RECENSION The One Ring 2e Starter Set

[JohanL]

Känns som en spännnade fråga hur mycket man ska rälsa ett introäventyr - en nivå av det kan vara önskvärt eftersom det trots allt är enklare att spelleda, men man vill ju inte ge SL dåliga vanor om det är första gången, och spelarna ska ju ha kul och känna att de har meningsfulla val. Kanske en bra kompromiss är att man ska kunna välja mellan ett par olika spår, och kunna få ett par olika slut?

 

[Organ]

Känns som en spännnade fråga hur mycket man ska rälsa ett introäventyr - en nivå av det kan vara önskvärt eftersom det trots allt är enklare att spelleda, men man vill ju inte ge SL dåliga vanor om det är första gången, och spelarna ska ju ha kul och känna att de har meningsfulla val. Kanske en bra kompromiss är att man ska kunna välja mellan ett par olika spår, och kunna få ett par olika slut?

Just därför tycker jag att nybörjarlådor ska innehålla flera äventyr, alla av olika typ för att visa att äventyr kan konstrueras på olika sätt. Ett lysande exempel på detta är Starter Set till Call of Chtulhu. Enligt mig är den det förnämsta exemplet på hur man introducerar nybörjare till rollspel. CoC-lådan innehåller fyra äventyr. Det första är ett soloäventyr som fungerar som en grundförklaring av själva konceptet att spelaren/spelarna själva bestämmer åt vilket håll historien går. Det är för de vars erfarenhet av rollspel på sin höjd är att de spelat WoW innan. Det andra är ett enkelt äventyr för en spelledare och en spelare. Det tredje är det första menat att spelas av en grupp. Det är inte direkt rälsat men det är geografiskt avgränsat och har en tydlig tidslinje för spelledaren att hålla sig till och är mycket enkelt att spelleda. Det fjärde och sista har även det en viss tidslinje men är väldigt öppet konstruerat på ett fisktankigt vis med ett antal grupper och personer med olika krockande intressen för spelarna att interagera med.

 

[Badmojo]

Just därför tycker jag att nybörjarlådor ska innehålla flera äventyr, alla av olika typ för att visa att äventyr kan konstrueras på olika sätt. Ett lysande exempel på detta är Starter Set till Call of Chtulhu. Enligt mig är den det förnämsta exemplet på hur man introducerar nybörjare till rollspel. CoC-lådan innehåller fyra äventyr. Det första är ett soloäventyr som fungerar som en grundförklaring av själva konceptet att spelaren/spelarna själva bestämmer åt vilket håll historien går. Det är för de vars erfarenhet av rollspel på sin höjd är att de spelat WoW innan. Det andra är ett enkelt äventyr för en spelledare och en spelare. Det tredje är det första menat att spelas av en grupp. Det är inte direkt rälsat men det är geografiskt avgränsat och har en tydlig tidslinje för spelledaren att hålla sig till och är mycket enkelt att spelleda. Det fjärde och sista har även det en viss tidslinje men är väldigt öppet konstruerat på ett fisktankigt vis med ett antal grupper och personer med olika krockande intressen för spelarna att interagera med.

Grundboken har ju ett sådant som hyfsat motsvarar det tredje äventyret CoC, med det gamla hemsökta fästet. Jag gillade de kortare Fylkeäventyren och är man erfaren kan man ju ta ut svängarna mer. Särskilt första, där hindret med en översvämmad flod kändes mysigt och jordnära och satte tonen direkt för hur det fungerar med skill tests etc.

 

[Bolongo]

Idag spelade vi klart de sista delarna.

Man kan säga att den underliggande disconnect som funnits mellan äventyret och spelgruppen blev ännu mer utpräglad nu. Äventyret som skrivet förutsätter att karaktärerna skall bli rejält skraja av det som händer på slutet och bara motvilligt undersöka det, men gamla murderhobos visar ingen rädsla, de springer rakt in i faran så fort den visar sig....

I vilket fall kunde jag improvisera dem kvar på rälsen utan allt för mycket bekymmer. Men stället där det verkligen brast för dem var när Tom Bombadil dyker upp. Efter det kunde de inte ta något på allvar längre. Men jag lyckades till slut få dem att sluta skratta tillräckligt länge för att göra en snabb avrundning.

Så min egen uppfattning av spelet har inte ändrats sedan min ursprungliga recension. Men det var först nu jag tog reda på spelarnas åsikter, under en rätt långvarig post mortem.

Jag lyckades få dem att förstå att själva äventyret inte på något sätt speglar vad som händer i det 'riktiga' spelet, så fokus låg istället på att diskutera själva spelsystemet. Av mina 4 spelare var 2 positiva, 1 neutral och 1 negativ. Tyvärr är den negativa spelaren väldigt bestämd i sina uppfattningar, vilket sänker stämningen runt bordet så pass mycket att jag tror det blir omöjligt att spela detta spel med denna grupp.

Så sagan om ringen är över för denna gång och vi fortsätter att leta efter vårt nya spel. Mitt förslag om Lot5R mötte ingen större entusiasm. Till slut landade vi i att en av de andra gubbarna (samma som spelledde ett par oneshots i Alien innan vi gav oss på TOR) tog på sig att köra ett testäventyr i WFRP 4e för oss nästa tillfälle (om 2 veckor).

 

[zo0ok]

1 negativ. Tyvärr är den negativa spelaren väldigt bestämd i sina uppfattningar

Jag blir ju nyfiken på om det främst handlar om en bestämd uppfattning om hur ett system ska vara (och så är inte ToR2), eller om spelaren identifierat problem med ToR2 som är svåra att komma runt.

 

[Bolongo]

Jag blir ju nyfiken på om det främst handlar om en bestämd uppfattning om hur ett system ska vara (och så är inte ToR2), eller om spelaren identifierat problem med ToR2 som är svåra att komma runt.

Han är väldigt insnöad på att ett spelsystem bör ge möjlighet att utveckla sin karaktär på ett annat sätt än den ursprungligen var byggd. Att man inte skall vara låst i sina val. Och då har han kommit till slutsatsen att i TOR är inte detta möjligt.

Be mig inte förklara närmare, för jag vet faktiskt inte hur han kommit fram till detta. Visst, det finns vissa val man gör vid start som är ganska styrande, men helt låst är man ju inte, och vi andra försökte förklara detta men då slingrade han sig bara och hittade på nya argument. Detta är kanske en miljöskada han har eftersom han bland annat är fritidspolitiker.

 

[zo0ok]

Han är väldigt insnöad på att ett spelsystem bör ge möjlighet att utveckla sin karaktär på ett annat sätt än den ursprungligen var byggd. Att man inte skall vara låst i sina val. Och då har han kommit till slutsatsen att i TOR är inte detta möjligt.

Jag förstår precis. Då är det ju inte så intressant...

En annan sak jag noterade i intro-äventyren var att ... alltså det finns 15 färdigheter eller nåt, inte fler... och OFTA får man 3-4 att välja på (för att lyckas få tag i informationen kan man använda A, B, C eller D). Och så har färdigheterna nivåer mellan 1-5 (?). Det blir nästan brädspelskänsla tycker jag.

 

[Bolongo]

En annan sak jag noterade i intro-äventyren var att ... alltså det finns 15 färdigheter eller nåt, inte fler... och OFTA får man 3-4 att välja på (för att lyckas få tag i informationen kan man använda A, B, C eller D). Och så har färdigheterna nivåer mellan 1-5 (?). Det blir nästan brädspelskänsla tycker jag.

Det här tror jag mest är en artefakt av hur det äventyret är skrivet. Man behöver inte göra på det viset.

 

[Organ]

Men stället där det verkligen brast för dem var när Tom Bombadil dyker upp. Efter det kunde de inte ta något på allvar längre.

Intressant. Vad var det med just den händelsen som fick det hela att spåra ur?

Äventyret som skrivet förutsätter att karaktärerna skall bli rejält skraja av det som händer på slutet och bara motvilligt undersöka det, men gamla murderhobos visar ingen rädsla, de springer rakt in i faran så fort den visar sig....

Handlar inte det om felaktiga förväntningar? Att spelarna inte riktigt förstått att de inte spelar Aragorn utan räddhågsna hobbitar som aldrig lämnat The Shire och vars vana vid faror, om ens det, möjligen begränsar sig till hungriga vargar riktigt kalla vintrar?

 

[Bolongo]

Intressant. Vad var det med just den händelsen som fick det hela att spåra ur?

Att de tycker den karaktären är extremt fånig.

 

[Organ]

Nu har jag spelat några av äventyren i Starter Setet. Och mina åsikter är i stort sett oförändrade. Jag tycker det fungerade mycket bra. Jag gillar verkligen hur systemet fungerar och kan absolut tänka mig att plocka upp ToR som nästa spel. Stämningen i Starter Setet är mycket bra och alla runt spelbordet blev snabbt engagerade, mycket hjälpta av de stora och fina kartorna. Som spelledare hade jag stor nytta av The Shire-boken när spelarhobbitarna vandrade fram och tillbaka. Jag gillar även reglerna för vandring som kom till stor användning.

För mig personligen som nybörjare till ToR men van rollspelare och spelledare i övrigt så fungerade Starter Setet utmärkt som introduktion. Om det blir mer ToR-spel vad det lider så kommer innehållet i lådan absolut användas igen. Kartan kommer åka fram, tärningssetet och Stance-korten kommer att användas och den förkortade regelboken blir en extra regelreferens för både spelare och spelledare att bläddra i. Så för mig var det helt klart värt investeringen.

Om jag låtsas att jag är nybörjare och får Starter Setet i mina händer. Hade jag i sådana fall haft lika stor nytta av det? Nja, både och skulle jag säga. Reglerna är i sig inte förenklade men regelboken är förkortad då man skalat bort allt onödigt vilket gör det lättare att hitta i. Ett klart plus för en lite vilsen nybörjare antar jag. Äventyren är enkla att spelleda och leder en nybörjare-SL varsamt genom handlingen. Här är regelboken, The Shire-boken och äventyrshäftet till stor hjälp. Allt förklaras mycket pedagogiskt. Så som ett hjälpmedel för att lära någon reglerna i ToR funkar Starter Setet bra.

Varför tycker jag då att Starter Setet ändå träffar lite fel? Det är av två anledningar. Trots det jag skriver ovan så kan man få en lite sned bild av hur en kampanj i ToR är tänkt ska spelas när man spelar Starter Setet. Det är lite som att det är två olika spel i samma setting och med samma regler men som utöver det är helt olika. Sedan är det detta med priset. Prisskillnaden är försumbar vilket gör att den som är nyfiken på ToR lika gärna kan köpa det kompletta spelet istället.

Så slutklämmen blir att Starter Setet är ok som nybörjarlåda men egentligen är bättre som The Shire-modul för de som redan har eller har tänkt skaffa ToR. Så enligt mig hade det varit bättre om man släppt den som den är förutom att man tagit bort introaspekten av det hela genom att ersätta regelhäftet med ett motsvarande långt äventyr för rollpersoner från utanför The Shire.