hur baksidor funkar. Eller hur något funkar.

Och sedan görs en grej av att om man tar koordinaterna (latitud och longitud) för bermudatriangeln så kommer var och en av koordinaterna att ha exakt en sexa. För Bermudatriangeln är alltså, enligt filmen, en väldefinierad, skarp triangel, vars hörn har tydliga koordinater…

Nej: dumt och dåligt. Det blir inte ens speciellt spännande, för klippningen och den enformiga musiken förstör allt.

Se inte den här filmen. Den har 5.0 på IMDB; det är mer än den förtjänar.

BETYG: 1/5

 

[Franz]

Jag har sett den nyaste bondfilmen No time to die. Jag är ett stort fan av Bond, både vad gäller många av filmerna och de böcker jag läst. Böckerna gillar jag nog mot mitt bättre vetande då de är både sexistiska, rasistiska och homofobiska. Och det är inte jag som överdriver, de är alltså detta helt uttalat. Detta faktum har ju gjort att filmerna rätt länge har haft en identitetskris. Man försöker få honom att passa in i vår tid, och det blir svårare och svårare. Jag gillade verkligen Casino Royal, det var inte bara en av de bästa senare Bondfilmer, det var en av de bästa Bondfilmerna över huvud taget. Efter det har det inte gått så bra. Quantum of solace var okej, Skyfall likaså (jag vet att många hyllar den, men jag tycket inte den var så fantastisk som alla säger). Spectre var alldeles bedrövlig, den sämsta Bondfilmen tillsammans med Die another day och Diamantfeber. Jag är därför glad att Craigs tid som Bond avslutades med den filmen. Men hur är så No time to die?

Den är okej. Den börjar riktigt bra, med en jakt som är både riktigt snygg och spännande och en Bond som är det brutala as som han ska vara. Men det blir tyvärr aldrig lika bra igen. Filmen tar form av ett mysterium där mystiska dödsfall sker och man inte vet vem eller vilka som är inblandade. Tyvärr utmynnar mysteriet inte i något särskilt intressant. Jag ska inte spoila något, men har du någon gång sett en Bondfilm vet du ungefär på vilket sätt den tredje akten kommer utspela sig (här med vissa överraskningar dock, det ska erkännas).

Filmen lider av tre saker som stör mig ganska mycket. För det första är den nya sidekicken Nomi med alldeles för lite. Hon har promotats ganska hårt, varit med på en massa affischer och trailers. Hon har dessutom fått en massa högertroll att skrika och grina vilket är ett stort plus. Men hon är tyvärr inte med särskilt mycket i filmen. Rent storymässigt fyller hon ingen funktion alls, vilket verkligen förvånar mig. Väldigt synd då jag tycker att hon har mer karisma och är mer intressant än James Bond.

För det andra så har filmen det fel som @Gurgeh talade om i en annan tråd, nämligen att allt måste vara så personligt för hjältarna nuförtiden. Alla skurkar i denna film har kopplingar antingen till Bond eller till Bonds nära och kära. Det gör att världen känns otroligt liten. Jag fattar att manusförfattarna vill att Bond ska genomgå en personlig resa, men jag tänker att han hade kunnat göra det utan att vara gammal bekant med skurkarna som de möter. Han hade kunnat ha något slags personligt problem, sen får han ett uppdrag vars karaktär gör att han måste konfronteras med den del av hans personlighet som är upphov till problemet. Eller nåt.

För det tredje begriper jag noll och nada av vad skurken vill. Det är kanske jag som är trögfattad, men jag fattar verkligen inte alls vare sig hans motivation, hans agerande eller hans plan. Han spelas duktigt av Rami Malek, men den stackarn har verkligen inget material att jobba med.

Med allt detta sagt är filmen godkänd. Det är spännande action och fotot är nog det snyggaste av alla nya Bondfilmer hittills. Inget mästerverk på något sätt, men en bättre avslutning än Spectre. Hoppas bara att de låter bli att göra nya Bondfilmer nu. Karaktären James Bond är så fasligt daterad att man typ måste ta bort allt som utmärker honom för att göra en film som skulle funka idag. Och om man måste göra det, då tycker jag att man lika gärna kan hitta på något helt nytt istället.

 

[Gamiel]

Ture Sventon, privatdetektiv (1989)
Episoderna 1-6 av 1989 år julkalender sammanklippta till en långfilm baserad på första Sventon boken. Filmen är teatral och något minimalistisk när det gäller kameravinklar (troligen för att undvika allt som skulle förstöra illusionen om att det utspelar sig före 60-talet o en budget fråga). Den är i mångt o mycket en rakt tolkning av boken med vissa mindre ändringar (ex. hade boken fyra ungar men här är de två) men lyckas behålla all humor, försöker inte vara hipp, eller göra en massa blinkningar till de vuxna.

Om du gillar Ture Sventon gillar du den här filmen, har du yngre barn så är den utmärkt underhållning (om de nu inte är sådana där allt måste vara snabbt, den här film har ett makligt tempo), eller om du vill ha något underhållande och lätt som går på lugnt rekommenderar jag den här.

Finns att se i episodformat på SVTplay Ture Sventon privatdetektiv | SVT Play

Någon behöver verkligen göra ett Sventon hack av Ur varselklotet/Bubblegumshoe/liknande


-----------------------------------

det var inte bara en av de bästa senare Bondfilmer, det var en av de bästa Bondfilmerna över huvud taget.

Håller inte med. Den känns mer som de försöker göra en Borne film men med Bond namnen o ingen amnesi, den o Quantum of solace saknar båda Bond känslan.

Håller med om Specter dock

 

[Franz]

Håller inte med. Den känns mer som de försöker göra en Borne film men med Bond namnen o ingen amnesi,

Har du läst boken den baseras på?

 

[Gamiel]

Har du läst boken den baseras på?

Tror inte det men jag skiljer filmerna och böckerna från varandra. Olika typer av känsla.

 

[Franz]

Tror inte det men jag skiljer filmerna och böckerna från varandra. Olika typer av känsla.

Ah men det kan nog förklara varför vi har lite olika uppfattning här. Jag föredrar de filmer som har den där lite mer råa känsla som böckerna har och jag tycker Casino Royal (tillsammans med exempelvis Agent 007 ser rött, Goldfinger, Tid för hämnd och i viss mån Goldeneye) lyckas väldigt bra på den punkten.

 

[Rickard]

King Richard
2021

En film om de två mest framstående kvinnorna inom tennis ... och så handlar det om en man. Skämt åsido, systrarna Venus och Serena Williams är riktiga badass i filmen, både verbalt som på plan. Venus mötte exempelvis världsettan Sanchez Vicario i sina andra match mot vuxna, bara fjorton år gammal. Filmen liknar i mångt och mycket den fantastiska indiska filmen Dangal (brottning).

Will Smith brukar ha två typer av agerande: kaxig eller jättedeprimerad. Här lägger han till sig ett helt annat manér, antagligen för att han faktiskt har någon att efterlikna: pappan till systrarna Williams. Jag antar att en man bara har galna planer om de misslyckas. Får mig att fundera på alla de föräldrar som inte haft framgångsrika barn.

Det är en film med skratt, svett och tårar men fick mig mest sugen på att se Dangal igen. Filmen funkar helt klart om du vill softa.

BETYG: 3/5

 

[Skarpskytten]

Jag har sett Önskedraken (2020). Så Aladdin Din är en cool tjuv i ett fantasymellanöstern snäll och fattig gymnasist i dagens Shanghai. Han blir kär i prinsessan Jasmin fotomodellen och rikebarnet Lisa, hittar en magisk lampa tekanna med en ande drake i och jagas av en ond trollkarl desperat affärsman. Ja, det här är en remake av Aladdin i dagens Kina alltså, med anden ersatt av en kinesisk drake. Och grejen är att jag tycker den är bättre än det uttjatade originalet. Din, Lisa och affärsmannen är alla fint skildrade, de är moderna människor med begripliga agendor (den verkliga skurken är affärsmannens hantlangare, som dock är traditionellt ond). Berättelsen är karaktärsdriven, bara en sådan sak. Det fattiga kvarteret som Din kommer ifrån och människorna där skildras fint. Slutet är gulligt.

Ingen märkvärdig film, ingen originell film, men fartfylld, ganska roligt och fint berättad.

 

[Mundo]

Ingen märkvärdig film, ingen originell film, men fartfylld, ganska roligt och fint berättad.

Jag gillade den också, och har också blivit lite tiltad av Netflix, som knappt gjorde någon promotion alls för filmen. Den var nära att helt gå under min radar.

 

[Mundo]

King Richard
2021

En film om de två mest framstående kvinnorna inom tennis ... och så handlar det om en man. Skämt åsido, systrarna Venus och Serena Williams är riktiga badass i filmen, både verbalt som på plan. Venus mötte exempelvis världsettan Sanchez Vicario i sina andra match mot vuxna, bara fjorton år gammal. Filmen liknar i mångt och mycket den fantastiska indiska filmen Dangal (brottning).

Will Smith brukar ha två typer av agerande: kaxig eller jättedeprimerad. Här lägger han till sig ett helt annat manér, antagligen för att han faktiskt har någon att efterlikna: pappan till systrarna Williams. Jag antar att en man bara har galna planer om de misslyckas. Får mig att fundera på alla de föräldrar som inte haft framgångsrika barn.

Det är en film med skratt, svett och tårar men fick mig mest sugen på att se Dangal igen. Filmen funkar helt klart om du vill softa.

BETYG: 3/5

Din recension var om Kung Richard, men nu blev jag sugen på att de Dangal. Det blir kvällens film tror jag! Tack för rekommendationen!

 

[Skarpskytten]

Jag gillade den också, och har också blivit lite tiltad av Netflix, som knappt gjorde någon promotion alls för filmen. Den var nära att helt gå under min radar.

Den verkar ha dragit in rätt lite pengar också, vilket jag tycker är oförtjänt. Alla alla animerade barnfilmer jag sett är den klart på den bättre halvan. Om 9/10 av alla remakes är helt onödiga tycker jag denna hamnar i den där 1/10 som inte är det.