Några reflektioner om bebisens kognitiva utveckling (baserat på mina naiva förväntningar och min bebis):
Första dagarna öppnar bebisen knappt ögonen. Första veckorna (ungefär) fick jag ingen ögonkontakt. Man blir nästan orolig.
Första tiden är bebisen otroligt ointresserad av ljud. Det enda den regerade på är när den blir skrämd (alltså en dörr slår igen eller en sopkvast ramlar i marken). Man blir nästan orolig.
Bebisens känslogregister är otroligt trubbigt ibörjan. Det är ungefär som olycka på en skala:
0 - ingen olycka
1 - visst missnöje
2 - gråter och är olycklig
3 - skriker som ett litet djur som tror man ska ta livet av det
Det går på några sekunder.
På samma sätt är bebisens känsla för hunger otroligt trubbig. Man kan mata en vanlig portion. Totalt olycklig. Så gör man en liten flaska till, och så äter bebisen 10ml och kräks 15ml, och är sedan helt nöjd.
För mig tog det några veckor innan bebisen slutade gråta av att jag tog upp och höll den i famnen. Det gjorde mig glad när det började fungera.
När bebisen var i magen så brukade vi "rationalisera" dess beteende. Bebisen uttråkad och vill ha mat. Den där musiken tröttnade bebisen på, och somnade. Sådana saker. Och det var kanske mest trams. Så kommer bebisen ut, och så fortsätter man rationalisera, och så slås man av att det här är ingen hundvalp man har att göra med. En sådan här obehaglig sak som att byta blöja, plötligt verkar bebisen tacksam! Eller när man ger koksaltlösning i näsan så är det som att bebisen efter några gånger förstår att det gör nytta även om det är lite obehagligt. Eller man säger till bebisen, du ska få mat, jag behöver gå på toaletten först och göra mat... så går man iväg och bebisen slutar gråta och verkar "förstå" att det kommer något bra. Eller jag säger till bebisen; vi byter blöja först och så får du mat sen, och så ser den otroligt olycklig ut. Jag vet ju inte vad min bebis tänker, men jag har en känsla att det är mer än jag kan ana.
Pojkar förväntas vara intresserade av "prylar" och flickor av människor. Min pojke är bara intresserad av mammas och pappas ansikte och att prata med dem. Än så länge. De säger att intresset för grävmaskiner kommer, jag behöver inte oroa mig.
Bebisar är fantastiskt gulliga och roliga och fulla av överaskningar.
Era bebisar kanske är helt annorlunda!