Jag vet inte, tycker detta passar bättre som "klassiskt rollpersonskoncept som fortfarande funkar". Har spelat det i många rollspel med god behållning. En rollperson med matsmältningsproblem ger upphov till bra drama. Att spela på de praktiska problem det kan ge, tillsammans med den sociala stigman i fekal inkontinens, är riktigt bra rollspelsguld. Dessutom får man ju ofta extrapoäng för nackdelar i många spel, och då måste man ju spela ut dem. Senaste rollpersonen med detta var förälskad i en vacker prins, och lyckades genom sitt hjältedåd vinna sig en plats på en bal och en dans med prinsen. När hon sedan släppte loss en brakskit på dansgolvet och förödmjukade sig inför hela hovet tappade hon ansiktet så grovt att hon aldrig återhämtade sig. Det blev en vändning för hela berättelsen, och ett djupt känslomässigt ögonblick. Jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna när jag beskrev hur den bruna fläcken spred sig över bakdelen på hennes dyrbara balklänning i alviskt silke. Så djälva sorgset.