När jag skriver ett nytt spel är första antagandet alltid spelledarlöst. Liksom, jag kommer ju inte att lägga in en spelledare bara för att. Det är en speciell grej som spelet har om det finns en poäng med det, på samma sätt som att jag inte kommer att lägga in ett konfliktsystem, markörer som flyttas runt, eller magiska krafter. Min neutrala utgångspunkt är spelledarlös friform utan spelvärld, och så lägger jag till grejer om jag känner att de behövs. I den typen av spel jag gillar behövs sällan en spelledare, så de flesta spel jag skriver har ingen. Det är inte så mycket för att jag inte gillar spelledare, utan för att jag inte ser ett behov av en. Varför krångla till spelet med specialregler och börja dela upp auktoriteten i spelet om det inte behövs?
Utpost har en spelledare (ish) eftersom spelets koncept kräver att det finns ett yttre hot som pressar hela utposten. Eftersom det ska vara möjligt att hela utposten enas för att bekämpa detta hot vill jag inte att samma spelare ska spela både en rollperson och det yttre hotet, så jag bryter ut detta till en separat spelare.
I Nerver av stål har man en spelledare (väldigt ish) på fyra spelare, men inte på tre. Anledningen är generellt att man behöver tre stereotypa roller för den typ av film noir jag vill emulera, så att ha en spelledare på tre spelare gör att en roll blir utan spelare (eller okej, man hade nog kunnat slå ihop den med Gyllene drömmar). På fyra spelare vill jag inte introducera ännu en roll, eftersom det späder ut dramat, och det är dessutom praktiskt att ha någon som spelar alla smårollerna, så då har jag en spelledare. Eftersom de flesta konflikter i spelet är mellan rollpersoner finns det inget behov av en separat spelare som spelar "världen".
I Anatman handlar hela spelet om att bygga upp en värld och en berättelse tillsammans. Konflikterna ligger mellan rollpersoner. Det finns ingen poäng med att introducera en spelledarroll i detta, och det skulle bara ta ifrån de andra spelarna några av deras verktyg för att bygga berättelsen. Inget behov av en spelledarroll, så ingen spelledarroll finns.
Generellt sett skulle jag säga att det finns två vanliga anledningar till att man kan vilja ha en spelledare:
- Man spelar en grupp personer som gemensamt agerar mot yttre hot och löser problem tillsammans. Här är en spelledare praktisk för att minska Czege-risken, att folk löser problem de själva hittat på.
- Man vill främja inlevelse i rollpersonen, och därmed plocka bort val och auktoritet från spelaren som inte delas av rollpersonen.
Båda dessa saker, framförallt ettan, är ju tradspelens sås och potatis, så det är inte konstigt att i de flesta större spel så har man en spelledare. Hen finns där för att stödja en viss spelstil, för att rollpersonerna ska vara en grupp som löser problem tillsammans. Vanliga jävla äventyrare, helt enkelt. Jag är inte så intresserad av den spelstilen, utan föredrar spel som handlar om rollpersonernas relationer och konflikter med varandra. Då finns det inget behov av en spelledare. Man kan såklart ha en spelledare ändå, precis som man kan ha en pluppekonomi, poäng för gott rollspelande, eller ett stridssystem med kroppspoäng. Men jag tänker inte lägga till saker om de inte behövs eller tjänar något syfte, och eftersom jag gillar att både vara spelare och att få hitta på saker om världen är spelledarlöst en bekväm utgångspunkt.