Jag tyckte just det här var väldigt knepigt med första barnet, visst var jag glad och så men inget av de där "film och media"-känslorna (mest trött och lättad tbh). Asballt med folk som får eufori-livsförändrande känslopåslag men får du inte det så är det inte konstigt. Men det "fantastiska" förväntas ju lite av folk omkring en så jag landade i någon sound bite jag kunde kläcka ur mig de gånger jag inte orkade hålla på och förklara mig, det var iaf för mig inte rätt läge att orka hålla på och driva kampanj mot fördomar.Sen en grej som oftast inte nämns:
Från film och annan media så hade jag fått för mig att jag skulle bli något helt överöst med kärlekskänslor sekunden som de kommer ut. Så var det inte, iaf inte för mig. Jag blev mest förvirrad och mycket var jobbigt, först efter ett tag så fick jag djupare käbslor för min dotter (nu är honndet bästa i hela världen).
Har hört från andra som säger samma sak, så bli inte rädd ifall du inte blir helt golvad av kärlek första dagen.
Lycka till!
Och grattis