Om Wittgensteins syn på språk, sanningar och spel

[Brior]

Jag skulle vilja dela med mig av denna filmade diskussion som kan vara våldsamt OT eller inte. Detta som en pendang till diskussionen om sanningar i rollspel. Den amerikanske filosofen John Searle diskuterar med programledaren om Wittgensteins syn på språk, verklighet och spel.

Varför delar jag detta? Jo, för att jag tycker att det har varit givande i mitt världsskapande att fundera över språkfilosofi och hur föreställning hänger ihop med verklighet. Jag tänkte att någon annan också kan få ut något av diskussionen. Dessutom är deltagarna mycket bra på att förklara Wittgensteins syn efter vad jag kan bedöma. För dem som läst mina trakoriska romaner så är trollkarlen ”Glasmannen” baserad på just Wittgenstein och citerar flitigt förebilden i tanke och tal.

 

[Björn den gode]

Jag kommer nog inte orka att titta på 40 minuter video om Wittgenstein men uppskattar ändå att du delade, tror att språkfilosofi och litteraturvetenskap båda nog kan ha många intressanta tangientiella vinklar på rollspelandet.

 

[McKatla]

Tack - skall bli kul att se!

 

[Genesis]

Jag tittade faktiskt på 40 minuter Wittgenstein-video. Det jag tycker är intressant i sammanhanget, i relation till rollspel, är hur orden vi använder skapar spelvärlden. Ser man lite Wittgensteinskt på det blir det ju lite så att spelvärlden inte finns. Inte ens den gemensamma imaginära rymden finnd. Det finns bara saker vi säger, och hur dessa saker uppfattas av andra. Där jag tycker att detta fenomen är tydligast är när man spelar surrealistiska spel, som Dragonfly Motel. Det är explicit i spelet att "Tu as le droit de dire des choses illogiques" (Du har rätt att säga ologiska saker). Och man gör det hela tiden. Det är helt omöjligt att skapa sig någon konsekvent och logiskt uppbygd bild av spelvärlden. Den hänger inte ihop. Vad som finns är meningarna vi säger.

Trots detta går det alldeles utmärkt att spela Dragonfly Motel och få intressanta och meningsfulla berättelser. Och jag undrar om inte det här fenomenet är något som egentligen händer hela tiden när vi spelar, även för hardcore blorg-spelare. Alltså att spelvärlden egentligen inte riktigt sitter ihop, att det är meningarna och orden, och hur de relaterar till varandra, som är viktigt och verkligt. Alltså att allt du säger i spelet relaterar, inte till spelvärlden, utan till allt annat som sagts, och endast det.

 

[Rickard]

Videon kan väl sammanfattas med "Vi talar mest i lögner", eftersom allt vi uttrycker oss är begränsat av språket (hur många gånger har man inte saknat ord för olika typer av lukter eller känselintryck?) och begränsat av vår egen uppfattning av omvärlden.

Just det han säger om "spel", om att det inte finns någon definition för det, utan är mer en sammankomst av olika personers perspektiv ligger väl mycket i grunden på den språkförbistring som händer på forumet titt som tätt, trots definitioner, eftersom även definitioner (ex. "indie", "räls") kan betyda olika för olika personer.

Wittgenstein, det pyttelilla jag läst av honom, är för abstrakt för att kunna tillämpas rent konkret. Bra tankar, men ofullständiga, just för att han själv saknar språket för att kunna uttrycka sig och andra att förstå honom. Det är dock intressant ur ett antropologiskt perspektiv, precis som Roger Caillois och hans frågeställning kring varför människor spelar spel. Det är intressant för att ha en grund att börja från när man ska designa spel.

 

[Brior]

Magin och gudakraften i romanernas Trakorien baseras delvis på språk, såtillvida att språket, främst i form av det höga språket, gudaboken och multimandalan, styr verkligheten. Eftersom detta ligger väl i linje dels med den sene Wittgensteins idéer, dels med Platons idealism, så har språkfilosofin haft extra betydelse för mig.

 

[Brior]

Videon kan väl sammanfattas med "Vi talar mest i lögner", eftersom allt vi uttrycker oss är begränsat av språket (hur många gånger har man inte saknat ord för olika typer av lukter eller känselintryck?) och begränsat av vår egen uppfattning av omvärlden.

Jag skulle kanske inte sträcka mig till att vi talar i lögner, utan snarare att vi talar efter förmåga, med den otillräcklighet och inbyggda förvrängning som en tolkning av något outsägbart måste medföra.

 

[Svarte Faraonen]

Som av en händelse handlade Existential Comics idag om Wittgenstein och, ja, någon sorts spel/lek i vart fall.

 

[stenhöna]

"Världen är allt som är fallet."

Jag har hans båda huvudverk hemma, men har inte avslutat något av dem än.

 

[Brior]

Som av en händelse handlade Existential Comics idag om Wittgenstein och, ja, någon sorts spel/lek i vart fall.

Jag såg den också och övervägde själv att dela den ;-)