Så. Jag tänkte på förekommen anledning* starta en tråd om saker som är intressanta och/eller givande i rollspel som inte kräver att rollpersonernas liv riskeras.
Jag själv föredrar ju generellt när man inte har strid alls, och om man nu abslut ska ha strid så får den gärna vara över ganska snabbt och inte innebära att jag riskerar min rollperson. Så… Vad kan man mer göra? Se det här som en inspirationstråd, eller som en kreativ övning att tänka utanför strid-och-död-lådan.
Här är några saker jag själv tycker om, som ickevåldsamma aktiviteter kring spelbordet:
Jag själv föredrar ju generellt när man inte har strid alls, och om man nu abslut ska ha strid så får den gärna vara över ganska snabbt och inte innebära att jag riskerar min rollperson. Så… Vad kan man mer göra? Se det här som en inspirationstråd, eller som en kreativ övning att tänka utanför strid-och-död-lådan.
Här är några saker jag själv tycker om, som ickevåldsamma aktiviteter kring spelbordet:
- Att genomsöka en plats efter ledtrådar. Alltså inte med tärningsslag, utan mer att SL beskriver platsen översiktligt och så får man som spelare beskriva var man letar och hur, och så får man mer information och kanske ledtrådar från SL.
- Att ha ett antal ledtrådar och fundera på vilken man ska följa först. Riskmoment i formen av "vi hinner nog bara kolla två av de tre" eller "om vi kollar X är risken stor att A för reda på det" är najs, men inget måste.
- Att ha fått ett antal ledtrådar som inte riktigt verkar passa ihop, och försöka diskutera sig fram till hur de passar ihop, hur verkligheten behöver se ut för att alla ledtrådarna ska kunna stämma med den.
- Att ha fått tag på viktig information eller en mcguffin, och ha flera organisationer eller spelledarpersoner som är intresserade – och ha olika åsikter inom gruppen om vem eller vilka som borde få det man har. Om någon. Eller, i största allmänhet, hur man ska lösa situationen.
- Att rollpersonen ställs inför ett jobbigt val mellan att göra det som är rätt i uppdraget, och att upprätthålla sina vardagliga relationer.
- Att sitta och prata strunt in-character, kanske med någon SLP som katalysator. Vad tycker egentligen rollpersonerna om prinsens nya kille? Vem av rollpersonerna har haft det värst (four yorkshiremen…)? Var det Han Solo som sköt först, och var det något bra eller dåligt i så fall? Helt enkelt, diskussioner som fördjupar rollpersonsporträtten eller bara ger ett tillfälle att spela ut deras personligheter.
Jag har förstått att det finns rollspelare som tycker att:
- Det är viktigt att det är spännande när man spelar rollspel.
- Det är nästan bara spännande när det är strid.
- Strid är bara spännande om rollpersonerna kan dö.
- (Det värsta som finns i hela världen är att för en enda sekund tappa kontrollen över rollpersonen, t.ex. att den blir tillfångatagen)
