Obehagliga skurkar

[Man Mountainman]

Vilka är de obehagligaste, mest avskyvärda, mest "gud vad jag vill döda den här snubben" skurkar ni haft i era kampanjer, och vad var det som kvalificerade dem för denna status?

Förtydligande: Jag menar alltså inte bara allmänt störiga skurkar, utan skurkar som får det att vända sig i magen, skurkar som gör att man känner att man gjort mänskligheten en tjänst när man tar dem av daga.

 

[chrull]

Vilka är de obehagligaste, mest avskyvärda, mest "gud vad jag vill döda den här snubben" skurkar ni haft i era kampanjer, och vad var det som kvalificerade dem för denna status?

Den där bardjäveln i Kingmaker spelade vitulv så att vi verkligen hatade honom. Han dök upp och var en så uppenbar spion som gömde sig bakom rollen som diplomat.

Succéfaktorerna var att barden attackerade oss genom att sabba vårt rykte och försämra relationen med våra undersåtar (kingmaker trots allt). Dvs vi blev attackerade på sätt som vi inte var vana att bli attackerade. Dessutom kunde vi inte använda vår vanliga lösning - diplomati eller våld. Barden hade ett tydligt mål och vi hade inte resurser eller möjlighet att få honom på andra tankar, och att slå ihjäl honom skulle bara bevisa att det han anklagade oss för var sant - att vi var odugliga som ledare och löste allt med våld.
Såhär ett gäng år senare så minns jag det som att vi la flera spelmöten på att försöka komma på en plan för att göra oss av med honom, men jag minns inget mer.

 

[zo0ok]

Inte svar på frågan... den mest hatade SLP jag har haft med var en EDD-jägare med 25 i Långbåge, som hängde med rollpersonerna och dominerade och skröt. Oj vad de hatade honom. Tror vi fick lägga ner kampanjen. Ingen skurk kommer i närheten.

 

[TobiasEkwall]

Hakka norrim, från snösaga. Jag hyser ett brinnande har mot den jävel även nu, när 15 år passerat.
Där de andra skurkarna var mäktiga, häftiga snöhäxor, barbarkrigare och istroll. Var Hakka norrim en neslig och sniken figur som sålde oss som slavar, tog våra prylar, var otrevlig, hejade på förgöra-världen-ondskan och sen bara försvann utan att man fick ta sin hämnd

 

[Franz]

De mest hatade skurkarna i mina kampanjer har inte varit de mäktigaste eller grymmaste, utan de fegaste och halaste. Prins John-skurkarna som har askassa stats men som gömmer sig bakom hela kompanier, ibland arméer av soldater. De som alltid lyckas komma undan, men när rollpersonerna väl får tag i dem faller de direkt på knä och säger att de ger sig. Så rollpersonerna måste typ skona dem men samtidigt vet de att han kommer fly på nåt sätt. Gjorde ledaren av den onda krokodilgud-sekten i DoD-äventyret Masklandet till en sådan återkommande skurk, det var mycket underhållande!

 

[Brödbane]

Hakka norrim, från snösaga. Jag hyser ett brinnande har mot den jävel även nu, när 15 år passerat.
Där de andra skurkarna var mäktiga, häftiga snöhäxor, barbarkrigare och istroll. Var Hakka norrim en neslig och sniken figur som sålde oss som slavar, tog våra prylar, var otrevlig, hejade på förgöra-världen-ondskan och sen bara försvann utan att man fick ta sin hämnd

Skulle också precis skriva om den jäveln!
Han sabbar allt, tar ens grejer och skickar en till fångläger i Arkenland utan att man får möjlighet att ens ge rövhatten en lavett. Fy fan, vill fortfarande svära svavelosande eder när jag hör hans namn!

 

[Man Mountainman]

Se så, gott folk, försök nu hålla er till trådens ämne! Jag förstår att ni gärna vill prata om alla roliga skurkar ni haft i era kampanjer, men det var "obehagliga" och "avskyvärda" skurkar jag var ute efter!

 

[michael]

Vi spelade en mörk kampanj i Noir, där en av berättelserna kretsade kring en kriminell grupp i porr-/sexhandelsbranschen (baserad på Simon Kernicks debutroman ”The Business of Dying”) där ärkeaset utöver vad man kan förvänta sig i den branschen även tillgängliggjorde snuff-inspelningar med kidnappade barn och ungdomar till samhällets rika med sjuka böjelser. En av de ledande männen i gruppen visade sig dessutom vara en rollpersons exfrus nya make (som nyligen adopterat rollpersonens egna barn).

Det var jäkligt mörkt och svårt att spelleda men rollpersonerna lyckades slå sönder operationen och föra ett antal inblandade inför rätta samtidigt som de värsta gick en smärtsam död till mötes. Ödespoängen användes kreativt för att få slut på hemskheterna.

Osäker på om jag skulle vilja eller ens kunna spela något på samma tema idag.

 

[chrull]

Se så, gott folk, försök nu hålla er till trådens ämne! Jag förstår att ni gärna vill prata om alla roliga skurkar ni haft i era kampanjer, men det var "obehagliga" och "avskyvärda" skurkar jag var ute efter!

Ber om ursäkt, men jag minns knappt inga av de här. De finns ju i nära på varje kampanj. Monster i som utsätter oskyldiga för vidriga experiment, seriemördare, kidnappare, terrorister, världsförstörare och erövrare, mm. Vad som kvalificerar in dem till det beror ofta bara på vad gruppen kan/vill hantera för avskyvärdheter.
Spelar ofta med lutning åt skräck, och där är ju sånt vanligt.

 

[Cybot]

Vilka är de obehagligaste, mest avskyvärda, mest "gud vad jag vill döda den här snubben" skurkar ni haft i era kampanjer, och vad var det som kvalificerade dem för denna status?

Mina och mina medspelares karaktärer.
För att jag spelar ibland World of Darkness där det i princip är öppet PvP mode och @God45 är spelledare. Medans God45 säger att han inte uppmuntrar ondska så är detta en fet lögn.

 

[God45]

Mina och mina medspelares karaktärer.
För att jag spelar ibland World of Darkness där det i princip är öppet PvP mode och @God45 är spelledare. Medans God45 säger att han inte uppmuntrar ondska så är detta en fet lögn.

Ni har spelar några riktigt vidriga monster onekligen!

Jag belönar bara inte godhet ju! Totes different !

 

[Man Mountainman]

Ber om ursäkt, men jag minns knappt inga av de här. De finns ju i nära på varje kampanj. Monster i som utsätter oskyldiga för vidriga experiment, seriemördare, kidnappare, terrorister, världsförstörare och erövrare, mm. Vad som kvalificerar in dem till det beror ofta bara på vad gruppen kan/vill hantera för avskyvärdheter.
Spelar ofta med lutning åt skräck, och där är ju sånt vanligt.

Right,

Men om jag ställer frågan så här då, är det någon gång då du eller dina spelare känt er särskilt illa berörda av en skurk?

Att skurken rent objektivt är en niding behöver inte nödvändigtvis betyda att man upplever obehagskänslor, antar jag.

 

[Man Mountainman]

Vi spelade en mörk kampanj i Noir, där en av berättelserna kretsade kring en kriminell grupp i porr-/sexhandelsbranschen (baserad på Simon Kernicks debutroman ”The Business of Dying”) där ärkeaset utöver vad man kan förvänta sig i den branschen även tillgängliggjorde snuff-inspelningar med kidnappade barn och ungdomar till samhällets rika med sjuka böjelser. En av de ledande männen i gruppen visade sig dessutom vara en rollpersons exfrus nya make (som nyligen adopterat rollpersonens egna barn).

Det var jäkligt mörkt och svårt att spelleda men rollpersonerna lyckades slå sönder operationen och föra ett antal inblandade inför rätta samtidigt som de värsta gick en smärtsam död till mötes. Ödespoängen användes kreativt för att få slut på hemskheterna.

Osäker på om jag skulle vilja eller ens kunna spela något på samma tema idag.

Använde du några särskilda knep för att få spelarna att känna sig personligt illa berörda av verksamheten, eller räckte det med att ge dem informationen om vad som pågick?

 

[Brödbane]

De flesta ondingar som bara ska vara överjävligt onda blir ofta mest edgy. Man distanserar sig väldigt lätt som spelare när det blir någon sådan kannibal-pedofil-mördarskurk.

Minns typ ingen riktigt "hemskt" skurk, med ett undantag. I kampanjen Gods Teeth i Delta Green, så får Agenterna reda på att de behöver mörda personalen på ett barnhem utan så mycket detaljer. Som argument varför rollpersonerna måste göra detta så fick de en smutsig Hello kitty-folder. Alla som tittade i foldern behövde slå ett tungt Sanity-slag, men fick inte några detaljer om vad de såg annat än att det var ofattbart hemskt och att deras karaktärer fylldes av en lust att mörda de inblandade vuxna. Det hade en rätt bra effekt, då man använde spelarnas fantasi mot dem själva.

 

[Khan]

Jag minns en SLP på ett vampyrlajv jag var med på en gång i tiden. Han var (hemligt förstås) ledare för en liten lokal infernalistkult som hade gjort en fet deal med en demon. Han var expert på att lura folk, behandla dem väl först, för att sedan plocka dem på heder, ära och allt de hade. Han erbjöd glatt tjänster, socialiserade sig in i olika grupperingar och lånade ut pengar i egenskap av att jeppen var miljonär. Det gjorde att alla först älskade honom, men sedan insåg att han satt på alldeles för mycket makt (och visste alldeles för många hemligheter) och började intrigera mot honom.

Det var en riktigt, riktigt bra skurk, som var sådär slemmig och kunde vända på en tjugofemöring och gå från din trevligaste vän till en person som bara vill åt vad du kan erbjuda. Den insikten, att du som personegentligen inte är vatten värd för honom, fick flera stycken under lajvet. Bland annat jag själv.

Ruskigt bra spelat, ruskigt bra planerad skurk också. Den SLP:n (vars namn jag tyvärr inte minns) är för mig top spot bland alla lajvkaraktärer jag sett. Har plankat hans beteende till egna kampanjer sen, fast det har aldrig gått lika bra.

 

[Svarte Faraonen]

Den vansinnige, kidnappande fyrvaktaren Sune Strand väckte framför allt spelarnas vämjelse eftersom de satt fastbundna i hans kök och han inte brydde sig om att ta på kalsonger (men däremot t-shirt) när han gick upp för att ta en nattmacka.

 

[Genesis]

Från LinCon 2021:

Anatman med Elsa, Bunny, Frans och Janni. Riktigt tajt omgång om en dejtingapp som bygger din perfekta partner åt dig och om en sjuk, sjuk man som byggde kopior av kvinnan som avvisat honom, programmerade att älska honom, och dödade dem gång på gång. Antagligen mörkaste spelomgången på konventet, men också riktigt snyggt ihopknuten av alla och med bra tajmade vändningar och "avslöjanden". Citatet, som visar på hur mörk den här berättelsen var: "Programmerat samtycke, är det också samtycke?" "Lagen gör ingen tydlig åtskillnad." Sagt på en presskonferens.

 

[anth]

Det största problemet är väl att köpäventyr sällan innehåller riktigt obehagliga eller avskyvärda skurkar, helt enkelt för att äventyren är barntillåtna.

Så finns det en riktigt obehaglig/avskyvärd skurk brukar de falla i något av dessa fack:
- Spelledaren har gjort om ett köpäventyr så skurken är ännu vidrigare än i originalet.
- Spelledaren har skrivit ett eget äventyr.
- Det är spelarnas rollpersoner som är obehagliga/avskyvärda.

Min erfarenhet är att många gånger använder man "fade out", ungerfär som man gör vid sexscener: istället för att beskriva allt vad skurken gör, beskriver man bara resultatet, eller säger att hen är vidrig utan att gå in på detaljer.

Som redan nämnts förekommer avskyvärda skurkar ofta i skräckäventyr - men jag vill bli skrämd, inte äcklad, när jag rollspelar skräck.

EDIT: stavfel

 

[chrull]

Right,

Men om jag ställer frågan så här då, är det någon gång då du eller dina spelare känt er särskilt illa berörda av en skurk?

Att skurken rent objektivt är en niding behöver inte nödvändigtvis betyda att man upplever obehagskänslor, antar jag.

Jag har lycakts några gånger, men ärligt talat tror jag att det mest handlar om att man lyckas träffa ”rätt” mot respektive spelare och nuläge. Och vad som är rätt varierar nog från person till person och tillfälle.
Just nu skulle jag tex kunna testa att nå fram genom att ha en skurk som medvetet sprider farsoter för egen vinnings skäl, eller lurar värnpliktiga att de bara ska på övning och sen tvingar dem till krigsbrott under en invasion av ett grannland. För en av mina spelare vet jag att jag kan få en värre reaktion om jag utsätter barn för något, och andra spelare har andra kända punkter att använda.

Med det sagt är jag sällan ute efter något mer än att tydligt visa att den här avskyvärda personen är avskyvärd. Att jag medvetet ska sitta och pressa fram äkta avskyvärdhet genom att attackera folks triggers riskerar att dra det för långt och hamna i en 100% dålig situation oftare än att jag får det ”precis rätt”.

 

[Mekanurg]

Den här mannen dök upp i en 2VK-kampanj som vi spelade i slutet av 1980-talet. Tyvärr i ett läge där vi inte kunde göra slut på honom. Vid ett tillfälle var han dock rejält packad och "föll illa" på herrmuggen. Jävligare as får man leta länge efter, väldigt länge.

Oskar Dirlewanger - Wikipedia

en.wikipedia.org

På 1990-talet spelade vi en pulpkampanj. Året var 1932 och äventyrarnas huvudfiende var den här mannen, vars högsta mål var att döda dem alla (makes sense in context). Allt för den proletära världsrevolutionen. Det slutade med en shootout nära Napoleons exilresidens på ön Sankta Helena (återigen makes sense in context) där matroser ur sovjetflottan kom till äventyrarnas undsättning -- vilket ledde till den förbluffande repliken: "Stalin är vår vän."

Leon Trotsky - Wikipedia

en.wikipedia.org