Age of Cthulhu-äventyren från Goodman Games lämnade en hel del att önska (bara läst/spelat de tre första). Alla hade problem med att de var
väldigt linjära och många scener mer eller mindre tvingades på spelarna (ja, inklusive att randomly bli tillfångatagna) och att de inte alltid följde någon rimlig logik i vad som skedde och du som spelare var ofta passagerare för händelser. Just logik var det faktiskt rätt stor avsaknad av i dem, med ganska mycket ihoplappningar när det gällde utredningarna. Utöver det var de ofta lite väl mycket av en monster mash, återigen utan rimlig logik, med flera bihandlingar som mest var en ursäkt att få in mer monster (som utredarna
såklart skulle slåss mot). SLPer var alla klichéer och papperstunna, där de mest var verktyg för handlingen (och onda karaktärer var ritade som
väldigt onda). Dödligheten var skyhög, inte ovanligtvis på grund av total bullshit med absolut noll förvarning, bland annat
få en sten i huvudet inuti en pyramid i
Death in Luxor eller
attackeras av en Ghast från ingenstans utan mycket möjlighet att undvika den i
Shadows of Leningrad. Dessutom förklaras det också ganska halvdåligt hur scenariot ska lösas och vi råkade i två fall utför att vi som spelare dog för vi inte förstod hur vi skulle besegra monstret i slutet (ja, alla slutade med bossfighter, suck). Dessutom var de ofta var rätt taffligt researchade när det gällde platserna de utspelade sig och ofta innehöll rätt mycket fel.
Värst var nog
Age of Cthulhu II: Madness in London Town. Utöver att vara linjärt var det som en checklista över
alla klyschor som gick att göra i settingen (
jaha, såklart är det Shub-Niggurath-dyrkande druider som ska frammana henne vid Stonehenge), massor med geografiska fel och någon med noll kunskap om Storbritannien till småsaker som
en tiger i en utställning om Afrika eller en
arkeolog som saknar färdigheten arkeologi (som dessutom är felstavad i boken).
Reviews from R'lyeh har en bra och rätt rolig genomgång över problemen.