Att planera vad jag skall göra innan jag börjar blir bara ännu ett lager av prokrastinering. Numera startar jag bara datorn och börjar skriva. Vad som helst nästan, bara tangenterna går. När jag är igång, och efter någon eller några timmar behöver en paus så kan jag fundera över det nyss producerades plats i pågående projekt. Och stryka det som är ren skit. Vid arbetsdagens slut funderar jag kort på vad som är nästa rimliga steg. Men kort. Det styr in hjärnan på rätt spår nästa dags början. Då kan det bli ett par stödord, men inte så mycket mer. (Jag följer nästan aldrig i förväg uppgjorda planer, så det är bara onödigt jobb!)
EDIT: Ovanstående gäller själva skapandefasen. Sedan kommer redigeringsfasen, då det nerskrivna skall bli något för andra läsvärt. Jag håller isär de faserna, då jag inte har några större problem med den senare fasen; redigering är inte särskilt besvärligt sen jag väl lärde mig att ”kill your darlings” gäller även mig, och att en färdig text är råtexten minus 10% (även om jag ofta stryker ännu mer!). Det handlar om att stryka, strukturera och formulera om, och ibland skriva lite nytt. Men mest stryka och formulera om. Mina svårigheter gäller att alls producera en text att kunna redigera. Och då är det skriva, skriva, skriva som gäller. Utan att prokrastinera, planera, utvärdera osv.