Alright, då jag har sett det sista avsnittet. Det bör sägas att jag såg med med en sprallig, ibland gråtande åtta dagar gammal bebis i famnen, så vissa grejer som jag klagar på kanske är mycket mer vettiga och att det bara är jag som missat.
Men nej, jag tycker inte att detta var särskilt bra.
Tycker dialogen inte är särskilt bra, exposition deluxe när skurkarna berättar för borgmästaren att det var de som dödade sandfolket.
Boba Fett står fortfarande bara och ser dum ut medan alla andra smider planer och bestämmer. Hans henchman bestämmer vart de ska slåss, varför, hon bestämmer när han ska duellera och inte och hon gör det coola mordet på slutet. Jag tror det hade varit bättre om hon var titelkaraktären för serien, den som man följer. Det enda Boba gör är att rida på rancorn vilket förvisso är coolt.
Det bästa med avsnittet är Mandos realtion med Baby Yoda, men även här ställer jag mig frågande. Baby Yoda lämnas alltså bort till Luke i slutet på säsong 2 i Madalorian bara för att typ några dagar senare återvända till Mando? Vad var meningen med detta? Hade det någon poäng? Eller ville de bara visa Luke som fanservice?
Det här var tyvärr inte en bra serie alls. Vissa avsnitt tyckte jag var okej, men som helhet är den verkligen förbryllande. Varför skulle vi bry oss om något som hände? Hur utvecklades karaktärerna? Vilka läxor lärdes och erfarenheter drogs? Allt var så otroligt platt. Boba Fett är en hyvens kille som styr en stad på bästa sätt. Sen försöker några hindra honom i det och han lyckas besegra dem. So what? Vad har förändrats?
Det finns så mycket denna serie gör baklänges. Den är liksom en enda lång förklaring för sig själv. Som det jag nämnde förut att kryddsmugglingen sägs förstöra för folk på Tatooine. Men det visas aldrig utan sägs i efterhand. Vi borde såklart sett det hända. Samma sak som när alien-kobojsaren säger att Boba Fett blivit blödig på gamla dagar som en slags efterhandsförklaring till varför han är så snäll. Om han nu måste vara snäll borde detta såklart vara en plotpoint. Han gör sig själv till gangsterboss, men klarar inte av att vara så brutal som en gangsterboss måste vara. Kanske förstår han inte själv varför och börjar ifrågasätta sig själv, undra vilket hans sanna jag är. Kanske skapar detta slitningar och förräderi mellan honom och hans underhuggare som hoppades jobba för den legendariske hänsynslösa prisjägaren. Lite Carlitos Way. Nu är detta ett enda stort ingenting.
Serien är också så himla splittrad i det att saker händer som inte har någon payoff. Varför måste vi se Boba Fett hänga med sandfolket? Inte för att de gör honom snäll, han är ju snäll tidigare när han erbjuder sig att döda snabelkillen. Varför var det en plotpoint att skurkarna dödade sandfolket? Vad förändrade det över huvud taget? Vad var grejen med Huttarna egentligen, varför var de med över huvud taget? Bara för att ge Boba Rancorn? Varför kunde den inte lika gärna redan funnits i grottan?
Jag känner mig som världens tråkmåns som gnäller så mycket, men detta är för mig i samma botten som Attack of the clones och Rise of Skywalker.