Varför skrämmer den dig?
Om du inte litar på SL, varför inte byta SL?
Mig veterligen hade vi en överenskommelse om att sluta upp med dolda slag.
Om ni i er spelgrupp har den överenskommelsen och det funkar för er så föreslår jag att ni fortsätter så.
Om SL slår slag ska dessa alltid slås öppet och storyn ska utformas efter den slump som uppsår vid spelbordet.
Annars hade vi kunnat spela friform istället.
Om ni inte vill spela friform, eller något ni uppleveler som friform, föreslår jag att ni låter bli.
Men jag märker att forumiter i min egen ålder gör annorlunda vilket leder till att jag själv blir villrådig.
Jag trodde själv att vi hade en överenskommelse om att varje spelgrupp själv bestämmer hur den vill spela, och att de enda gånger det egentligen riskerar att bli problem är de gånger man inte pratar med varandra när man ska samlas som ny grupp eller ska inviga en ny medlem i en existrande grupp.
Jag tycker inte att det finns så stor anledning till villrådighet. Om du inte vill ha dolda slag, slå inte slag dolt. Enkelt! Och om du ska spela med en ny grupp, fråga hur de brukar göra. Om de vill göra på ett sätt du inte gillar, fråga om de kan tänka sig göra som du vill. Annars får du välja mellan att inte spela med dem, eller stå ut med deras sätt.
Rätt är att spela så som man själv vill.
Fel är att försöka hitta något slags universellt svar om hur Alla Borde Spela.
För egen del fungerar jag såhär: jag hatar tärningsslag. Jag hatar regler också, men få gånger är regler så störande för min upplevelse som när vi måste ta paus i rollspelandet för att både räkna matte och rulla plastbitar. Gärna ska det räknas, rullas, räknas, kanske rullas igen, räknas igen. Det blir en himla massa tramsande innan vi återgår till att spela rollspel, och det avbryter både min uppmärksamhet på vad som händer i rollspelet, min koncntration och min inlevelse. Så som spelare föredrar jag alla gånger att spela friform.
Om
spelledaren vill rulla tärning för att få lite inspiration och input, eller räkna lite matte för att få lite styrsel på sitt berättande, så rör det inte mig i ryggen så länge hen håller sådant för sig själv. Jag håller inte på med någon form av brädspel och reglerna är inte spelvärldens "naturlagar". De är spelledarens kryckor och hjälpmedel. Regler är, överlag,
inte viktiga. De är långtifrån centrala för det vi gör kring spelbordet. Jag menar, eftersom strid ändå är något som endast sker i undantagsfall och nästan alla andra sammanhang ändå blir sämre och tråkigare av tärningsslag så finns det knappt någon anledning att hålla på med dem.,
Som spelledare håller jag mig från regler och tärningar så gott jag kan, men jag spelar ibland med spelare som vill slå sina egna tärningsslag och sådär. Då låter jag dem hållas.