Bifur tittar på Maktens ringar

[Bifur]

Jaha, då var den igång Maktens ringar och jag tänkte att jag skulle försöka skriva av mig efter varje avsnitt (får se om jag hinner) för att bearbeta det hela (och eftersom min son tvingar mig att titta oavsett).

En disclaimer är ju att jag håller Tolkiens verk och berättelser högt och oftast inte ser så mycket rum för förbättring av dem inom ramen för världsbygget. Så min blick är nog rätt kritisk men jag ska försöka ha ett så öppet sinne som möjligt och bedöma serien på dess egna meriter – fast referenser tillbaka till källmaterialet är ofrånkomliga.

 

[Bifur]

Avsnitt 1

Okej, några generella punkter först:

• Det visuella är när det kommer till vyer och storskaliga miljöer ofta väldigt snyggt. Ja, ibland känns det väldigt datoranimerat men det fungerar, med enstaka undantag, på något sätt ändå.
• Scenografin och närmiljöerna varierar en del. Hobbit.. förlåt Hårfötternas läger var bedrövligt med sina dolda anordningar som inte gick att ta på allvar och som inte passar in i något slags vandrande, människobyn och alvtornet godkänt och Lindon till övervägande delen snyggt. Ljussättningen är dock huvudsakligen bra, där man låter mörka miljöer vara det och tar fasta på scenens faktiska inomvärldsliga ljuskälla.
• Kostymerna var väl godkända. Vissa bra, andra mer svajiga. Synd att de konsekvent överanvänder guld som färg vid flera tillfällen. Har också svårt att svälja alvkrigarnas plåtrustningar och svärd – de känns alldeles för mycket ”fantasy” på ett dåligt sätt. (Och plåtrustningar hör inte hemma alls i Midgård, men ska det vara tycker jag Jacksons filmer gjorde bättre val på det området.) Här ska också harfötternas tramsiga växt-kostymer få sig en pik.
• Skådespelarnas insatser är ok-bra. Plus för Galadriel och Gil-Galad och inget självklart minus. Ska man väga in casting så ska däremot framhållas att de inte lyckas få till alvernas odödlighet i bild alls. Där hade man behövt välja en ålder mer konsekvent (som inte måste vara ung) för att förmedla den känslan. Nu sticker tex Celebrimbor och vaktkaptenen i Arondirs torn av för mycket. (Sen är det kanske omöjligt att förmedlas deras bortomvärldslighet i bild men i alla fall.)

Manus, story och dialog – ja, det var väl givet att seriens utmaningar skulle ligga där och det märks, inte minst effekterna av den sammanpressade tidslinjen. För att ta det tråd för tråd:

• Prologen. I stora delar ok. Alverna krigar mot Morgoth, vinner men Sauron kommer undan. De är mindre justeringar som jag kan leva med. Även att Finrod faller i jakten på Sauron är en ändring som går an. (Fast med tanke på Barahirs ring och bandet till Elros ätt kanske man kunde valt en annan bror, det hade inte gjort någon skillnad.) Däremot tycker jag de missar tillfället att knyta an till den större mytologin genom att inte berätta att det var stölden av silmarillerna (de återkommer ju ändå i avsnitt 2) som var skälet, att det skedde i trots mot valar och att de räddas av Eärendils intervention. Speciellt eftersom det länkar till Galadriels historia. Kanske kunde någon referens om människornas roll – som stridande på båda sidor funnits här.
• Galadriels tråd. Tycker den börjar ganska bra, hon jagar spår av Sauron. Hennes motiv är förklarade liksom de andras alvernas motvilja. Det funkar. Väl tillbaka i Lindon börjar det dock gå lite utför. Hela ansatsen att ”nu är det evig fred och därmed punkt” känns konstlad. Liksom idén om att orkerna är borta. Kunde de inte bara har ”försvunnit österut” eller något. Konflikten om vad som ska göras ligger redan där, den behöver inte skruvas upp. Här hade jag föredragit att man vänt på hela ansatsen – det vill säga att Galadriel bestämmer sig för att tillbaka åka till Valinor (för att få råd, för att finna frid, något) men att Gil-Galad säger nej eftersom hon är bannlyst (vilket länkar tillbaka till det som saknas i prologen). Men hon åker ändå med några lojala följare, men skeppet sjunker eftersom det sker i trots mot Valars bann, och så är vi på banan igen. Då hade vi sluppit hela det omvända perspektivet att det är en särskild ynnest även för alver att får resa över havet (det är det ju men den är inte individuell) och betonat Galadriels upproriskhet, samt strukit hela grejen med att hon hoppar överbord som bara är orimlig och gör våld på geografin.
• Sydländerna. Nog den del av storyn som funkar bäst för mig i detta avsnittet. De besegrade människornas perspektiv känns intressant, liksom alvernas som ”ockupanter”. Den är också en rätt rak spänningsberättelse. Något mystiskt är i görningen som ska undersökas. Det endas som är riktigt störigt är hur Theo hittar det onda svärdsfästet – det är bara gömt med en massa andra prylar? Av vem? Varför då? Det lämnas bara osagt.
• Hårfötterna. Alltså, i detta avsnittet känns denna tråd helt meningslös. Det finns någon liten aning om att det rör på sig ute i den stora världen, men det är allt.

Avslutningsvis tillbaka till den sammanpressade tidslinjen. Det jag saknar är ett lite mer boknära tidsperspektiv i meningen att ändå ge intryck av det har förflutit lång tid sedan Morgoths fall för att förstärka känslan av att Sauron är försvunnen. Det hade gott kunnat få komma igen både i Galadriels tråd och i sydlandets.

Betyg? Inte mer än en knapp krankisk 3a som helhet i detta läget, även om enstaka scener ibland ger en sugande Migårdskänsla.

 

[Bifur]

Sydländerna. Nog den del av storyn som funkar bäst för mig i detta avsnittet. De besegrade människornas perspektiv känns intressant, liksom alvernas som ”ockupanter”. Den är också en rätt rak spänningsberättelse. Något mystiskt är i görningen som ska undersökas. Det endas som är riktigt störigt är hur Theo hittar det onda svärdsfästet – det är bara gömt med en massa andra prylar? Av vem? Varför då? Det lämnas bara osagt.

Jo, en grej till om den tråden. Att Arondir och Bronwyn skulle vara förälskade är inget som går igenom rutan. Svagt manus/skådespeleri där. Å andra sidan har jag inte uppfattat det som särskilt viktigt hittills. Det kanske det blir och då blir bristen på kemi nog ett problem längre fram.

 

[Bifur]

ka man väga in casting så ska däremot framhållas att de inte lyckas få till alvernas odödlighet i bild alls. Där hade man behövt välja en ålder mer konsekvent (som inte måste vara ung) för att förmedla den känslan. Nu sticker tex Celebrimbor och vaktkaptenen i Arondirs torn av för mycket. (Sen är det kanske omöjligt att förmedlas deras bortomvärldslighet i bild men i alla fall.)

Också tråkigt att de inte tar chansen att ha mer dialog på quenya/sindarin. Det hade varit en möjlighet att sätta tonen tydligare.

 

[Bifur]

Avsnitt 2
Jag har sett det med så klart så vi river av det också.

• Visuellt sämre. Speciellt de svepande åkningarna över Eregion och dalen utanför Khazad Dum stack i ögonen som väldigt articifiella och i det senare fallet blev övergången till fysisk plats osmidig. Khazad Dums inre huvudsakligen helt ok.
• Lite tristare närmiljöer. Khazad Dums port väldigt oimponerade.
• Sämre kostymer med dvärgarnas intåg. Otroligt spretigt. Vakternas masker var rätt coola och anspelar på mytologin men i övrigt. Återigen massor av guld på kläderna och hann jag se en dvärg med horn på hjälmen? De kan inte avhålla sig från att skildra dvärgarna som något slags brokigt supande gäng pirater, vilket inte alls känns värdigt (om än möjligen bättre än den ständiga rollen som komiker i Jacksons filmer). Och de där löjliga släggorna som skådespelarna svingar som om de var precis så tunga som de som rekvisita nog är. Funkar inte alls. Gillar inte heller riktigt designen på orken som anföll Bronwyn och Theo. Alltså den var snygg men detaljen med de enorma klorna störde, det gjorde den lite för mycket till ett monster för mig.
• Hyfsad insats av prins-Durin-skådespelaren.

OK, manus, dialog och story då?

• Galadriels tråd. Står och stampar trots att hon får rätt mycket tid. Inte aktivt tråkig men inte heller spännande. Nog kunde den klippts ner och låtit någon av de andra avancera mer. (Nu slutar alla med ett slags liknande cliffhanger vilket känns tillgjort.) Halbrand introduceras men expanderas knappt. Han "offrar" de andra när sjöormen kommer men räddar Galadriel. Jaha? En petitess kanske men gillar inte heller att människorna på flotten är på flykt undan orker i sydlanden och tycker det är någon slags hemlighet. Återigen gör man våld på geografin i onödan. Det hade fungerat mycket bättre om Galadriels skepp drivits ur kurs söderut av en storm i avsnitt 1. Liksom om de bara sagt något i stil med "vi letar nya kuster att bosätta oss på, våra länder har blivit för farliga". Det kopplar tillbaka till konceptet att orkerna också är borta och blir något slags sätt att skapa spänning av ytterst tillfälliga plot-twists. Vad är poängen med att hålla på det i 10 minuter i serien? (Det här är en sjuka som går igen i Jacksons filmer också - titta Aragorn är död, nej det var han inte alls det visar vi 5 minuter senare - nu knuffar vi tillbaka honom till dit han skulle.)
• Elronds tråd. Suck, ja den var svårsmält. 1) Elrond kommer alltså på att han kan be dvärgarna om hjälp. Men vad var Gil-Galads syfte med att skicka dit honom? Borde det inte varit Celebrimbors idé och att han vänder sig till Gil-Galad just för att Elrond är vän med Durin? Återigen ett försök att skapa spänning av ytterst tillfälliga intrigvändningar. 2) Det är väl lugnt att Durin och Elrond är vänner men varför då? Någon liten förklaring eller hänvisning till deras gemensamma historia hade väl varit på sin plats. 3) Detalj men Eldrond och Celebrimbor vandrar alltså ensamma, utan att byta kläder från Eregion till Khazad-Dum? 4) Den löjliga utmaningen att klyva sten. Som något slags prov på styrka och därmed värdighet? Men Elrond förlorar ju men får stanna ändå. Det känns inte alls i linje med dvärgarnas traditioner - det borde vara omöjligt för Durin att låta honom stanna efter det. 5) Tidsperspektivet igen! Varför inte använda det bättre. Kunde det inte varit 100 år och inte 20? Man klarar liksom inte av att förhålla sig till källmaterialets styrkor här.
• Sydländerna. Denna tråden rullar på i sitt spår. Ok framåtdriv. Inget speciellt.
• Hårfötterna. Nä, det funkar bara inte för mig. Visst Meteormannen är intressant men samtidigt dramaturgiskt obegriplig - även om jag som tittare givetvis fattar att det har med den större intrigen att göra så tillhandahålls inga ledtrådar, ingen kontext. Det blir bara vagt - inte spännande. Stör mig också på den uppenbara vändningen där Noris pappa skadar foten vilket så klart ska stoppa hårfötternas vandring - som att det skulle spela roll. (Jag kanske har fel, men det är signalen jag tycker dramaturgin ger.)

Ja, det finns säkert mer saker att säga men det är vad jag kommer på nu.

 

[Franz]

och hann jag se en dvärg med horn på hjälmen?

Ve och fasa, snart kommer väl nån skojare rentav att använda en dvärg med sådan utstyrsel som profilbild!

(Var inte alls seriös med detta, det var menat som en skämt i all vänlighet )

 

[Bifur]

Ve och fasa, snart kommer väl nån skojare rentav att använda en dvärg med sådan utstyrsel som profilbild!

(Var inte alls seriös med detta, det var menat som en skämt i all vänlighet )

Touché . Fast i ärlighetens namn alltid gillat Gullikssons dvärg trots hornen... Mer allmänt skulle jag säga att det är lättare att komma undan med utsvävningar i illustrationer kontra rörlig bild. Det är något med känslan av verklighet som inte är lika påtaglig.

 

[JohanL]

1) Elrond kommer alltså på att han kan be dvärgarna om hjälp.

Det finns en käpphäst jag har om mycket fantasy och historiskt - att det blir så litet. Det är i praktiken ett statsbesök på högsta nivå, men de är två snubbar som traskar dit utan någon pompa eller förplanering, och blir portade? Det är inte så konungaskap eller diplomati funkar! Underhuggare börjar med att sätta upp mötet, och sedan kommer man dit med en parad med underlydande för att visa upp sin coolhet.

Det var samma sak när King Robert var ute och jagade vildsvin i GoT - en handfull snubbar som traskar omkring i en skog, inte några hundra som man kan förvänta sig i en kunglig jakt.

 

[JohanL]

Det var samma sak när King Robert var ute och jagade vildsvin i GoT - en handfull snubbar som traskar omkring i en skog, inte några hundra som man kan förvänta sig i en kunglig jakt.

Apropå det känns det nästan som att House of the Dragon e03 medvetet försöker reparera det med sin fullständigt överlägsna jakt.

 

[Franz]

Apropå det känns det nästan som att House of the Dragon e03 medvetet försöker reparera det med sin fullständigt överlägsna jakt.

Håller med! Läs min kommentar om det hela i House of Dragon-tråden

 

[Bifur]

Då ska vi se, avsnitt 3.

• Visuellt fortsatt ok. En del riktigt fin animering, en del som funkar sämre. Roména (?) på Numenor var dock mest svårbegriplig som stad vilket förtog bildspråket.
• Av scenografin gillade jag orkernas fångläger, coolt och bra att bygga runt deras ovilja att vara i solen. Staden i Numenor var delvis väldigt övertygande, delvis sålde den inte in miljön alls. Det är något med alla scenerna där som skaver och känns ojämnt. Vissa klipp i stadsmiljö känns verkligen som riktiga platser, andra, som ombord på skeppen och i palatset, såg overkliga ut. Och skeppens segel-konstruktioner? Är det ens möjligt att segla så, när man öppnar upp i mitten?
• Ojämn kostym igen. Även här var nog orkerna coolast, och numenoranerna ojämnast. Plåtrustning på Elendils skepp? Hårfötterna orkar jag inte beröra, även om jag kan köpa dem i deras rituella parad eller vad det var, men det är typ där de hörde hemma, inte i vardagen. Men sämst var utan tävlan ulven i orklägret. Verkligen jätteful.
• Skådespelarna var väl helt ok, tycker Elendil gör bra ifrån sig, liksom fortsatt Galadriel. Ganska slätstruket på övriga håll, om än inget uppenbart dåligt.

Ska vi gå på det viktiga då? Manus, dialog, berättande och regi.

• Galadriels tråd. Lätt den mest intressanta. Jag gillar flera saker i den. 1) Att Galadriel är arrogant och domderande, tycker det passar hennes karaktär. 2) Att det underbyggs en konflikt på Numenor, både mellan styret och "de trogna" och gentemot alverna. 3) Att de generellt känner igen Galadriel som alv (även om det inte är genomgående). 4) Även hur de låter Galadriel återge lite av öns bakgrund. 5) Lite osäker men jag tror också jag tycker att vad som antyds om Elendil som någon som lämnat "de trogna", fast inte mer än nödvändigt, kan vara en ganska intressant förändring. Gillar även relationen som inleds mellan honom och Galadriel. Alltihop lägger grunden till viktiga framtida intrigelement (inbillar jag mig). Det sagt finns det en del konstigheter - mottagandet av Galadriel känns svajigt, vad är det numenoranerna vill? De vill inte ha kvar Galadriel och de vill inte skicka hem henne? Det är en sak att enskilda (Miriel) är osäkra men om det nu är en grej att inte ta emot alver, borde det väl finnas en policy? Av med huvudet? Att Halbrand kan kliva in och styra upp en slags improviserad vänteperiod framstår som mycket underligt. Känns att allt detta kunde satts upp mycket enklare och mer konsekvent utan att ändra något i scenerna. Även skeptisk till upptäckten att Sauron-symbolen är en karta. Vad är i så fall poängen med att rista in den på stenar i torn i Forodwaith och på Finrods kropp? Ingen alls rimligen. Därtill den skumma spionrapporten i Lärdomshallen om att allt är en plan sedan länge ifall Morgoth skulle förlora (?!), nej inget vidare. Avslutningsvis slänger man in att Halbrand är en landsflyktig kung från sydländerna. Bara så där. Spolade igenom avsnitt 2 och hans lilla märke figurerar kort i en scen, inte så mycket till underbyggnad. Och det hittar Galadriel när hon letar efter något annat? Nåja.
• Sydländerna. Tycker de fick in lite mer spänning i denna med försöken att fly och en del ok action. Däremot hände det inget intrigmässigt. Lite konstigt att orkerna håller alver vid liv, dock. Underhållande men i slutändan intetsägande. Vi får se vart det leder.
• Hårfötterna. Suck, nej, det här går inte. Den här tråden måste leda till något jätteviktigt i berättelsen som verkligen kopplar tillbaka till det som den visat upp för att motivera den tid den får. Det kanske den gör men just nu kan jag inte se det.

 

[JohanL]

Är det ens möjligt att segla så, när man öppnar upp i mitten

Det ser ut litet grand som djonk-riggning, men nej, det har inte det hålet som verkar makalöst ineffektivt.

 

[Bifur]

En sak om fotot: scenen där Galadriel och Elendil rider visas delvis i slowmotion, nästan stillbild. Underligt val som rycker sönder vad som kunde varit en vacker och fartfylld scen.

 

[Bolongo]

Lite konstigt att orkerna håller alver vid liv, dock.

De vill väl ha slavar som kan jobba i solskenet.

 

[Bifur]

De vill väl ha slavar som kan jobba i solskenet.

Jo, fast de verkar ju ha gott om människor. Och alverna är ju bevisligen farliga fångar att ha.

Sen kan man ju fundera över syftet men skyttegraven, även om jag tyckte den var cool. Hoppas det inte bara är för förflyttning för det känns lite krystat.

 

[Bifur]

Om Sauron och seriens tidsperspektiv
En fundering jag haft under dagen är hur seriens medvetet (gissar jag) ambivalenta förhållande till sin egen och källmaterialets tidslinje ställer till för det som sägs mellan raderna i berättandet. Framför allt syns det i relation till Saurons frånvaro m.m. På ett plan får serien det att framstå som ganska kort tid sedan han försvann och på andra som att han varit borta länge. Det är något i världsbygget som blir skevt, för sydlänningarna och Halbrand verkar Vredens krig finnas ganska nära tid, några generationer bort, men på Numenor framstår det som avlägset. (Det känns lite svajigt även för alverna men de har åtminstone en annan syn på tidens gång.) Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, mest lyfta en aspekt som utifrån vad jag vet om bakgrunden där jag inte riktigt greppar vad serien vill och som stör mig i tittandet.

 

[Bolongo]

för sydlänningarna och Halbrand verkar Vredens krig finnas ganska nära tid, några generationer bort,

Verkar det? Jag fick snarare intrycket att det är ett perspektiv som alverna lägger på dem, medan människorna protesterar mot det.

Men i grunden håller jag med dig om att den här tidsåldern bara verkar några hundratals år gammal, inte tusentals, och den kommer snart att vara över.
Kortaste tidsåldern någonsin...

 

[Bifur]

Om seriens deckarupplägg
En, visserligen ännu tidig spaning, är att jag efter avsnitt 3 reagerat på att serien undanhåller väldigt mycket från mig som tittare. Lite som deckare när de är som sämst (jag är ingen fan av den genren). Vi får inte veta vad som är grejen med meteormannen, vad Celebrimbor vill bygga, vad dvärgarna har hittat, vad Miriel pratar med sin far om, varför orkerna gräver en skyttegrav, vad det är för svärd Theo hittat. Det kanske låter gnälligt men jag tycker det känns lite som slappt berättande. Jag antar att det avser skapa spänning men mig ger det mer en känsla av oklarhet. Jag blir inte engagerad i karaktärerna för jag förstår dem inte och deras utmaningar (än). Det här tycker jag serien gör för dåligt hittills på för många plan. Ta porträtteringen av Elendil, ett av få fall där jag tycker de lyckats - där jag direkt får en bild av hans bakgrund och den konflikt han känner och jag kan förstå hans dilemma, och han framstår snabbt som den mest intressanta personen i serien. Och jämför sen med Halbrand som är nästan ett blankt blad, trots dubbelt så mycket skärmtid.

 

[Lukas]

Det är kul att se var åsikter skiljer sig åt, och jag hade egnkligen kunnat uttalat mig om varenda poäng du sagt (några håller jag med, andra inte), men jag vill fokusera på den saken som skiljer oss mest.

Jag älskar Harfötterna, jag älskar verkligen hur deras kultur verkligen känns mer primetiv men ändå direkt hobbit lik.
Jag myser i varje scen med dem, och är jätteglad att de två väldigt hobbiga tjejena får den tid på skärmen de får.
De kan vara mina favoritscener.

Det är också den enda delen som verkligen fångar tolkiens aspekt av oväntade hjältar som kommer fram ur arbetarklassen där man minst väntar det. Att se tjejerna trotsa alla regler för att göra det rätta känns så väldigt tolkien.
Det är lite synd att vi igen ger den rollen till Hobbitar. Men samtidigt gillar jag tråden för mycket för att egnkligen klaga.

 

[Bifur]

men jag vill fokusera på den saken som skiljer oss mest

Ja, och jag förstår ditt perspektiv. Och även om jag har en del invändningar så är det inte skildringen av hobbit-kulturen i sig som jag ser som problemet (med några undantag) utan att deras syfte i denna serien. Jag tror till exempel, som jag skrivit i den andra tråden, detta konceptet hade kunnat göras till något spännande i en berättelse som centrerades kring hobbitar (som en exempelvis om deras migration till Fylke i tredje åldern).