Vem än manusförfattarna är så är de otroligt skickliga på att skriva karaktärer som man inte nödvändigtvis sympatiserar med, men som ändå är vansinnigt intressanta att följa. Daemon är verkligen en rövhatt på nästan varenda sätt och vis, men varje gång han är framför kameran vill man ha mer. Lite kul att Daemon får lov att vara slug också, i sitt försök att dra prinsessan till en bordell, och synas där, så förstör han hennes rykte. Det enda "hederliga" vore att de två gifts med varandra, vilket såklart säkrar honom tronen.
Bra avsnitt överlag, älskar att alla får lov att göra misstag och felbedömningar. De vandrar stundom bort från källmaterialet, tex. med Ser Criston Cole, men det gör inget, för det här skapar mer drama och spänning inför vad som komma skall.
Viserys får kritik här i tråden för att vara en dålig kung, men på det stora hela är han den mest kompetenta regenten på Järntronen som vi har sett på TV. Jämför med Bobby B (inbördeskrig under sin levnadstid, kronans finanser in shambles, helt beroende av Tywinns goda vilja), Joffrey (behöver jag förklara?), Tommen (110% kontrollerad av folket kring honom), Cersei (lol), Dany (lol) och slutligen Brann (tillsätter icke läskunniga personer som förstår hur ett lån fungerar som Master of coin).
Min största kritik mot serien skulle faktiskt vara mot the small council - de är väldigt ointressanta jämfört med karaktärerna vi fick i Game of Thrones. När Ned tillsätts som hand så framstår Littlefinger, Varys, Pycelle och Barristan Selmy alla som färgstarka karaktärer. Nu har vi koll på Otto Hightower (han vill säkra sin ätt på tronen, generellt kompetent) och typ han killen som heter Lyonel Strong (ger kungen ärliga, icke-själviska råd). Resten är mer eller mindre ansiktslösa individer, speciellt efter att Corlys inte sitter med i rådet längre.
Men det är bra. Det är väldigt bra faktiskt. Gillar skarpt hur väl de blandar samman politik och personliga relationer.
