Funderingar om designen - så tänkte jag
Jag planerade först för ett femmannaspel som skulle se ut såhär: två ulvar som inte har kontakt med varandra, inget nattmord. Jag tror det hade varit ganska balanserat.
Nu blev det en annan variant. Det här med ulvar som inte känner till varandra är lite tveeggat. Det skapar en del spännande dynamik, i det här spelet (med regeln oavgjord röstning = ingen åker ut och vinstvillkoret "ulvarna vinner när byn inte kan vinna") var det ju inte självklart att ulvarna skulle vinna vid t.ex. 2-2, om de inte känner varandra. I R2 när det stod 3-2 var ju läget följande:
A. En ulv röstas ut, det blir nattmord -> 2-1
B. En ulv röstas ut, det blir inte nattmord -> 3-1 (det var det här som hände)
C. En bybo röstas ut, det blir nattmord -> 1-2 (ulvvinst)
D. En bybo röstas ut, inget nattmord -> 2-2 (eftersom ulvarna inte känner varandra kan byn fortfarande vinna)
E. En bybo röstas ut, inget nattmord men ulvarna får kontakt -> 2-2 (ulvvinst)
Så jag tyckte det fanns lite spännande utfall som var möjliga.
Samtidigt tar ju regeln om ulvar som inte känner varandra bort en av grejerna som är spexig med varulvsspel: analysen av interaktion mellan potentiella ulvar. Jag trodde att Fjodor och Martin skulle försöka smula lite till varandra för att eventuellt kunna agera samfällt, men det verkade inte hända.
Balansmässigt tror jag ulvarna nog hade en fördel mot standard-spel, men inte så farligt? Stabilitetsmässigt var det här var hyfsat. Jag ville inte ha med någon siare för det hade blivit pajigt på så få spelare, och jag ville inte ha en ulv enbart, för det hade riskerat avslut direkt i första rundan (vilket hade varit trist). Syftet med att sprida ut väktandet på alla bybor var att inte knyta väktarfunktionen till en särskild spelare (vilket ju ger mer instabilitet i och med att hen kan grönas eller råka dö direkt i början). Sen var min lösning på väktandet kanske inte världens mest eleganta.
Det är en intressant utmaning att designa små spel! (Min erfarenhet är att det är runt 9 spelare som det inte längre är ett litet spel: då börjar liksom standard-designparadigmet att gälla.)