WRNUs tvserieklubb: juni 2022

[Khan]

Jag har sett första säsongen av Galavant

Precis vad trailern säger. En komedi-musikal-saga. Tänk fantasy filtrerat genom 50% Disney och 50% amerikansk ren fair, fast tonsatt av Alan Menken.

Oväntat rolig! Även om det finns ett fåtal skämt jag drar öronen åt mig av upplever jag aldrig att serien är elak eller ser ner på folk. Flera av skådisarna är rent makalöst bra, särskilt som fysiska skådisar. Den onde Kung Richard framför allt, men även flera av de andra. Jag misstänker att de flesta är rekryterade från musikalvärlden och inte TV-världen, men det är jag inte säker på. Jäklar vad de kan sjunga i vilket fall. Musiken är riktigt bra, och dessutom rolig.

Säsong ett har 8 avsnitt á 22 minuter. Så nästan tre timmar totalt. Det går lätt rätt att bingea om man har lust. Hela säsong ett är kortare är en av sagan om ringen-filmerna. Se den.

 

[Max Raven]

Miss KUROITSU from the Monster Development Department

Har ni någonsin sett Power Rangers och undrat "vem gör alla de där monstren egentligen"? Då kan det här vara värt att se.

Humor kring företagskultur, orimligt låg budget och en hög med tokusatsu-gästskådespel(en stor del av dem verkar vara IRL maskotar). Ibland så får assistenten hoppa in och göra en presentation och sälja något baserat på något hennes chef svängde ihop på tio minuter...

Och ibland så byggs ett lovande koncept som förstörs av att den godkända designen ändras... Med mera.

Och det funkar ganska bra. Det finns en B-handling om en oskyldig tjej som dras in som deltids-"jobber" (ni vet de där maskerade skurkarna som hjältarna spöar upp) som är rätt underhållande också.

Det här känns som en serie som ger mer ju mer man gillar tokusatsu och att man uppskattar den absurda humorn i att det finns hundratals regionala hemliga organisationer som vill ta över världen och slår ihop det med att de faktiskt behöver finansiera det hela också.

Sammanfattning: Tänk på den stackars onda organisationens mödor. Det är inte lätt att skapa monster att besegra en synbarligen oövervinnelig hjälte och hålla tid och budget.

 

[Max Raven]

Jag har kollat en del på Log Horizon också.

I korthet: Anime-serien som gör ungefär det .hack//sign och Sword Art Online försökte ("fast i MMO-spel"), fast bra.

30 000 spelare eller så loggar in för den nya uppdateringen i deras favorit-MMO och transporteras in i spelet.

Första säsongen är rätt stark - det är gott om trådar, berättelsen rör sig framåt i bra takt och det känns fräscht. Jag såg en del twists komma men inte vart de ledde. Andra säsongen, som jag är halvvägs igenom, är lite slöare och känns mer klyscha-fylld. Det är OK men den är lite segare.

Ärligt - jag är inte fan av MMORPGn. Jag har koll på hur de fungerar men "MMO-anime" är inte ett säljande koncept för mig. Så fort de återvänder till "vi spelar MMO"-tråden så tappar jag en stor del av intresset. Det sagt är det här en bra serie.

 

[Rickard]

Mare of Eastwick
HBO

OK, polisserier är väl bra då... Det här är lite varför jag drog igång med det här initiativet. För att titta på rekommendationer istället för att sporadiskt svepa förbi innehållet och aldrig veta vad man ska kolla på. Nu körde jag istället igång den här serien för att folk har nämnt den i positiva ordalag.

Tänk dig att ta bort allt det surrealistiska ur Twin Peaks och sedan kombinera det med sorgen och humorn i Six Feet Under (en serie jag älskade när det begav sig). En kul grej är att den här serien fick en sådan fart ryktesvägen att HBO:s server kraschade när sista avsnittet släpptes. Har än idag, tror jag, tittarrekordet. Alla gör enorma skådespelarprestationer och jag måste säga att Kate Winslet var väldigt vacker i denna roll, vilket är extra lustigt med tanke på att de gjorde en stor grej med att hon var osminkad. Det är väl någonting med det naturliga som försvinner under all make-up.

Jag känner en liten tomhet nu när den här miniserien är över. Dags att se vad mer folk har rekommenderat.

 

[Minimoni]

Jag är enormt sent till partyt då den serie jag sett förmodligen var populär för flera år sedan… Men jag har till syvende och sist sett ”The Last Kingdom” och jag undrar nu varför jag inte sett den tidigare då den var riktigt bra. Den utspelar sig i en historisk setting då de brittiska öarna och stora delar av världen plågades av nordmännens vrede samtidigt som serien har många element från fantasy och ”Sword and Sorcery”. Huvudkaraktären är liksom en Anglo-Saxisk viking och Conan Barbaren på samma gång. Serien utspelar sig över en lång tid där huvudrollen börjar som barn och serien slutar när han är bra mycket äldre.

Serien är tydligen baserad på böcker som jag inte läst, men gillar man att vem som helst(nästan) kan dö snöpligt och plötslig samt ibland ge upphov till antiklimax, ja då är detta serien för dig! Jag gillade den skarpt och tycker att den är en av få serier som blir bättre för varje säsong och skall du se den här serien så var förberedd då den totalt är runt femtio timmar. Jag ger den 8.5 av 10 sköldmurar!

 

[Gamiel]

OK, polisserier är väl bra då... Det här är lite varför jag drog igång med det här initiativet. För att titta på rekommendationer istället för att sporadiskt svepa förbi innehållet och aldrig veta vad man ska kolla på

Deckare mer än polisserier men jag vill rekommendera SVT:s gamla seriefilmatisering av Stig Trenter böckerna:
Trenter: I dag röd | SVT Play
Trenter: Lysande landning | SVT Play
Trenter: Träff i helfigur | SVT Play
Som man ropar | SVT Play

Mysmysterium i sent 40-tal Stockhom med omnejd.

-----------------------------

Sedan gick den att få tag på på SVT play men inte längre och jag vet inte vilka andra strömnings tjänster som skulle ha den men jag nämner ändå Colombo mysmysterium med en till synes förvirrad polisdetektiv och vi från börja vet vem som är mördaren och en del av det roliga är att se Colombo spinna ett nätt runt den skyldige som får hen att avslöja sig själv.

 

[anth]

Honzuki no Gekokujou: Shisho ni Naru Tame ni wa Shudan wo Erandeiraremasen
Ascendance of a Bookworm



Anime i tre säsonger med totalt 36 st 25 minuters avsnitt
det här är en trevlig anime som faktiskt har ett bra slut.
(även om jag kan tänka mig fler säsonger efter den 3:e)

Genrer: Fantasy (isekai / portal-fantasy), Slice of Life

Urano är en japansk tjej som ääälskar böcker, hon är en riktig bokmal.
Hon har precis gått ut skolan och fått sitt drömjobb på ett bibliotek när olyckan är framme: hon dör när en bokhylla böcker ramlar över henne.

När hon dör är hennes sista önskan att få återfödas i en värld med mycket böcker.
Det nästa hon vet är att hon vaknar upp i en sjuk liten flickas femåriga kropp.
Det visar sig att hon återfötts i en fantasyvärld, som den lilla arbetar-flickan Myne, innan boktryckarkonsten uppfunnits.
De enda böcker som finns är handskrivna och de enda som har råd att köpa böcker är adeln och kyrkan. Tough luck - detta är motsatsen till vad hon önskade. Till råga på allt är hon jättesjuk (glöm sjukvård, det var inte ens uppfunnet på den här tiden).

Men Myne, som hon nu heter, ger sig inte i första taget.
Utrustad med alla kunskaper hon läst om i det 21:a århundradet börjar hon "uppfinna" saker.
Det dröjer inte länge innan hon tjänar mer pengar i veckan på sina uppfinningar än vad hennes far tjänar om året.
Hon knyter kontakter med en handelsman, öppnar verkstad för att tillverka saker och butik och,...
Hennes hälsa försämras dock stadigt, men handelsmannen tror sig veta vad det är: "The Devouring".

The Devouring är helt enkelt symptomen på att man är en magiker. Det är överskottet av oanvänd mana man har i kroppen som dödar en.
För att bli frisk behöver man ett magiskt föremål som absorberar manan - men magiska föremål är DYYYRA.
Det visar sig att i den här världen är adeln ättlingar till mäktiga magiker och de har noll intresse att hjälpa arbetare med magi.
Så Myne är i pricip dödsdömd - om hon inte blir älskarinna till en adelsman.

När man är sju år genomgår alla barn en "vuxen"-rit i kyrkan (som vår konfirmering).
I katedralen går Myne vilse och råkar hamna i ett bibliotek.
Hon bestämmer sig på stående fot: hon ska bli präst så hon kan läsa böcker!

Nu har de vuxna dock fått upp ögonen för Myne:
Här har vi en liten flicka med magiska krafter som "uppfinner" den ena saken mer fantastisk än den andra - och intrigerande adelsmän och präster vill kontrollera henne.

Det här är en fantastisk berättelse om intrigerna i ett feodalsammhälle sett ur ett barns ögon.

 

[krank]

Nu har jag tagit mig igenom Netflix' 10 avsnitt långa live action-remake av Cowboy Bebop. Jag såg animen för inte så länge sedan och var… inte så imponerad.

Det är jag inte av den här heller, men av andra skäl. De två versionerna skiljer sig från varandra på ett antal sätt – en del bättre, en del sämre. Här är en lista med saker jag tycker om live action-versionen:

• Genomgående bra casting, framför allt för de tre huvudpersonerna. Spike, Jet och Faye känns klockrena och har bra kemi. Stora undantaget här är Vicious, som är helt fruktansvärt dålig. Felcastad eller felsminkad eller felregisserad eller alltihop, han funkar inte alls.
• Serien har färre men längre avsnitt, och spenderar mer tid med att bygga upp den övergripande plotten. Bättre pacing, bättre planteringar. Synd bara att huvudplotten är astråkigt maffianonsens om broderskap och ära.
• Att göra stiliserad animeaction och humor i live action går att göra, men kräver en fingertoppskänsla de som gjort den här serien inte har. Den är som sämst när den försöker vara anime, som bäst när den bara är en vanlig tv-serie.
• Alla tilläggsfigurer är i stort sett bra. Ana och Gren till exempel.
• Julia är mycket, mycket, mycket bättre här. Mer handlingskraftig, får en helt egen arc. Tyvärr försöker de ju flesha ut Vicious också, men där går det sämre och allt blir bara pannkaka.
• Klippningen är bitvis amatörmässig. Framför allt är många klipp helt enkelt för långa. Ni vet sådär som man gör när man precis börjat göra film och är för försiktig med saxen.
• Serien har otroligt snygg rekvisita och snygg scenografi överlag.
• Ingen ordentlig utforskning av Fayes bakgrund, en story som ju annars är mycket mer intressant än Spikes tråkiga maffianonsens.
• Ingen Radical Edward, vilket jag uppskattar. Hon var störig och irriterande i animen, och att döma av seriens sista scen så hade hon varit det gånger 1000 i live action.
• Jag gillade spelet mellan de tre huvudpersonerna mycket bättre här. En del fans av animen har gnällt över "seinfeldifieringen" av deras relation, men för mig känns den helt enkelt mer intressant här. I animen kändes den ofta rätt ytlig.

Jag tyckte nog på det hela taget bättre om slutet här än slutet i animen.

What else? Jag vet inte. Jag kan inte säga att det här var en stor förbättring jämfört med originalet. Jag fattar varför många som gillar originalet avskyr den här. För mig är båda serierna ganska… meh. Jag fick i båda fallen nästa tvinga mig att se varje avsnitt, och jag kommer nog aldrig se om nån av dem.

(I won't) see you space cowboy…

 

[Max Raven]

Jag har sett Life With an Ordinary Guy Who Reincarnated Into a Total Fantasy Knockout (Crunchyroll)

Två 30+ manliga kontorsarbetare som är bästa kompisar är på oframgångsrik mixer. Tachibana, av sig själv beskriven som "fullkomligt genomsnittslig" blir stupfull och svamlar osammanhängande till Junguji om att han vill vara en kvinna och somnar. Eftersom det här är en isekai-romcom dyker en (kärleks*)gudinna upp och "uppfyller" deras före-döden-önskningar. Att de inte var döda fixar hon på studs och de vaknar som en level 77 kontorsarbetare och level 1 hjältinna. Efter att de konfronterar gudinnan i den nya världen säger hon till dem att besegra Demonprinsen lägger hon en (odefinierad) förbannelse på dem, säger att de kan bryta den om de besegrar Demonprinsen och muttrar något om att hon uppfyllt sin kvot innan hon överger dem i vildmarken.

I bild: En skräpgudinna

Förbannelsen klargörs aldrig men de finner sig väldigt attraherade av varandra och de har "Kärleksgudinnans Förbannelse" som status så de drar den rimliga slutsatsen och enas i beslutet att besegra Demonprinsen så fort som möjligt för att bryta den.

För att addressera elefanten i rummet: Det här är en till komedi från den här säsongen som har en transperson i main cast (Wolfie från Miss Kuroitsu from the Monster Development Department är den andra). Tachibana är den bättre av de två karaktärerna. Det finns några skämt som kommer från att Tachibana var en man tidigare - jag tyckte inte de var riktigt illa men jag är verkligen inte personen att avgöra hur illa de är. Det finns också en del ögonblick, som när Tachibana frågar Jinguji var han tror var kön finns bland kropp och själ och Jinguji svarar "Jag tror att vad du själv känner är rätt är rätt."

Jag gillar den här serien - den ligger rätt högt upp i min fantasy-komedilista, och en stor del är att trots att det är övervägande mycket skämt så har de med karaktärer. En del av skämten bygger så klart på att man är en ossan och har lite koll på animefantasytropes. Jag gillar Konosuba mer men Total Fantasy Knockout har fler, hur ska man säga det här... Fler karaktärer som inte är skräpmänniskor.

 

[Max Raven]

Sen till partyt har jag också börjat titta på Goblin Slayer (Crunchyroll).

Varning: Den här serien är inte för känsliga tittare.

Semi-mörk* fantasy(rollspels)värld där äventyrare löper lite fler risker än de flesta fantasysettings. Goblin Slayer är en högrankad äventyrare med PTSD/hämndbegär som behandlar den genom att döda goblins. Det är rätt många brutala och uppfinningsrika metoder som används av någon som egentligen är grovt överkvalificerad för det och förmodligen skulle kunna besegra drakar i ett OK party.

Det här är en i övrigt bra serie som har lite sunkig tonårsedgelord i sig - kvinnor används för att få billiga känslomässiga poänger, i en värre variant av stuffed into the fridge. Det är lite samma som öppningen - när det är bra är det riktigt bra, men det finns delar som stryker mothårs och inte tillför särskilt mycket egentligen.

Vill man ha mer Berserk fast med mer traditionell fantasy-rollspels-troper så är den här det. Fast med mer våldtäkt och folk som blir permanent traumatiserade på någon timme.

 

[Max Raven]

Tittade en del på Land of Leadale (Crunchyroll)

Tonåring (20-åring?) dör av Truck-kun* på sjukhus när det blir strömavbrott och livsuppehållande system lägger av, och vaknar till liv transporterat till MMORPG-spelet hon spenderade all sin vakna tid i innan frånfället. Fast servrarna är avstängda och det har gått 200 år i världen. Och eftersom hon spelade väldigt mycket är hon extremt OP.

Om det här låter bekant, ja. Det är en isekai-anime som påminner en del om Log Horizon och Sword Art Online. Givetvis är den baserad på en av de cirka 4 miljarder isekai-LN som finns. Skillnaden ligger i att huvudpersonen ägnar mer av sin tid med att komma till rätta med den nya världen och att hon råkar ha en familj i sina tre in-game-barn (två alver och en adopterad dvärg). Det finns några roliga delar men det här är en show som verkar köra en checklista och mjukt gasa igenom den. Oförarglig, tar inga risker, är inte heller bra.

Aggressivt okantig.

*Jag misstänker att hon hamnade på sjukhus efter en trafikolycka och därför bör det räknas som död av Truck-kun

 

[Max Raven]

Också tittat lite på Kabaneri of the Iron Fortress (Crunchyroll)

Jag gillar konceptet, även om det är en hiskelig mashup: Vampyrzombier (kabane) sprider sig över Japan under en mer ångpunkig industriell revolution och när en stad faller till dem så trycker sig överlevarna ombord på ett stålånglok tillsammans med två halv-vampyrzombifierade personer som slåss för att rädda allas liv och förbli mänskliga. Samurajer, steampunk och zombieapokalyps - vad mer kan man önska sig?

Positivt är actionscenerna och det visuella överlag. Jag är inte såld på all estetik men mycket ser coolt ut. Jag gillar vampyrzombie-designen även om jag nog inte är den enda som ser svagheten med att låta torso ha den svaga punkten, a k a den biten som är lättast att träffa. Tyvärr är de lite tråkiga med att allt utom den befästa svaga punkten verkar osårbar vilket leder till tråkigare zombiefighter. Kom igen liksom, låt armar flyga och fortsätta attackera, eller kroppar dra ihop sig själva.

Karaktärerna funkar men jag råkade se miniserien som kommer efteråt först, som är rätt medioker och eventuell karaktärsutveckling för vissa viktiga protagonister verkar vara mer en rak linje, och de var inte särskilt trovärdiga i settingen från början. Jag pratar så klart om samurajdottern, som verkar fluktuera mellan mäha och en inte fullkomligt inkompetent inspirerande ledare. Orsaken verkar vara "för att vi tycker handlingen ska leda hitåt men vi förstår inte hur människor funkar riktigt". Problemet finns så klart på andra ställen också, men märks mindre för att de flesta inte får mycket tid att göra mer än "coola actiongrejer". Den manliga protagonisten är också lite av ett sömnpiller, både personlighetsmässigt och visuellt. De försöker göra honom intressantare genom att göra honom till Uppfinnar-Jocke men allt sånt relegeras till bakgrundshändelser så det blir kartongtårta av det.

Överlag är "de kunde gjort bättre" mitt betyg så här långt. Är man i sinneläget "dum actionfilm" så är det nog så underhållande och man kanske inte stör sig på saker som att ett massivt ståltåg flyger en kilometer och exploderar i gigantiskt eldhav.

 

[Beastslayer]

The Old Man (FX)

Chase är en gammal man vars förflutna hinner ikapp honom. Han måste fly.

Jeff Bridges mumlar och suger på tungan och är gubbig.

Tror det är bättre att välja att läsa om serien mer om man finner detta intressant, jag vill undvika spoilers.
Än så länge har enbart 3 avsnitt kommit och jag är enbart på piloten, men känner att det här är något jag kommer gilla.

 

[Dr_Dängrot]

On the job

Streamas på HBO Max

On the job är en filippinsk Krimdrama/action men klassas tydligen som neo-noir miniserie adaption av dom filipinska filmerna on the job och missing 8 och skapades från början för HBO Asia , jag har inte sett någon av filmerna så kan inte uttala mig om dom och huruvida miniserien följer filmerna .


Serien handlar om ett brottssyndikat som styrs av politiker och högt uppsatta militärer som släpper lös fångar temporärt ifrån fängelser i utbyte mot att fångarna utför politiska lönnmord .

Serien sägs baseras på verkliga händelser där seriens skapare Erik Matti talade med en anställd på Viva films som påstådde sig vara en ex fånge som utfört just dessa lönnmord åt politiker och högt uppsatta militärer.

 

[Khan]

Igår såg jag färdigt Galavant, den andra och sista säsongen.

Det är rätt skoj alltså. Säsong två är ojämnare än första, men har en del fantastiska förändringar. Skurken från första säsongen är nog banne mig snäppet roligare här. Avsnittet om världens kortaste jättar och deras konflikt mot världens längsta dvärgar är svinkul.

Det är också ett bra slut, även om det är öppet för en tredje säsong (som aldrig kommer). Jag gillar't.

Om säsong 1 var 7,5 / 10 är säsong 2 aggressivt pendlande mellan 6 / 10 och 8 / 10. Bättre ibland, men oftast något sämre. Främst är det musiken som inte är lika klockren som i säsong ett. Den höjer sin standard rejält mot slutet dock och sista två avsnitten är riktigt, riktigt bra.

Hela serien är sevärd för alla som någon gång har sett en disneyfilm eller har minsta intresse av fantasy.

 

[Rickard]

Beforeigners
HBO

Varför talar inte fler om den här serien?

Läste precis att allt svenskt och mycket nordiskt försvunnit från HBO pga. en sammanslagning med Discovery+, däribland Beforeigners. Tråkigt nog.

---

Rapport till himlen
SVT Play

Kommer fortfarande ihåg den här serien när jag såg den som 14-åring och när jag ser Stellan Skarsgård är det denna roll jag främst förknippar honom med. Känner igen i princip alla ansikten från storheter från den tiden med bland annat Marika Lagercrantz, Gert Fylking, Yvonne Lombard och Kjell Bergkvist som comic relief. Till och med Robert Gustafsson dyker upp på ett hörn.

Tänk dig att någon sätter Björn Gustafsson i en roll och sedan låter honom drunkna i tolv minuter så att han kan se döda människor. Lägg till en seriemördare, ett efterliv och konspirationer mellan himmel och helvete och du har denna miniserie i fyra delar. Serien har ett rätt ... surrealistiskt intryck med en överdriven gul färgkorrigering, hissmusik och dialog som skapar förvirrade karaktärer. Mannen bakom är Ulf Malmros, som bland annat ligger bakom Svullo, Tjenare kungen, Smala Sussie, Bröllopsfotografen och Sally. Den saknar något (antagligen tungt världsbygge då detta är en ungdomsserie) men den har också någonting väldigt tilltalande som gör att den levt kvar i mitt bakhuvud i snart 30 år.

 

[krank]

Mannen bakom är Ulf Malmros

Jag kan också rekommendera Silvermannen, om det man vill se är "surrealistiska grejer av Ulf Malmros". Scifi-thriller-folkhems-komedi. Jag minns den som väl värd att se.

 

[Max Raven]

Tittat igenom Overlord säsong 1-3. (Crunchyroll)

Hjältar vinner inte alltid

Jag har för mig att den nämnts tidigare men i korthet: MMO som är ungefär korsning av WoW och Minecraft stängs ner och Lichen Momongas spelare förblir inloggad när Truck-kun kör på honom servrarna stängs ner... Och finner sig själv och den bas och de OP NPC:er han och hans gille byggt i en fantasyvärld, samtidigt som NPC:erna börjar tänka själva efter de personligheter de hade i sina bios. Eftersom gillet körde på temat monster och skurkar så blir de en slags antihjältar i den nya fantasyvärlden.

Eftersom det är isekai så är de så klart löjligt mäktiga, med skillnaden att de är mestadels skurkar och att det är en hel cast av dem. Första säsongen hade mer "monsterkaraktärer med en del mörka drag" och mest konflikter med en del regelrätt psykosonda antagonister när de inte rekryterade en del till sin sida. Andra säsongen går mer regelrätt in i "erövra"-läge... och har man inte fattat det innan så borde det trilla ner någonstans att de ser människor som i bästa fall värdefulla utifrån instrumentellt värde. De byter också perspektiv till att låta fokus vara på de som hamnar i korselden när Ainz Ooal Gown (som Momoga döper om sig till) och hans underhuggare erövrar och blandar in sig i diverse komplotter. En av seriens största behållningar för mig är att det inte är helt säkert hur det kommer gå för dem.

Jag har en del klagomål. Dels är det till mindre del pacingen - oftast funkar den och det är för att det är rätt många trådar som är på gång, men exempelvis Lizardmen-storyn känns utdragen med 5 avsnitt, framförallt för att nästan ingenting annat händer, och många saker är gjorda för att maximera payoff - vilket funkar bra i scen-till-scen och avsnitt-till-avsnitt men det betyder att den övergripande handlingen rör sig framåt i snigelfart eftersom den är så pass stor i scope. Dels är det hur korta säsongerna är - 1 - 3 är alla 13 avsnitt vardera, och det blir lite udda av att säsong 3 verkar ha kommit direkt efter säsong 2. Jag hade gärna sett lite mer hända - pacingen är OK men bara om man siktar på att göra som Legend of Galactic Heroes och ha 100+ avsnitt, men utgivningstakten är för långsam.

Säsong 4 ska ha premiär snart, 4 år senare. Jag lär se den me.

tl;dr: Mörk Dungeon Keeper-anime

 

[Max Raven]

Appropå Skelett - Skeleton Knight in Another World (Crunchyroll)

Det är OK, han är en av hjältarna

Isekai-anime, Truck-kun var på semester den här gången. Spelare somnar medan han spelar datorspel och vaknar som sin karaktär, en level 80-något paladin-multiclass med skelett-utseendet som han satte för han tyckte det var roligt. Efter standard-isekai-manövrer så bestämmer han sig för att Vara Hjälte.

Och det är ungefär här jag måste ge content warning: Innehåller en ganska grafisk (1) försök-till-våldtäkts-scen, slaveri, mord, en del grafiskt våld och någon scen där sexuellt våld antyds. Det är nära Goblin Slayer-nivåer när det dyker upp ett par gånger och bisarrt nog så är den värsta (våldtäktsförsöket) i det första avsnittet. Det används inte ofta, men det kommer upp då och då. Det blir bisarr mood whiplash med hur tonen skiftar mellan den ljusare humorn "Skelettgubbe På Äventyr" och "Alv försöker frita sitt förslavade folk". Det ger förstås en viss tillfredställelse när skurkarna möter sin oundvikliga undergång i form av svärdsalv, skelettriddare eller djurfolksninja när deras OP grupp rullar in.

Appropå OP, öppningen illustrerar hyfsat showens mood överlag:

 

[Max Raven]

Tror jag sett nog av Mushoku Tensei: Jobless Reincarnation för att nämna den kort. (Crunchyroll)

34-årig japansk man med trauma efter gymnasiet som aldrig behandlades blir utkastad av familj efter föräldrars död och möter Truck-kun när han knuffar tre gymnasieelever ur vägen.

... nej vänta. Han blir faktiskt påkörd av en lastbil. Truck-kuns vägar äro outgrundliga. Han återföds som barn till två äventyrare med en vacker husa och medan han orienterar sig upptäcker han att magi finns och börjar träna det som en galning. Så småningom möter han en lärare, får en vän och tvingas ut från sitt trygga hem i en fantasyvärld.

Content warning: Trauma från extrem mobbning är en plot point i de tidiga avsnitten. Jag tror också att jag bör nämna att folk har sex och sexuella lustar i den här världen och huvudpersonen är lite av en snuskhummer. Det presenteras inte som snusk för tittare utan hanteras hyfsat realistiskt, om det är rätt ord - mer åt hållet "huset har inte nog med ljuddämpning" medan huvudpersonen gillar trosor och bröst, vilka dyker upp då och då.

Takten på den här serien till avsnitt 8 är skynda långsamt. Eller ta det lungt men i snabb takt. I de första två avsnitten avhandlas de första fem åren och hur han tränas till OK magiker och avsnitt tre fokuserar på hur han får en vän och en kris kommer mellan dem. Det är som att de studerat de första minuterna av Up och använt dem som underlag för att bygga en värld ur en barnvuxens perspektiv, med ögonblicksscener som egentligen tar mest tid och binder samman det hela.

Så här långt gillar jag det. Jag tror jag kommit till punkten där handlingen tar fart men det är inte som att det inte hänt viktiga saker innan. Med tanke på hur välgjord serien varit så här långt oroar jag mig inte.