Tre saker med superhjältefilmer

[Lupus Maximus]

Naturligtvis har jag gjort det, och den filmen har jag inga klagomål på. Där har Stålmannen en hemlig identitet, han anstränger sig för att hålla den hemlig, och ingen av dem han möter avslöjar den.

Ah, då missförstod jag ditt tidigare inlägg, antagligen färgat av alla "stålmannens hemliga identitet funkar inte, för han bär inte mask" som jag läst genom åren.

Och jag håller med om att många av filmerna nu för tiden inte verkar bry sig om identitetsbiten alls. Iron Man var det ju en specifik bit med att han valde att gå ut med det. Nolans Batman så var det en grej där hemliga identiteten var på tapeten (men, första Iron Man och första av Nolans Batman kom ju båda ut 2008, så de är ju inte direkt nya idag). Men det känns mest som om det är de nya DC-filmerna som inte brytt sig så mycket, utan mest gått på "vem bryr sig om ursprungsmaterialet, jag kör mitt egna race när jag gör film".

 

[Gurgeh]

Nej, jag har inga invändningar mot Stålmannens hemliga identitet. Det känns någorlunda rimligt att han kan förställa sig så mycket att det inte är omedelbart uppenbart att det är samma person, speciellt i kombination med att folk inte tror att han har en hemlig identitet eftersom han inte bär en mask. Det finns ju skickliga skådespelare som kan vara så olika i olika roller att det knappt går att känna igen dem.

(Men i just fallet Lois Lane är det orimligt, eftersom hon träffade både Stålmannen och Clark Kent nästan varje dag.)

Det är väl mest Spindelmannen i de nya filmerna som är problemet. Han tenderar att slita av sig masken så fort han klivit runt ett hörn.

 

[Lupus Maximus]

(Men i just fallet Lois Lane är det orimligt, eftersom hon träffade både Stålmannen och Clark Kent nästan varje dag.)

Vilket hon lyckas med i andra filmen, som filmades sammanhängande med första. Så de filmskaparna höll definitivt med dig.

Det är väl mest Spindelmannen i de nya filmerna som är problemet. Han tenderar att slita av sig masken så fort han klivit runt ett hörn.

Sant. Jag slutade dock se Far From Home en bit in av andra anledningar, så att han sliter av sig masken hela tiden har nog varit mest ett sido-problem för mig.

 

[DanielSchenström]

Nu är ursprungsinlägget rätt gammalt. Men har du sett första Superman-filmen med Cristopher Reeve? Han jobbade stenhårt med kroppsspåket, och det är riktigt tydligt i en scen där han planerar att berätta för Lois Lane vem han är, men fegar ut i sista stund.

Det här fanns också med i serien. Serieskaparna brukar skapa referensbilder som används av alla tecknarna på förlaget, och det var vanligare förr att man försökte hålla en viss standard än nu när tecknarna förväntas bidra mer meden egen stil. Hur som helst så visar referensbilden för Superman samma sak, mer nersjunken hållning.

Därmed inte att jag tror att folk skulle gå på det enbart baserat på det, men sådana saker som att Clark och Superman kan ses tillsammans kanske skulle vara övertygande.

Och det var samma period som Clark och Bruce Wayne såg så lika ut att de kunde misstas för varandra.

Mest rimligt var väl perioden när alla blev superhypnotiserade av Superman att tro att de var mer olika.

 

[Gurgeh]

Mest rimligt var väl perioden när alla blev superhypnotiserade av Superman att tro att de var mer olika.

Kul att det inte bara är jag som kommer ihåg det.

 

[JohanL]

Det tror jag handlar om att dom vill visa upp skådisen som spelar rollen , det ska ses att det är X eller Y som är pingpong-mannen eller turbo kvinnan eller laserpojken. Det handlar om exponering

Samma sak som gör att ingen har hjälm i fantasyfilm, trots att det är en rätt bra idé.