Stämma
WC-zonmö i behov av IQ-hjälp
(Tråden lagd här på rekommendation av admin)
De senaste dagarna har jag funderat på reglerna till ett ganska enkelt spel med tärningar. Inspirationen kommer från diplomacy, diverse kortspel och ett världsbygge jag håller på med.* Det är inte ett rollspel i sig, men jag tänker att mekaniken eventuellt skulle kunna användas i något rollpelssystem.
Material: En ohemul massa T6:or. Går nog att spela med andra tärningar också, så länge de alla är av samma valör.
Vid spelets början har varje spelare 5 tärningar. Spelets mål är att samla på sig så många tärningar som möjligt.
Spelet spelas i rundor. Varje runda har fyra faser:
1. Insats: Varje spelare satsar ett antal tärningar, minst en. Desto fler tärningar desto större chans har man att vinna rundan, men det är mer riskabelt.
2. Förhandling: Varje spelare väljer att antingen spela ensamvarg eller välja en hövding. Att spela ensamvarg innebär att man behåller sin insats och försöker klara sig själv. Om man väljer en hövding ger man sin insats till denna som lägger ihop den med sin egen insats. Hövdingar väljs oftast i utbyte mot löften om kompensation senare.
3. Slaget: Varje spelare som ännu har en insats slår sin insats och lägger ihop resultaten. Den som får högst resultat vinner slaget och tar alla satsade tärningar på bordet.
4. Fördelning: Vinnaren delar ut tärningar till valfri(a) spelare, eller låter bli om hen så vill. Det är nu löften infrias eller bryts. Gåvor ges för att bygga allianser. Vinnaren kan behålla allt själv, men riskerar att övriga spelare sluter upp kring en hövding för att hämnas.
Därefter börjar nästa runda. Spelet fortsätter tills en spelare har vunnit alla tärningar eller bordet kommer överens om att sluta.
Jag har testat Hövding ett par gånger med vänner. Hitills har det varit intressant och någorlunda variationsrikt. Dock är spelet oftast avgjort inom ett par rundor till följd av att:
1: Vinnaren tar hem alla insatser i en runda.
2: Rik blir rikare. Den som har många tärningar kan satsa fler och därför få större chans att fortsätta vinna. Hövdingmekaniken duger till att delvis bromsa in detta, men då är det ofta mothövdingen som blir det nya, än mäktigare, hotet.
För att skapa ett längre och lite mer strategiskt spel har jag därför kommit på ett par varianter:
-Trapphövding: I första rundan kan man endast satsa en tärning, i andra rundan högst två och så vidare. Detta bör minska effektiviteten av aggressiva insatser tidigt i spelet.
-Hövding med fångst: Vinnaren kan endast ta hem, eller fånga, en insats. Efter slaget väljer den som slog högst en av motståndarnas insatser och tar hem den. Därefter får spelaren som slog näst högst, om den ännu har sin insats kvar, välja att fånga en av motståndarnas insatser, och så vidare. Denna variant borde förbättra förutsättningarna till att spela ensamvarg och skapa ett mer dynamiskt spel mellan spelarna med lägre insatser.
Jag tänkte även ut ännu en variant, mest för nöjes skull:
-Nördhövding: I stället för en hög med T6:or börjar varje spelare med en T4, en T6, en T8, en T10 och en T12. Serien kan varieras efter behov.
Lägger upp spelet här om någon själv vill testa eller har någon åsikt om designen. Det är möjligt att det finns en fundamental brist som jag förbisett.
*Om någon händelsevis är intresserad av inspirationen från den sista källan så står det kort om här:
De senaste dagarna har jag funderat på reglerna till ett ganska enkelt spel med tärningar. Inspirationen kommer från diplomacy, diverse kortspel och ett världsbygge jag håller på med.* Det är inte ett rollspel i sig, men jag tänker att mekaniken eventuellt skulle kunna användas i något rollpelssystem.
Material: En ohemul massa T6:or. Går nog att spela med andra tärningar också, så länge de alla är av samma valör.
Vid spelets början har varje spelare 5 tärningar. Spelets mål är att samla på sig så många tärningar som möjligt.
Spelet spelas i rundor. Varje runda har fyra faser:
1. Insats: Varje spelare satsar ett antal tärningar, minst en. Desto fler tärningar desto större chans har man att vinna rundan, men det är mer riskabelt.
2. Förhandling: Varje spelare väljer att antingen spela ensamvarg eller välja en hövding. Att spela ensamvarg innebär att man behåller sin insats och försöker klara sig själv. Om man väljer en hövding ger man sin insats till denna som lägger ihop den med sin egen insats. Hövdingar väljs oftast i utbyte mot löften om kompensation senare.
3. Slaget: Varje spelare som ännu har en insats slår sin insats och lägger ihop resultaten. Den som får högst resultat vinner slaget och tar alla satsade tärningar på bordet.
4. Fördelning: Vinnaren delar ut tärningar till valfri(a) spelare, eller låter bli om hen så vill. Det är nu löften infrias eller bryts. Gåvor ges för att bygga allianser. Vinnaren kan behålla allt själv, men riskerar att övriga spelare sluter upp kring en hövding för att hämnas.
Därefter börjar nästa runda. Spelet fortsätter tills en spelare har vunnit alla tärningar eller bordet kommer överens om att sluta.
Jag har testat Hövding ett par gånger med vänner. Hitills har det varit intressant och någorlunda variationsrikt. Dock är spelet oftast avgjort inom ett par rundor till följd av att:
1: Vinnaren tar hem alla insatser i en runda.
2: Rik blir rikare. Den som har många tärningar kan satsa fler och därför få större chans att fortsätta vinna. Hövdingmekaniken duger till att delvis bromsa in detta, men då är det ofta mothövdingen som blir det nya, än mäktigare, hotet.
För att skapa ett längre och lite mer strategiskt spel har jag därför kommit på ett par varianter:
-Trapphövding: I första rundan kan man endast satsa en tärning, i andra rundan högst två och så vidare. Detta bör minska effektiviteten av aggressiva insatser tidigt i spelet.
-Hövding med fångst: Vinnaren kan endast ta hem, eller fånga, en insats. Efter slaget väljer den som slog högst en av motståndarnas insatser och tar hem den. Därefter får spelaren som slog näst högst, om den ännu har sin insats kvar, välja att fånga en av motståndarnas insatser, och så vidare. Denna variant borde förbättra förutsättningarna till att spela ensamvarg och skapa ett mer dynamiskt spel mellan spelarna med lägre insatser.
Jag tänkte även ut ännu en variant, mest för nöjes skull:
-Nördhövding: I stället för en hög med T6:or börjar varje spelare med en T4, en T6, en T8, en T10 och en T12. Serien kan varieras efter behov.
Lägger upp spelet här om någon själv vill testa eller har någon åsikt om designen. Det är möjligt att det finns en fundamental brist som jag förbisett.
*Om någon händelsevis är intresserad av inspirationen från den sista källan så står det kort om här:
Tanken var att det skulle vara ett spel som spelades av stormännen i sina högsalar. Ett spel som skulle fungera som en slags kulturell motsvarighet till schack eller go. Ett spel som speglar de förmågor en ledare förväntas ha: skicklighet, förhandlingsförmåga och tur.
Helst också något som kunde användas som hasardspel, dels i publika uppvisningar av stormännens rikedom och djärvhet, dels som ett spel som bönder kan spela för att fördriva tiden under långa vinternätter.
De målsättningarna har påverkat spelets tillkomst. Och världsbygget har åven bidragit med spelets patron-klienttematik.
Helst också något som kunde användas som hasardspel, dels i publika uppvisningar av stormännens rikedom och djärvhet, dels som ett spel som bönder kan spela för att fördriva tiden under långa vinternätter.
De målsättningarna har påverkat spelets tillkomst. Och världsbygget har åven bidragit med spelets patron-klienttematik.
Last edited:
